Emma Barremyr

 Hej vänner ♥

Dag två och 20 km vandring väntade. Vi vaknade upp vid sextiden av att regnet smattrade mot tältet. Det var mysigt att sitta kvar i sovsäcken, packa upp fältköket, koka gröt och varmt te och sedan sitta inne i tältet och äta mysfrukost. När vi var klara hade smattrandet slutat, vi gick ned till bäcken och borstade tänderna och packade sedan ihop tältet och allt därtill.

Dagens två första timmar innebar en ganska brant stigning och tuff gång uppför (allt blir ganska mycket jobbigare med 15-20 kilo extra på ryggen). Dimman låg tjock och vi såg inte många meter framför oss. Om ryggsäckarna kändes tunga dagen innan var det inget mot vad de gjorde idag! Träningskvärken var hemsk och pauserna med choklad, riskakor, nötter och torkad frukt var såå välbehövliga.

Efter några timmars vadring hade vi kommit ungefär halvvägs och dimman hade lättat något. Tack och lov regnade det inte ihållande utan kom endast några lätta skurar då och då.

Pelle vilar rygg och ben efter att ha gått långt och brant uppför med en ryggsäck på 20 kilo.

Här var det fint tyckte jag 🙂

Pizzalunch på G.

Torsdagens lunch bestod av havrepizza med pesto, parmaskinka och prästost. Tyvärr tyckte vädergudarna inte att vi förtjänade en njutningsfull lunch utan mitt i pizzabaket öppnade sig himlen och släppte ner vått och härligt regn. Så vi kastade i oss pizzorna för att stilla hungern för en stund och vandrade sedan vidare mot dagens mål, Alesjaure, bara 6 km bort.

Det var långa sex kilometer. Tro mig när jag säger att jag aldrig någonsin känt mig så öm och trött i kroppen. Jag ville bara sätta mig ner och sitta där och titta på allt det vackra. Vila i den tysta, orörda, underbara naturen! När solen dessutom började kika fram på oss bestämde jag mig för att det var dags för paus igen och vi fyllde på chokladförråden rejält  och njöt ännu lite mer 😀

Att få komma fram och att inse att vi lyckades ta oss igenom ytterligare två mil och därmed nådde dagens mål var en fantastisk känsla. Att få sätta upp tältet, tvätta sig i den iskalla bäcken, laga en värmande middag i fältköket och sedan krypa ner helt utmattad i sovsäcken, tätt, tätt och värma varandra var nästan oslagbart.

Nattens tältplats i Alesjaure var dessutom fantastisk vacker. Bilderna gör verkligen ingen rättvisa! Den här kvällen var helt magisk. Lukten, synen, känslan. Det går inte att beskriva. Att sitta där helt okontaktbar (ja för någon mottagning på telefonerna fanns inte längs hela leden) i tystnaden och blicka ut över det vackra landskapet. Det var wellness.

Det vi inte vissate när vi somnade var hur kallt det skulle bli denna natt. Hur många minusgrader det var vet jag inte, men när jag vaknade framåt midnatt var det så kallt att jag hackade tänder. Jag kunde knappt röra mig för att det gjorde så ont i kroppen (träningsvärk) och för att jag frös så mycket. På mig hade jag två par långkalsonger, ett par tjocka mjukisbyxor, 2 par sockor, två underställströjor, en fleecetröja, mammas stickade tröja, mössa samt vantar. Sen låg jag i en tjock dunsovsäck. Hur kunde det vara så kallt? Det var otroligt svårt att sova och trots att Pelle (som inte alls frös lika mycket som mig) försökte värma mig lyckades jag aldrig bli så varm att jag kunde sova skönt. Det resulterade i ganska få timmars sömn denna natt…

Fortsättning följer…

Kram / Emma.