Hej från Idre Fjäll

    Hej mina underbara vänner ♥

    Här kommer ett sent hej från Idre fjäll!

    ÄNTLIGEN är vi på plats! Jag och Alexandra anlände hit upp under eftermiddagen och har nu installerat oss i stugan där vi ska bo fram tills på söndag. Hälsoboost 2016 drar egentligen inte igång förrän imorgon, men vi bestämde oss för att mötas upp en dag innan för att bara mysa, umgås och ladda upp inför hälsohelgen.

    Vi har tillbringat eftermiddagen med att handla, packa upp, fixa goodiebagsen, gått en uppfriskande promenad, lagat mat, ätit och nu tänt massa ljus och krupit upp i soffan med en varsin tekopp framför Idol.

    Mysfaktorn är hög ♥

    IMG_6812 IMG_6806 IMG_6804 IMG_6809 IMG_6819 IMG_6823 IMG_6826 IMG_6828 IMG_6830

     

    Röhnisch är en av våra sponsorer under helgen och de snygga träningskläderna vi har på bilderna ovan är från dem! Älskar verkligen den blåa färgen, de sköna shapetightsen samt den mysiga fleecetröjan – perfekt här på fjället!

     

    Hoppas att ni mår bra och har en fin kväll 

     

    Kram / Emma.

     

    Enter a title

    RECEPT LAXPIZZA

    IMG_6693

    Hej mina godingar ♥

    Hemgjord pizza är en stående favorit här hemma och sist vi bakade pizza toppade vi den med bbq-sås, lax, ruccola och mozzarella!

    Alltså shit vad gott! Detaljen med bbq-sås gjorde underverk för smaken!

    Pizzabotten gör jag alltid numera på Universalbakmixen från Urtekram (finns att köpa här). Den är bara att vispa ihop med vatten och salt, kavla ut mellan två bakplåtspapper och sedan förgrädda i ugnen i 15 minuter. Så smidigt och enkelt utan kladd! Resultatet blir den godaste glutenfria pizzabotten jag något sin smakat, tunn och seg med krispiga kanter! Har ni inte testat än – gör det!

    Mmm, mums alltså!

    IMG_6691

    Ingredienser (2 personer):

    • 2 dl ljummet vatten
    • 150 g universalbakmix från Urtekram
    • 1 tsk salt
    • 2 laxfiléer
    • 1 dl lökfri bbq-sås (recept finns här)
    • 1 näve ruccola
    • 150 g riven mozzarella
    • Pizzakrydda

    Sätt ugnen på 200 grader. Blanda salt och bakmix. Tillsätt vatten och och blanda ordentligt med en handvisp. Smeten blir ganska lös, men det ska den vara. Kavla sedan ut degen mellan två bakplåtspapper. Låt pappret sitta kvar (det lossnar när det är färdiggräddat) och kör in i ugnen i 15 minuter. Ta ut och ta bort översta bakplåtspappret.

    Under tiden som botten är i ugnen steker du upp laxen och hackar den i mindre bitar till ett ”smul”. Salta och peppra laxen. Toppa sedan pizzan med bbq-sås, lax, ruccola, mozzarella och pizzakrydda. Höj värmen till 225 grader och kör in pizzan i 10-15 minuter tills den får fin färg!

    Servera med en god sallad och njut av en underbar pizza ♥

    IMG_6695

     

    Fler goda pizzor:

    >> Kycklingpizza med banan och jordnötter

    >> Tunnbrödspizza

    >> Vegetarisk sötpotatispizza med ägg

     Inlägget innehåller en affiliatelänk.

    Kram / Emma.

    En blogglista om hösten

    God morgon tisdag ♥

    Augusti börjar lida mot sitt slut och hösten börjar på riktigt närma sig med stormsteg nu. September och oktober är två av mina favoritmånader på hela året. Luften är frisk och kylig, färgerna i naturen helt fantastiska och ljuset hänger fortfarande kvar under dagarna. Kvällarna blir mörkare, men det är också mysigt så länge dagarna är ljusa och soliga kan jag tycka.

    November däremot är inte en favoritmånad precis. Förra året skrev jag det här inlägget om november, vilket var viktigt för mig just då i och med stressen och tröttheten. Jag märkte att det gjorde stor skillnad för mitt välmående, så det är något som kommer vara väldigt viktigt i år också. Ni vet – hålla kvar den nya livsstilen och inte lägga för mycket press på mig själv!

    Vi ska prata lite mer om hösten tänkte jag, så vi kör en lista!

    Här kommer min lista om hösten

    IMG_9579

    1. Vad är det bästa med hösten?

    Att den är så vacker! Frågar du mig finns det få saker som slår vackra höstdagar. Jag älskar att vara utomhus den här årstiden. Jag älskar dimmiga morgnar, den friska luften, färgerna, stillheten, solnedgångarna, lukten och känslan av en ”nystart” som alltid kommer med hösten. Och så älskar jag mörkret om kvällarna när jag får tända massa levande ljus, lyssna på en sprakande brasa i kaminen och njuta av världens högsta mysfaktor! Älskar mys ♥

    2. Vad äter du under hösten? 

    Jag vill gärna ha varm mat på hösten! Jag blir sugen på gröt till frukost, har gärna långkok på spisen, njuter av krämiga pajer och vällagad husmanskost!

    3. Vad dricker du under hösten? 

    Varma drycker! Har några gamla favoriter som jag kommer dricka mycket i höst:

    >> Världens godaste chailatte

    >> Golden latte

    >> Kokoskaffe

    IMG_4585IMG_9220IMG_9561

    4. Vad är ditt mest använda plagg under hösten?

    Jag har faktiskt ingen aning?! Min houdinitröja i fleece kanske.

    5. Vad gör du om dagarna egentligen?

    Jag brukar försöka spendera så mycket tid som möjligt utomhus, speciellt om vädret är bra. Annars flyter livet på som vanligt med jobb och så.

    6. Vad gjorde du den här dagen för ett år sedan?

    Firade min syster Lina som fyllde 25 år!

    7. Vad lyssnar du på under hösten? 

    Lugn musik som gör att jag går ner i varv! Älskar min yogalista (lyssna på den här) extra mycket på hösten då den ger hög mysfaktoroch inre lugn tillsammans med alla tända ljus ♥

    2-3

    8.Vad läser du?

    Lyssnar på ljudböcker på Nextory! Just nu lyssnar jag på ”Femtro nyanser av mörker” och ska sedan fortsätta med ”Femtio nyanser av frihet”.

    9. Vad tittar du på?

    Har lånat hela One Tree Hill-boxen av syrran! Har sett hela serien en gång tidigare, men det är nästan tre år sedan. Tänkte plöja igenom alla nio säsonger igen den här hösten ♥

    10. Vad var bäst med sommaren?

    Semestern i Åre, lätt! Och att få bo i hus! Har känt mig fri på ett sätt som jag aldrig gjorde när vi bodde i lägenhet, och jag älskar den friheten! Har också hunnit umgås mycket med familj och vänner, spenderat tid i våra sommarstugor och bara varit, vilket var så skönt!

    IMG_1952IMG_4850IMG_5103

    11. Vad har du för höstplaner?

    Ska åka till Ullared för första gången i mitt liv, utbilda mig till mindfulnessinstruktör, åka på kickoff med Everyday Stories, köra en omgång till av ”halv åtta hos mig” med våra vänner, vara utomhus mycket och snosa massor med bebis när jag blir moster i november. Längtar!!!

    12. Ser du fram emot vintern?

    Ja, jättemycket! Håller tummarna för att vi får mycket snö så att det blir en riktig vinter med mycket skidåkning!

    IMG_4966

     

    Är du lika taggad på höst som mig?

    Sno gärna listan till din blogg och länka i kommentarsfältet så jag kan kika in och läsa hos dig!

     

    Kram / Emma.

    Tack ♥

    God morgon sötnosar ♥

    Vill börja med att säga tack till alla er som kommenterade på förra inlägget. Så mycket kärlek ni sprider ♥ Ni anar inte hur mycket det betyder att ni berättar om era erfarenheter kring stress och psykisk ohälsa. En sak är säker och det är att vi aldrig är ensamma och att vi finns för varandra. Jag finns här för er! Psykisk ohälsa är något som drabbar de flesta någon gång i livet och som vi därför behöver lyfta och prata mer om! Ingens liv är perfekt jämt och det är okej att må dåligt och prata om det.

    För min del känns det som om jag släppt en sten från hjärtat genom att äntligen ha berättat om vad jag gått igenom. Det är något förlösande med att skriva av sig ibland och jag är så tacksam över att ha så fina läsare som er. Tillsammans är vi starkare ♥

    Den här måndagen jag vaknat upp till känns rätt grå och trist. Regnet öser bokstavligt talat ner och jag sitter uppkrupen i soffan under en filt med datorn och jobbar. Jag ligger ganska mycket efter i arbetet efter min sjukvecka, men mår fortfarande inte helt bra så jag försöker släppa det och istället fokusera på det viktigaste.

    Den här veckan händer det mycket kul och jag tänker därför ta det lite extra lugnt för att samla nya krafter. Ikväll kör jag äntligen igång uteträningen på Sandgrundsudden och på onsdag bär det upp till Idre för HÄLSOBOOST!

    För övrigt så drömmer jag mig tillbaka till den här underbara brunchen vi åt efter ett cykeläventyr i Abel Tasman Nationalpark i vintras!

    IMG_2195

    Hur gott? Skulle absolut inte tacka nej till en sån brunch just nu ♥

     

    Hoppas att ni har en fantastisk måndag vänner och att ni tar han dom er själva!

     

    Stor kram / Emma.

    Min utmattningsdepression

    Hej vänner ♥

    Varning för ett långt inlägg! Jag har valt att berätta hela historien från början för att verkligen visa hela perspektivet. Historien är lång, men genom att berätta om mig och mina erfarenheter hoppas jag kunna hjälpa dig i samma situation. Tillsammans är vi starkare och jag vill vara med och bryta tabun kring psykisk ohälsa.

    Det har tagit väldigt lång tid, men nu äntligen känner jag mig redo att dela med mig här i bloggen av det jag gått igenom de senaste två åren. Det är ett inlägg som jag har tänkt skriva i evigheter, men ändå har det inte blivit av. Det har helt enkelt varit för svårt och jag har inte orkat dela med mig av det när jag varit mitt uppe i allt det jobbiga.

    Med all respekt gentemot mig själv så har jag behövt hålla det privat under tiden som jag jobbat med mig själv, men nu kommer jag att blotta mig helt och hållet! Det känns väldigt skrämmande, men samtidigt så skönt att få prata om det (att prata om det har hela tiden varit min avsikt, men det har inte känts rätt i hjärtat förrän nu). Jag vet att jag har ert stöd, det har jag alltid haft, och jag vet att ni är många som sitter samma sits, för det är ett vanligt problem idag, och därför vill jag prata om det.

    Hösten 2014 drabbades jag av en utmattningsdepression och jag var då otroligt nära att tokkrascha in i väggen.

    IMG_6379

    Det är så svårt att veta vart jag ska börja!

    Resan har varit så otroligt lång och jag vill dela med mig av så mycket, men kommer inte kunna få plats med allt i ett och samma inägg. Jag tänker därför att jag börjar med att berätta lite om hur allt gick till när jag blev sjuk, vilka symptom jag hade och vad som helt enkelt hände. Med tiden kommer jag gå djupare in på hur jag tagit mig ur det här, ge er andra i samma situation tips och även prata hur vi kan göra för att förebygga psykisk ohälsa och stress.

    Även om jag inte berättat om själva utmattningen tidigare så har jag ändå skrivit mycket om psykisk ohälsa, och allt jag skrivit om har baserats på mina egna erfarenhter. Jag har tidigare berättat och skrivit mycket om mina ätstörningar, men har på senare tid börjat prata mer om stress och delat med mig av dåliga dagar här i bloggen. Jag har skrivit om sömnproblem, att jag gått i terapi, om ångest, oro och pms, nya rutiner, yoga och mindfulness samt utebliven träning när kroppen behövs vila och gett tips mot stress. Har ni läst mellan raderna har ni nog förstått att jag inte mått bra alla dagar, även om det funnits många bra dagar emellanåt.

    IMG_2053

    Ni som följt mig länge vet vilket liv jag levde tidigare. Jag bodde i Karlstad, utbildade mig, drev eget företag, bloggade tre gånger om dagen (utan någon som helst ersättning), jobbade 60% som personlig assistent i Torsby, pendlade med tåg, bakade, tränade, träffade vänner, var överallt och ingenstans. Jag vilade aldrig utan var i stort sett igång dygnet runt under en väldigt lång tid. Idag får jag ångest bara av att tänka på hur jag levde mitt liv då. Att jag orkade så länge som jag gjorde ändå. Jag vet att det var flera som skrev och påpekade i bloggen att jag skulle vara rädd om mig och inte stressa för mycket – ”jag kunde gå in i väggen” påstod de. ”Tack för omtanken, men det händer inte mig, jag har kontroll” tänkte jag. Men ack så fel jag hade.

    Någon gång i samband med att mormor dog vet jag att jag började må dåligt psykiskt igen (hade då mått bra och varit frisk från ätstörningar i några år). Att förlora min älskade mormor var för mig det jobbigaste jag någonsin upplevt i hela mitt liv. Hon var svårt sjuk under en längre tid och att se någon man älskar så otroligt mycket lida satte sina spår i form av en fruktansvärd inre stress, och det var mycket obehagligt som bubblade upp till ytan under den här perioden. Jag trängde undan stressen genom att arbeta, träna och alltid vara sysselsatt. Och när mormor gick bort gjorde jag likadant för att tränga undan sorgen. I december 2013 sjukskrev jag mig själv en vecka från jobbet för att allt blev så jobbigt, och det är lite komiskt att jag faktiskt där lät så klok och var så medveten om min situation, men ändå inte gjorde något åt den, utan gick tillbaka till samma beteende efter en veckas vila.

    IMG_1264

    Efter julen 2013 åkte vi iväg på en lång semester i Tanzania och jag fick tid att vila upp mig från jobb ordentligt. När jag kom hem igen i mitten på januari kände jag mig både utvilad och mådde bättre psykiskt. Tre veckors ”vila” räckte då fortfarande för att jag skulle få tillbaka lite ny energi på energikontot. Så jag körde på med mitt race, glad över att ha energin tillbaka!

    Våren kom och jag satsade allt mer på mitt egna företag som då gick bättre och bättre samtidigt som jag slet med jobbet i Torsby. Utöver bloggen och jobbet som PT och PT-online började jag också arrangera en träningsresa till Idre och åkte under våren dessutom till Norge några omgångar för att jobba på ett behandlingshem där jag hjälpte en tjej med hennes ätstörningsproblematik. Fantastiskt roligt och lärorikt, men hur fick jag egentligen ihop allt undrar jag såhär i efterhand?

    Folk runtomkring mig sa att jag strålade, jag fick beröm för allt slit jag la ner och utåt sett syntes det inte hur trasig min insida började bli vid det här laget. Jag bröt allt oftare ihop och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag undrade vad jag gjorde för fel när jag mådde så dåligt? Jag levde ju min dröm och gjorde det jag älskade, varför var jag så olycklig? Tankar som började stressa mig ännu mer och det blev till slut en ond cirkel!

    Min familj och Pelle var oroliga och försökte gång på gång få mig att minska på jobbet. De såg något jag inte såg, men jag vågade fortfarande inte släppa den ekonomiska tryggheten som jobbet i Torsby gav mig. Att vara egen företagare innebär alltid en ekonomisk risk och jag trodde väl helt enkelt inte att jag skulle klara mig utan det jobbet.

    IMG_3534

    Hösten 2014 var katastrofal! Jag blev sjuk (influensa) och var sedan sjuk i flera månader. Jag drabbades av ångestattacker, grät varje dag, hade svåra sömnproblem, var ofta yr, tappade synen ett antal gånger och var helt utmattad fysiskt trots att jag vilade från träningen ungefär hela hösten. Stressen hade satt sig i hela kroppen och tog all energi, tröttheten var kolossal, jag var ständigt irriterad och hade sällan lust att ens gå upp ur sängen. Livet kändes kasst och meningslöst och helt plötsligt hade jag tecken på depression.

    Under hösten var jag på otaliga läkarbesök, men det var inget fel på mig. Ingen frågade hur jag mådde på riktigt, så jag berättade inte heller. Jag tänkte att det faktiskt inte var något som var fel, utan att det bara var att bita ihop. Men innerst inne började jag ändå förstå vad som höll på att hända och första gången jag tappade synen blev jag fruktansvärt rädd. När jag sedan rasade ihop på badrumsgolvet en tisdagsmorgon i början av december innan jag skulle åka till Torsby för att jobba orkade jag knappt resa mig upp igen.

    IMG_0711

    Jag gick aldrig in i väggen helt och hållet. Jag hade säkert kunnat resa mig upp några gånger till, men då är jag övertygad om att min väg tillbaka hade varit mycket längre än vad den blev. Jag hade nått MIN botten, så där och då insåg jag att stressen till slut hade gjort mig sjuk, att jag var otroligt nära väggen. Det skrämde mig fruktansvärt mycket.

    Jag sjukskrev mig själv en vecka, fick kontakt med en läkare som sjukskrev mig ytterligare två veckor och under den perioden sa jag upp mig från jobbet i Torsby från och med årsskiftet. Jag trodde helt ärligt att allt skulle bli bra igen om jag bara släppte det jobbet och all stress med resande och planering det innebar för mig.

    Men det hade såklart redan gått för långt. Jag hade redan ”bränt ut” mig. Sömnen var störd, jag var helt utmattad, hade ont i kroppen, ångest och hjärtklappning, led av katastroftankar och hade ett ständigt stresspåslag som liksom förlamade hela mig.

    I och med att jag hade sagt upp mig från jobbet i Torsby tyckte jag att jag hade dragit ner på min arbetsbelasning rejält och vägrade därför sjukskrivning eller medicinering som jag blev erbjuden. Dum som jag var tyckte jag inte att jag hade tid att vara sjukskriven från mitt egna företag – det var ju nu jag skulle satsa fullt ut på det. Jag tänkte att terapi och mindre arbetsbelastning skulle hjälpa mig bra. Under våren 2015 började jag därför i KBT-terapi som hjälpte mig att sätta upp rutiner kring arbetet med mitt egna företag. Vi jobbade även med stressreducering, strategier kring sömnproblematiken och katastroftankarna. Jag lärde mig hur stress fungerar i kroppen, fick helt enkelt hjälp att strukturera upp mitt kaotiska liv och började även på en meditationskurs för att lära mig att hantera stress bättre.

    Visst blev det lite bättre framåt våren, men trots allt arbete jag gjort med att förändra min livssituation mådde jag fortfarande pissdåligt på insidan. Inte alla dagar såklart, men det var som att en pusselbit saknades i mitt liv, och trots att jag kämpade för att göra livet så bra som möjligt för mig själv bar jag runt på samma inre stress som tidigare.

    IMG_0688

    Sommaren gick, jag flängde runt som vanligt och försökte hitta på mycket kul när jag väl var ledig, packade och fixade inför flytten och avslutade sedan semestern med 15 dagar på Island – en alldeles underbar semester. Men när jag kom hem var jag helt slut och förstod inte hur jag skulle orka med att börja jobba igen. Trots alla ”yttre förändringar” jag gjort i livet under våren för att försöka förbättra min situation var jag ändå kvar på samma ställe mentalt. Jag fortsatte att bryta ihop gång på gång, och till slut släpade Pelle med mig till läkaren och tvingade mig till sjukskrivning. Han hade fått nog och jag förstår honom. Jag är så tacksam för att han hela tiden funnits vid min sida och stöttat mig i det här, för har inte varit lätt för honom heller.

    Jag gick med på att sjukskrivas 50% (vilket varade hela förra hösten), började äta antidepressiva mediciner och fick återigen en samtalskontakt att gå till. Jag förstod inte vad jag skulle kunna göra som jag inte redan gjort, men tänkte väl ändå att jag fick ge det en chans. För att göra något bra av min tid som sjukskriven bokade jag in mig på medicinsk yoga ett par gånger i veckan som jag hade hört skulle vara bra mot depression.

    Och vet ni? Det var här mitt liv förändrades. Medicinerna som jag varit så skeptisk mot hjälpte mig att komma upp över ytan igen så att jag faktiskt orkade jobba med problemen. Yogan hjälpte mig att få ny energi och släppa stressen och terapeuten jag fick träffa var helt fantastisk.

    DSC_2214

    Foto: Caroline Dahlén

    Det första min terapeut sa var ”Emma, det finns en anledning till varför du är där du är idag, så vi behöver blicka bakåt i tiden för att förstå vad som fick dig att hamna här”.

    Under alla mina år inom psykiatrin har jag aldrig träffat någon som frågat om eller pratat om mitt förflutna. Ingen har någonsin hjälpt mig att titta i mitt bagage och jobbat med psykodynamisk terapi, och därför har jag inte reflekterat i de banorna själv heller. Istället för att försöka förstå ett beteende så har det alltid varit fokus på att förändra ett beroende, och jag har därför alltid levt kvar i ”detta gamla” och hela tiden hittat nya strategier och på så vis kommit runt det verkliga problemet. Inte kunde jag veta att min ätstörningsproblematikIBS:en, utslagen och de plötsliga allergierna och hade ett samband. Att allt detta var bara symtom på ett mycket större problem som jag burit med min från min barndom. Jag hade aldrig tänk på det på det viset. Jag hade en fantastisk uppväxt, kärleksfulla föräldrar och en trygg familj. Hur skulle jag ha kunnat få traumatiskt upplevelser från barndomen?

    När vi började gräva i det förflutna kom det fram så otroligt mycket jobbiga saker som jag var tvungen att möta och bearbeta för att kunna gå vidare. Olika beteenden och tankemönster som skapats tidigt i livet och som följt med mig upp i vuxen ålder. Jag har alltid vetat att de funnits där, men jag har aldrig förstått varför. Men nu vet jag.

    Det fanns en anledning till prestationsångesten och den inre stressen jag burit med mig hela livet. Såklart att det fanns – och min kropp hade ju så tydligt försökt att visa det, men jag hade inte lyssnat.

    Jag tror att det finns en mening med allt och jag behövde nå min botten för att verkligen ta tag i det riktiga problemet. Under året som gått har jag jobbat så otroligt mycket med mig själv och idag känner jag mig som en ny människa. Jag mår bra och har slutat ”sträva tillbaka” till den aktiva människa jag en gång var. Jag har hela tiden fått höra att jag aldrig kommer tillbaka helt efter min utmattning, men det är inte sant. Efter att ha gått in i väggen så vill jag inte tillbaka dit jag var innan – det var ju en livsstil som gjorde mig sjuk, och därför har jag det senaste året kämpat med att hitta en ny livsstil där jag kan leva med så lite stress som möjligt.

    En livsstil som får mig att må bra, där tar hand om och alltid prioriterar mig själv och min hälsa.

    IMG_3482

    Idag är jag medicinfri sedan ett halvår tillbaka. Det var ganska kort tid som jag åt medicin, men när jag väl började jobba med mina grundläggande problem gick det väldigt fort för mig att må bättre. Mindfulness och yoga har ungefär samma effekter som antidepressiv medicin har och därför är det idag mitt nya lyckopiller som jag aldrig kommer sluta att ta!

     

    Det sägs att man måste nå en botten innan man kan komma upp på toppen igen! Det är aldrig roligt att vara på botten, men det är viktigt att påminna sig om att det alltid går att komma upp igen ♥ Enbart JAG är ansvarig för mitt mående och det är tack vare mig och för att jag vågade börja jobba med mig själv på det här viset som jag står där jag står idag. Idag är jag så tacksam för allt jag gått igenom. Jag känner en enorm ödmjukhet till livet och har lärt mig så mycket om mig själv.

    En depression är fruktansvärt smärtsam och svår att acceptera – det är ju pinsamt att vara drabbad. Men är det något jag också lärt mig så är att jag inte drabbades av psykisk ohälsa och utmattningsdepression för att jag var för svag. Nej jag försökte helt enkelt vara alldeles för stark under en alldeles för lång tid ♥

     

    Nu undrar jag:

    Hur många känner igen sig i stressen och den psykiska ohälsan stressen innebär?

    Dyker det upp några frågor i och med det jag berättar?

    Har ni önskemål på om inlägg kring detta ämne?

     

    Kram / Emma.