Kungsleden dag sex, Kebnekaise fjällstation – Nikkaloukta

    Hej 
    måndagen vaknade vi upp och fick se snötäckta fjäll. Regnet hade alltså övergått i snö under natten och det hade lagt sig fint på topparna. Nu var sista dagen med vandring här och 14 km stod på schemat även idag. Dessutom skulle det vara lätt terräng och en väldigt fin led så det kändes som om det kunde bli en bra dag trots att regnmolnen hängde tunga över oss när vi begav oss av. Det blev ännu en dag med ihållande regn..
    Det blev en fruktansvärd dag. Och det var inte regnet som var problemet, tyvärr så var det idag som mitt knä bestämde sig för att strejka. Jag hade haft lite känning av det dagen innan men tänkt att det nog skulle gå över bara jag vilade lite under natten. De första tre timmarna gick bra (de gick att genomlida om man säger så), vi tog oss hela 9 km! Men sen, när det bara återstod 5 km kunde jag varken böja eller stödja mig på knät, och då gick jag med en tio kilos tung ryggsäck på ryggen också (ja den hade ju minskat ganska mycket i vikt i takt med att vi ätit upp all mat). Med tårar som rann och fullproppad med värktabletter kämpade jag mig igenom dessa fem km till Nikkaloukta på 2,5 timmar. Pelle var en klippa som hela tiden peppade och tog hand om mig på alla dess vis. Om vi gick fem km på 2,5 timmar (en mycket rak och fin terräng) kan ni tänka er hur sakta vi gick. Tack älskade för att du hade sånt tålamod med mig!
    Eftersom jag hade så ont som jag hade samtidigt som regnet öste ner blev det inte många bilder tagna denna dag heller. Tog dock några bilder vid Kebnekaise fjällstation innan vi gick som jag kan visa er. Ganska gråa och trista bilder som inte ger någon rättvisa alls. För även om det ser grått och trist ut är bergen och naturen där runtomkring mäktig och väldigt fin! Hoppas på att få se det i solsken nästa gång jag kommer dit!
    Att komma fram till Nikkaloukta var en otrolig lättnad. Jag hade inte räknat med att få så ont i både knä och hälsena som jag fick och det kändes väldigt trist att det skulle förstöra njutningen de sista dagarna. Hälsenan brukar jag få inflammation i och vet att det går över så det var inget som oroade mig så mycket, inte gjorde det värst ont heller så länge som vi gick lugnt. Men knät skrämde mig mer. Det gjorde alltså så ont att jag inte kan minnas att jag upplevt värre smärta. Jag tappade funktionen i knäleden helt och hållet eftersom jag varken kunde böja eller sträcka benet och så fort jag försökte ta ett steg och ha tyngden på det benet kändes det som om det gick in en kniv under knäskålen. Usch!
    Väl framme i Nikkaloukta hoppade vi på bussen till Kiruna där vi checkade in på hotell, tog oss en varm dusch och gick ut och åt en god middag på resturang. Till det blev det även ett glas rött och allt smakade helt himmelskt 😀
    Jag åt världens godaste gräddstuvade renskav med carljohan svamp, mandelpotatispuré och rårörda lingon, åååh! Sådär löjligt gott att jag nästan skulle kunna åka upp till Kiruna bara för att äta denna goda mat igen 😀
    Tänk att det aldrig har varit så underbart att duscha, känna rinnande vatten och värme som efter dessa dagar. Aldrig heller har maten smakat så gott eller sängen varit så skön! Jag är så himla glad att jag gjorde den här resan och längtar redan tills nästa vandringsresa. Jag hoppas att skadan i knät bara är en överansträning som går över snart så att det inte blir ett fortsatt problem. För att vara ute i naturen på det här sättet är något av det bästa jag vet!
    Vad säger ni, är ni sugna på att gå Kungsleden?
    Nästa gång tänker jag och Pelle gå Nikkaloukta – Saltoloukta.
    Kram / Emma.

    Enter a title

    Kungsleden dag fem, Singi – Kebnekaise fjällstation

    Hej 
    Under natten hade regnet vräkt ner och vinden ryckt tag i tältet rejält flera gånger. Pelle hade legat vaken och oroat sig och trott att vi skulle flyga iväg samtidigt som jag hade sovit gott. Hehe. Är man riktigt trött så kan man sova hur som helst, även i världens oväder.
    Idag hade vi 14 km vandring till Kebnekaise fjällstation framför oss. 14 km i spöregn och en inte så rolig terräng skulle det visa sig. Men i hopp om att ovädret snart skulle ge sig steg vi upp och hade sedan vårt dagliga frukostmys inne i tältet innan det blev dags att packa ihop alla saker och ge sig av.
    Regnet gav sig inte kan jag säga. Och inte var det något sånt här fint duggregn som kan kännas skönt att gå i heller, nej det här regnet kan likas vid ösregn som höll i sig hela dagen. Det rätt ut sagt vräkte ned regn som aldrig slutade. Terrängen var inte speciellt kul den heller. Det var stenar och klippor överallt, upp och ner som tog sån tid att ta sig fram i! Dessutom var det halt och kallt och att stanna och laga lunch var inte på tal då vi var alldels för blöta och kalla för att kunna stå still. Självklart hade vi regnkläder på oss, men eftersom det var motvind lyckades vi bli blöta här och där ändå. Händerna var som isbitar (när vantarna gick att vrida ut för att de var så blöta värmde inte så mkt längre) och magen kurrade hela dagen, trots att det ändå blev ganska många små stopp för att slänga i oss lite riskakor, ost, korv, choklad och russin.
    Planen var att sova ute i tält i Kebnekaise också, men där vi kom fram till fjällstationen efter sex timmar vräkte regnet fortfarande ner. Tältplatserna så blöta och leriga att det knappt var någon som tältade där. Dessutom var vi kalla, blöta, trötta och hungriga. Vi var inte heller jättesugna på att sätta upp en dyngsurt tält och lägga oss i vid det här laget. Nej, vi bestämde oss för att bo på fjällstationen trots att det kostade en hel del.
    Just då kändes det så himla värt det! Vi fick ett kök med el och rinnande vatten som vi kunde laga mat i, vi fick även tillgång till toalett, dusch och bastu. Så för första gången på fem dagar fick vi ta en dusch, koppla av i en varm bastu och äta middag inne i värmen. Men vi fick även sova i samma rum (med sovalkover) som 24 andra fjällvandrare vilket var mindre roligt då jag hamnade bredvid en gubbe som snarkade så att taket lyfte. Jag sov inte så mycket den natten med andra ord…
    På kvällen slutade det faktiskt att regna och vi kunde då skymta lite solsken på bergstopparna. Det här blev faktiskt enda bilden jag tog på hela den här dagen. Lite tråkigt då det var fantastiskt vackert där vi gick, men alldeles för blött för att plocka fram kameran och knäppa bilder.
    Det var alltså denna dag som vi skulle gått upp till toppen på Kebnekaise som det hade blivit som vi planerat från början. Lite tur kanske det ändå var att vi inte gjorde ett försök då vädret blev som det blev. Under kvällen pratade vi med flera som hade försökt sig upp, men alla hade fått vända pga. vädret. Det kan vara ganska farligt att gå upp där under sådana omständigheter.
    Vädret kan man aldrig styra över, och att det skulle regna under vandringen det hade jag verkligen väntat mig. Den första dagen på vandringen var tung för att kropparna var så ovana den belastningen vi utsatte dem för, men den här dagen var tung för att det var svårt att hålla motivation och humör uppe. Vi kunde valt att tycka att det var jobbigt, klaga och vara negativa, men det gjorde vi inte. Istället försökte vi se det positiva vi fick ut av det. Vi skulle inte behöva gå där i regnet för alltid. Nej, för varje steg vi tog kom vi lite närmare målet och för varje leende, kyss och kram vi gav varandra blev det lite varmare och lite lättare. Ibland kan det vara bra att utsätta kroppen och psyket för lite större utmaningar, för att sedan kunna bli starkare samt värdesätta vardagen man lever i lite mer. Jag kommer iallafall blicka tillbaka på den här tunga dagen och tänka på att jag klarade mig igenom den, även om det var otroligt jobbigt och kanske inte det roligaste jag gjort. Men jag överlevde och jag har det väldigt bra just nu. Och jag känner mig faktiskt starkare!
    Fortsättning följer...
    Kram / Emma.

    Kungsleden dag fyra – Sälka – Singi

    Hej 
    Dag fyra, lördag och vi vaknade upp till ett strålande väder. Idag väntade lätta 12 km ner till Singi. Eftersom vi dagen innan hade gått mer än det dubbla mot vad vi skulle göra idag kändes 12 km som ingenting! Vi skulle kunna ta det lugnt, stanna och njuta av det fina vädret och den vackra omgivningen. Underbart och peppande! Efter en sovmorgon och mysfrukost inne i stugan packade vi ihop våra saker och påbörjade dagens vandring söderut.
    Många tältare vid Sälkastugorna som hade fått genomlida ytterligare en natt med flera minusgrader. Vi hade det varmt och skönt inne i stugen vi. Hihi 😀
    Efter ungefär halva vägen ner till Singi fick vi se Kebenekaises sydtopp när vi blickade öster ut.
    Som jag nämnt i tidigare inlägg var planen att gå upp för Kebenekaise på söndagen. Men den planen ställdes in när jag fick ont i min hälsena och vi bestämde oss för att ta det lite lugnare och vänta med att gå upp dit. Vi ville hellre njuta och inte pressa kropparna för mycket. Så vi fick nöja oss med att se toppen på avstånd denna gång 🙂
    Utsikten vi lunchstoppet.
    Dagens lunch bestod av en jättegod köttsfärssoppa som avnjöts i vindstilla solsken med en fantastisk utsikt!
    Här kokas det soppa.
    Myslunch.
    Efter lunchen vandrade vi vidare och hade då inte långt kvar innan vi nådde dagens mål. Hela dagen var fantastisk med alla vackra vyer. Jag är så glad att vi fick uppleva en dag med solsken bland dessa vackra berg. Jag menar, även om det alltid är härligt att vara ute och vandra i naturen blir det ju ändå lite extra roligt och ännu finare (speciellt på bild) om vädret är fint! Och jag måste erkänna att jag även blev lite gladare när solen sken på oss och passade på att göra massa lyckohopp bland de fina topparna!
    Nu är det inte långt kvar!
    Eftermiddagsfika i solskenet!
    När vi kom fram till Singi fixade vi upp tältet och satte oss sedan i solen med lite eftermiddagsfika i form av te/kaffe och riskakor/knäckebröd med smör och ost/salami och nötsmör. Har jag sagt att det är en underbar känsla att äta ute i naturen? Allt smakar ju såå gott!
    I tältet såg det ut såhär.
    Dagens 12 km tog inte mer än 5,5 timmar och helt plötsligt hade vi en hel eftermiddag i solskenet framför oss. Så vi satte oss med en varsin bok och blickade ut över det vackra landskapet och njöt båda två till fullo.
    Det här var lätt den bästa dagen på hela veckan! Mycket gjorde säkert vädret, men min ryggsäck hade börjat minska i vikt ganska mycket vid det här laget (eftersom vi hade ätit upp så mycket mat) och vandringen kändes mycket lättare än vad den gjort tidigare!
    Natten som följde skulle inte heller bli lika kalla som de föregående, dock drog det in tunga regnmoln framåt kvällen som senare öppnade sig i ett ihållande skyfall. Vi somnade iallafall skönt och jag sov som en stock hela natten trots det smattrande regnet och den piskande vinden 🙂
    Fortsättning följer...
    Kram / Emma.

    Kungsleden dag tre – Alesjaure – Sälka

    Hej vänner 
    Idag väntade den tyngsta dagen framför oss – 25 km vandring och över 1150 höjdmeter att ”bestiga”. Efter en otroligt kall och ganska så sömnlös natt var jag glad när det äntligen blev morgon och plusgraderna började komma tillbaka. Ett par portioner gröt med massa torkad frukt, nötter och mjölk samt en stor kopp värmande te och vi var redo att för en ny dag! Klockan 8.00 begav vi oss av.
    Den första timmen gick otroligt lätt. Leden var platt och fin och vi traskade på i bra tempo. Timme två gick också ganska lätt. Vi pausade ungefär varje timme för att stoppa i oss energi – choklad, nötter, torkad frukt, fruktremmar, riskakor och knäckebröd med ost, smör och nötssmör. Vi gjorde i stort sett inget annat än att gå, äta, titta oss omkring, le, gå ännu lite mer, äta igen, låta fjälluften fylla lungorna, pussas och kramas lite, gå lite mer, peppa och berömma varandra för att vi kämpade på så bra, fortsatte att gå, åt lite igen, stannade för kisspaus, gick lite till, tog lite kort, åt igen.. osv osv.
    Innan lunch skulle vi ta oss upp på 1000 höjdmeter och ha kommit 13 km närmare dagens mål, Sälka. Det kanske inte låter så jobbigt, men jag kan säga att det var fruktansvärt jobbigt. När stigningen började såg vi Tjälkastugan (där vi skulle luncha och vila) långt där uppe. Det kändes som vi gick och gick, men aldrig kom närmare. Så kändes det ganska ofta, att vi gick med aldrig kom någonstans alltså. Bergen man går bredvid där uppe är enorma och ögat lurar en lätt. ”Där är vi på en timme” kunde vi säga till varandra… och så tog det tre timmar, pga av den terrängen vi gick i. Hehe. Det tog sin tid att komma upp på det där berget med andra ord. Nästan fem timmar tog dessa 13 km.
    När vi äntligen kom upp och skulle börja laga maten började det snöa. Det bokstavligt talat vräkte ned snö. Och det skulle inte bli det sista snöfallet på denna resa heller. Iallafall så smakade maten helt gudomligt gott. Vi fyllde på energidepåerna med massa pasta och en god skinksås gjord på parmaskinka och mjölkpulver. Dessutom fick vi sitta inne i stugan, i värmen och vila oss. Det var så skönt!
    Efter en timmes lunchstopp traskade vi vidare, i en fruktansvärd terräng som bestod av sten, stora och små som vi fick hoppa emellan, gå ned och upp för. Vid det här laget hade jag börjat få ont i min hälsena dessutom och snön bara fortsatte att vräka ner. Humöret var väl sådär på topp. Pelle peppade mig och jag försökte hela tiden se det positiva. Ett steg närmare för varje fot jag satte ner. Snart skulle det bli neför istället för uppför och inatt skulle jag få sova i en säng. Ja, vid det här laget hade vi bestämt oss för att vi behövde torka kläder, tält och utrustning och skulle därför sova i en av stugorna i Sälka. Det gjorde det mycket lättare att fortsätta kämpa. Taken på att få sova i en varm säng.
    När vi nådde toppen, 1150 meter över havet fick vi se en ny värld. Snöovädret lämnade vi bakom oss och farmför oss hade vi denna vackra dal. Bara åtta km kvar till dagens mål (som syns allra längst bort på bilden) Hehe. Det tog oss ytterligare fyra timmar innan vi kom fram.
    Ett härligt stopp på vägen med choklad- och nötpåfyllning.
    När vi slutligen kom fram till Sälka hade vi sammanlagt varit ute i över 11 timmar. Ont, ont, ont. Överallt värkte det, ögonen gick i kors av trötthet samtidigt som magen kurrade av hunger. Ja vi gjorde av med så mycket energi att det inte spelade någon roll hur mycket vi åt. Man var alltid lite hungrig (förutom precis efter en måltid då vi åt oss proppmätta). Jag har aldrig ätit så mycket mat i mitt liv som jag gjort under den här resan. Tror aldrig maten har varit så god någon gång heller? 😀
    Angående stugan så finns det några sådana längs leden. Det finns ingen ström, inget rinnande vatten eller ingen värme om man inte eldar i kaminen. Oftast så delar man stuga/rum med 10-20 andra personer med ett gasolkök och våningsängar. Jag och Pelle hade sån tur att vi fick rummet för oss själva. Det första vi gjorde när vi anlände till stugan var att göra en brasa och laga middag. Sen kröp vi ned i sängen och somnade bums innan klockan slagit nio.
    Fredagens middag bestod av svamprisotto med parmaskinka och riven prästost.
    Åh, så skönt jag sov! Låg på Pelles arm och snosade hela natten 😀 Och så tog vi oss sovmorgon ända till sju dagen efter. Underbart!
    Fortsättning följer
    Kram / Emma.

    Kungsleden dag två – Abioskojaure – Alesjaure

     Hej vänner 
    Dag två och 20 km vandring väntade. Vi vaknade upp vid sextiden av att regnet smattrade mot tältet. Det var mysigt att sitta kvar i sovsäcken, packa upp fältköket, koka gröt och varmt te och sedan sitta inne i tältet och äta mysfrukost. När vi var klara hade smattrandet slutat, vi gick ned till bäcken och borstade tänderna och packade sedan ihop tältet och allt därtill.
    Dagens två första timmar innebar en ganska brant stigning och tuff gång uppför (allt blir ganska mycket jobbigare med 15-20 kilo extra på ryggen). Dimman låg tjock och vi såg inte många meter framför oss. Om ryggsäckarna kändes tunga dagen innan var det inget mot vad de gjorde idag! Träningskvärken var hemsk och pauserna med choklad, riskakor, nötter och torkad frukt var såå välbehövliga.
    Efter några timmars vadring hade vi kommit ungefär halvvägs och dimman hade lättat något. Tack och lov regnade det inte ihållande utan kom endast några lätta skurar då och då.
    Pelle vilar rygg och ben efter att ha gått långt och brant uppför med en ryggsäck på 20 kilo.
    Här var det fint tyckte jag 🙂
    Pizzalunch på G.
    Torsdagens lunch bestod av havrepizza med pesto, parmaskinka och prästost. Tyvärr tyckte vädergudarna inte att vi förtjänade en njutningsfull lunch utan mitt i pizzabaket öppnade sig himlen och släppte ner vått och härligt regn. Så vi kastade i oss pizzorna för att stilla hungern för en stund och vandrade sedan vidare mot dagens mål, Alesjaure, bara 6 km bort.
    Det var långa sex kilometer. Tro mig när jag säger att jag aldrig någonsin känt mig så öm och trött i kroppen. Jag ville bara sätta mig ner och sitta där och titta på allt det vackra. Vila i den tysta, orörda, underbara naturen! När solen dessutom började kika fram på oss bestämde jag mig för att det var dags för paus igen och vi fyllde på chokladförråden rejält  och njöt ännu lite mer 😀
    Att få komma fram och att inse att vi lyckades ta oss igenom ytterligare två mil och därmed nådde dagens mål var en fantastisk känsla. Att få sätta upp tältet, tvätta sig i den iskalla bäcken, laga en värmande middag i fältköket och sedan krypa ner helt utmattad i sovsäcken, tätt, tätt och värma varandra var nästan oslagbart.
    Nattens tältplats i Alesjaure var dessutom fantastisk vacker. Bilderna gör verkligen ingen rättvisa! Den här kvällen var helt magisk. Lukten, synen, känslan. Det går inte att beskriva. Att sitta där helt okontaktbar (ja för någon mottagning på telefonerna fanns inte längs hela leden) i tystnaden och blicka ut över det vackra landskapet. Det var wellness.
    Det vi inte vissate när vi somnade var hur kallt det skulle bli denna natt. Hur många minusgrader det var vet jag inte, men när jag vaknade framåt midnatt var det så kallt att jag hackade tänder. Jag kunde knappt röra mig för att det gjorde så ont i kroppen (träningsvärk) och för att jag frös så mycket. På mig hade jag två par långkalsonger, ett par tjocka mjukisbyxor, 2 par sockor, två underställströjor, en fleecetröja, mammas stickade tröja, mössa samt vantar. Sen låg jag i en tjock dunsovsäck. Hur kunde det vara så kallt? Det var otroligt svårt att sova och trots att Pelle (som inte alls frös lika mycket som mig) försökte värma mig lyckades jag aldrig bli så varm att jag kunde sova skönt. Det resulterade i ganska få timmars sömn denna natt…
    Fortsättning följer
    Kram / Emma.