Emma Barremyr | Vimedbarn.se
emmabarremyr

Emma Barremyr

Annons

Gravid vecka 26

 

Nytt sedan förra veckan: jag har börjat känna av tyngden av livmodern och det känns framför allt när jag är ute och går då jag ofta blir kissnödig med en gång eftersom det trycker på kissblåsan. Tur att jag bor i skogen så jag kan ta kisspaus när jag vill, hehe. Magen har tagit fart och vuxit ordentligt och rörelserna är numera mycket kraftigare än tidigare och svepande över hela magen. Jag kan tydligt känna en fot, ett knä eller en hand komma ut i sidan och det är så otroligt mysigt. Det sparkar mest på höger sida och magen är ofta sned åt höger. Det var samma med Elsa så mina tjejer gillar att ligga mer på höger sida antar jag.

Bästa med veckan som gått: jag och Pelle har varit på första besöket hos barnmorskan på ett tag (jag är ju där varje vecka på akupunktur, så träffar henne ändå ofta) och lyssnat på lillasysters hjärtljud, mätt magen, tagit blodtryck och lite sånt. Allt såg bra ut och alltså det är sååå magiskt att höra det lilla hjärtat slå. Blev alldeles tårögd och så varm och fylld av kärlek när Pelle mötte min blick i samma stund. Tänk att vårt andra barn ligger där inne och att vi om bara några månader ska få träffa henne. LÄNGTAR SÅ!!!

Sämsta med veckan som gått: att jag sovit mycket sämre än tidigare. Bebisen har varit väldigt aktiv nattetid och jag har vaknat runt tre till fyra gånger varje natt, behövt kissa och sen har det varit så svårt att somna om med ett disco i magen. Färre sömntimmar på kontot innebär såklart att jag varit ganska trött, men det är okej. Jag upplever inte att jag är så trött att det påverkar mig negativt på dagarna, men är väldigt trött om kvällarna och somnar ofta tidigt.

 

 

Veckans bebis: nu är det en liten klump på 31 cm och 930 gram i min mage. Barnet kan andas in och ut och tränar sig genom att fylla lungorna med fostervatten. Ögonen är färdigbildade och vid ljud reagerar barnet med högre puls och hon börjar även att reagera på beröring under den här perioden. Så mysigt att få den kontakten!

Veckans mående: jag har mått mycket bättre än föregående vecka, illamåendet har varit bättre även om det inte varit helt bra. Jag har varit illamående på morgnarna, men sen har det släppt framåt lunch så jag har ändå fått må bra på eftermiddagarna. Sååå fantastiskt skönt! I övrigt mår jag bra och förutom lite ont i svanskotan och ena sidan av bäckenet när jag sitter ner på hårt underlag mår jag även bra fysiskt.

Veckans mage: magen har vuxit rejält och den här veckan är rörelserna som sagt mer svepande över hela magen än tidigare. Istället för sparkar går det som vågrörelser från ena sidan till den andra när hon är igång. Fascinerande att kolla på!

 

 

Veckans träning: jag har kört två styrkepass med fokus på helkropp och mycket baksida samt dagligen gjort aktiveringsövningar för magen. Utöver det har jag gått flera promenader och även varit ute på någon cykeltur med Elsa. Är så glad för varje vecka jag kan röra mig obehindrat. Rörelsen gör så mycket för mitt välmående och energi!

Veckans tankar: det börjar så smått gå upp för mig vad vi har framför oss och jag kan förstå vad folk menar med “tvåbarnschock” när jag tänker mig in i det. Samtidigt som jag tror att det kommer att bli helt fantastiskt så tror jag också att det kommer att bli en stor utmaning. Just nu känner jag att ett barn på två föräldrar är väldigt “enkelt” och förstår att det kommer att bli dubbelt upp sen. Jag kommer vara själv med båda barnen mycket, och när vi väl är två hemma blir det förmodligen så att vi får ta en varsin unge, som vid läggning o.s.v. Nu delar vi på allt och både jag och Pelle har ändå mycket tid för varandra och för oss själva, tid som inte kommer att finnas kvar sen på samma sätt som tidigare, antar jag. Vi pratar en hel del om det och jag tror att det är bra att vara förberedd på detta eftersom det kommer påverka oss på olika sätt.

Ni som har två eller fler barn! Hur upplevde ni att det var att gå från ett till två barn? Man hör ju nästan alla säga att det är en stor omställning och de flesta tycker att det är en större omställning att gå från ett till två barn än från inga barn alls till ett barn. Hur upplevelsen blir beror väl säkert mycket på barnen, men själv har jag ju en liten Elsa som kräver mycket närhet och uppmärksamhet och jag hoppas så att jag kan fortsätta att ge henne allt det hon behöver trots att hon får ett syskon som också kommer att kräva en del. Jag är inställd på att det kommer bli en stor utmaning, men känner ändå att jag har en positiv inställning till det och kommer göra allt för mina barn. De är små så kort tid i livet och jag vill verkligen försöka njuta allt jag kan av dem de få åren jag får ha dem till låns.

 

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentera (4)

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. K

    Jag tyckte allt var naturligt och enkelt med första och det var lätt att få partid även med bebis. När tvåan kom blev det en liten utmaning, men mest för att första då var inne i en av utvecklingsfaserna, ”trotsåldern” vid två år. Detta blev värre när syskonet kom. Har nu precis fått nr 3 och det tycker jag har varit mer utmanande. Mer krångel kring logistik och storasyskonen är för tillfället högljudda och bråkar en del och tvåan är i ”trotsåldern”. Enda sättet att få allt att fungera är att använda bärsjal/bärsele mycket så att händerna är fria. Tvåan har också alltid behövt mycket närhet och har ju nu fått konkurrens. Eftersom vi inte lyckats få tvåan att sova själv är vi nu fyra som delar säng, så sömnen blir rätt lidande.

  2. Lovisa

    Hej får du akupunktur mot illamåendet? Fungerar det bra? Hur länge håller det? Vet du vilka punkter du får, annars Kan du fråga?

    Det är nära nu:)

  3. Helena

    Jag tänkte förresten lägga till att jag pratade med en familjemedlem som är psykolog om det där med att få syskon, avundsjuka/svartsjuka mm, och då sa han nåt så bra nämligen att ”det är de små kriserna som får människor att växa”. Att få ett syskon kan väl förvisso kännas som en stor kris för ett barn, men om man jämför med allvarliga kriser som en familjemedlems död, en skilsmässa, allvarlig sjukdom, katastrofer etc, så är det att få ett syskon faktiskt ingen allvarlig kris. Att få syskon lär barnet så många bra saker på ett naturligt sätt: att ta hänsyn, vänta på sin tur, empati, omtanke om de som är mindre/skörare etc. Kort sagt saker som är väldigt bra att ha med sig ut i det vuxna livet en dag. Visst lär man sig även sånt i förskolan, men det sker förhoppningsvis lite mer naturligt i hemmiljön där barnet utöver att det lär sig livets viktiga läxor även får en fantastisk belöning i form av syskonkärlek🙂

  4. Helena

    Så roligt att följa dig eftersom jag är en vecka efter i min graviditet! Jag väntar barn nummer fyra, och minns så väl de där tankarna när jag väntade tvåan. Jag hade också läst om ”tvåbarnschocken” och var ganska orolig faktiskt. Såhär i efterhand kan jag bara säga att för mig var det så mycket tuffare att få första barnet än andra barnet. Det tyckte jag var en stor omställning. Att gå från total egentid till knappt ingen egentid alls, lära sig hur en bebis ska tas om hand osv. Att bli förälder.

    När vårt andra barn föddes hade jag nio dagar efter födseln som var lite förvirrade. Sen på dag tio var jag ute och gick med vagnen och bara kände att ”ja men det här kan jag ju!”, och sen var det inga konstigheter alls. Jag var ju redan förälder! Jag upplever själv att det inte är speciellt mycket jobbigare att ta hand om två själv, för att den andra föräldern ska få egentid exempelvis.

    När trean föddes blev det lite lurigare igen, för då blev vi så uppenbart ”outnumbered”, men med två var det inte så stor skillnad tyckte jag. Vi köpte en bra syskonvagn, körde mycket samma rutiner med stora och bebisen, jag bar tvåan mycket i vår Ergobaby-sele och vande mig vid att amma honom varsom, typ i lekparken medan vi gick etc.

    Idag är ettan och tvåan ett sånt radarpar och de leker så himla bra ihop och vi känner ofta att två barn är mycket mycket smidigare än ett för de tar hand om varandra. Är jag trött kan jag lägga mig och vila och de leker tillsammans, de behöver inte sysselsättas på samma vis som ett ensamt barn behöver. De har alltid varandra.

    Det blir spännande att se hur fyran ändrar dynamiken här😂 Men under den här graviditeten är jag inte en sekund orolig för sånt jag oroade mig för under andra graviditeten. Det där med ”kommer äldsta känna sig glömd av oss föräldrar”, dåligt samvete mm. Nu känner jag bara att syskon är det bästa man kan ge sitt barn, de får fler familjemedlemmar att ty sig till, som älskar dem och som kan följa dem genom livet. Syskon är en sån gåva till ett barn!

    Hoppas ni slipper bli ”tvåbarnschockade” ni med😀

Se fler...
Annons
stats