Emma Barremyr

Läsarfrågan!

Hej Emma!

Tusen tack för en riktigt härlig blogg! Jag har varit en trogen följare i flera år nu! :) Jag tänkte på en sak, som du kanske kan ta upp. Jag håller på att bli frisk från en långdragen ätstörning (ej anorexi). Och det slår mig att flera personer som har kommit ut sitt ätstörningsmönster blir vegetarianer eller går på någon annan ”diet” eller way of eating ex laktosfritt. Är det inte fortfarande samma sak att kontrollera det man äter och stoppar i sig? Och man säger att det är pga moraliska skäl man tex inte äter kött, men för mig ser jag det mest som en anledning att äta så rent och kontrollerat som möjligt. Hur ser du på detta?

Kram Louise

 

Hej Louise!

Tack själv, jag är så glad att jag har er trogna följare! Utan er vore ju inte den här bloggen någonting, kom ihåg det!

Det är en jättebra fråga du tar upp, men jag kan bara svara för mig själv. Jag äter ju både laktosfritt och glutenfritt och det har ingenting med kontroll att göra, utan beror helt enkelt på att jag är laktosintollerant och har IBS. Att äta laktosfritt är ju egentligen ingen skillnad mot att äta laktos idag då alla produkter finns i laktosfria alternativ, och är jag borta/ ute och äter finns det ju laktraspiller som jag alltid har i väskan så att jag ändå kan äta den vanliga grädden etc. Vad gäller gluten så är det ju p.g.a. min IBS som jag valt att utesluta det från min kost. Jag hade alltid diarré och ständigt ont i magen/ var illamående innan, men när jag började utesluta gluten blev jag plötsligt mycket bättre, och kunde gå upp lite i vikt. Det resulterade i att jag plockade bort gluten från min kost, för att må bättre helt enkelt. Och jag mår mycket bättre i magen nu än vad jag gjorde för tre år sen. Dock märker jag att desto längre jag varit utan gluten desto känsligare blir jag – idag blir jag jättedålig i magen av att äta det så därför undviker jag det helt och hållet, och blir på så vis ganska ”strikt” tyvärr.

Jag tycker att vi ska försöka tänka lite mer på oss själva och inte så mycket på alla andra. Vi är ofta väldigt upptagna med att se på hur och vad andra äter. Vi är snabba på att döma och och jämför oss ständigt. Hela samhället är infekterat och det ska jämt påpekas om ditten och datten vad gäller mat och kosthållning. Vi är olika och alla mår bra av olika saker. Sen vill jag innerligt tro att en före detta ätstörd som väljer att bli t.ex. vegan gör det för att det för att personen i fråga mår bra av det, inte för att det är ett sätt att gå ner i vikt eller för att kunna hålla fast kontrollen.

Jag ser det inget fel i att vilja äta rent, miljövänligt och djurvänligt så länge det inte blir för extremt. En bra kosthållning är grunden till balansen, men det är också viktigt att kunna släppa på det och äta sånt som bjuds på restaurang/ hemma hos vänner o.s.v. utan att må dåligt. Bara för att en haft en ätstörning betyder det inte att en ska börja leva osunt och inte få leva och äta som en vill.

Som svar på din fråga så finns det säkert många som låter ätstörningen gömma sig bakom en strikt kosthållning, vilket ju är otroligt synd, men då är det bara upp till den personen att påverka sitt välmående. Väljer den att leva så, så får det vara okej. Vi kan alltid göra val och du ska alltid göra det som är bäst för dig! Det är bara du som vet vad du mår bra av och som kan skapa den bästa versionen av dig själv, kom ihåg det!

IMG_0207

 

Vad tänker ni kring det här? 

Kom gärna med tankar, funderingar eller egna erfarenheter!

 

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Fanny Roethlisberger

    Väldigt bra svar Emma, håller med om alltihop.
    Jag tycker dock, att det är både tråkigt, sorgligt och felaktigt att en del ”hälso”bloggare som HAR stor påverkan och inflytande hos sina läsare, nästintill bannlyser saker (tex gluten). Det är absolut så att många skulle må bra av att DRA NER på gluten, men det verkar som om var och varannan kotte får för sig att gluten är boven och roten till allt ont. Att de är intoleranta, att de blir sjuka av det. Precis som så många gånger tidigare bakåt i tiden vill människor hitta en ”syndabock” i matväg som man således kan utesluta och då gå ner i vikt/må bättre/vara hälsosammare. Det gör mig ledsen. Det kanske inte handlar om att hitta EN sak som man INTE ska äta, det kanske handlar om att hitta massa saker man SKA äta för att fylla kroppen med fina saker? Då får för det första ”sämre” saker mindre utrymme, och det flyttar fokus från vad man INTE vill till det man faktiskt VILL.
    Det finns absolut de som är intoleranta och därför såklart ska skippa gluten helt. Men, som du skriver, utesluter man något även om man inte är intolerant, så BLIR man tillslut just intolerant och då är det lätt hänt att råka få i sig en liten dos på tex restaurang utan att vara beredd (många saker man inte väntar sig ska innehålla gluten gör ju det, liksom) och vad händer då? Man mår dåligt.
    Det där med sunt förnuft. Och PRECIS som du skriver, frågeställningen borde vara vad mår JAG bra av, inte hur är det alla andra gör för att må bra? Det är liksom rätt irrelevant, faktiskt.
    Kram finis!

  2. Hanna

    Jag vet inte. Det är otroligt dubbelt och svårt och egentligen så sitter ju svaret i varför man äter som man gör och inte i hur man äter.

    Äter man glutenfritt, veganskt, salladsbaserat, kakdiet eller vad det nu är för att det är det man mår bra av men inte styrs av det så som man gör under en ätstörning är det ju inte konstigare än att vem som helst som aldrig haft ätstörningsproblematiken gör det. Om man äter annorlunda än innan sjukdomen och fortfarande är styrd av hur och vad och när man ska äta och tankarna runt det så är man inte frisk riktigt än.

    Är man orolig för någon så fråga. Annars ät det du mår bra av, det du trivs med och det du tycker smakar gott.

  3. Hanna

    Jag har själv tillfrisknat från anorexia och mår idag väldigt bra, men min kost är nyttigare nu än innan ätstörningen. Det beror helt enkelt på att jag vet vilka livsmedel som ger mig den bästa energin och som jag mår bäst av! De första månaderna efter min friskförklaring ska jag dock ärligt erkänna att mitt nyttighetstänk berodde på den fastetsade (och felaktiga) uppfattningen om att pizza, feta produkter, fikabröd etc. automatiskt innebär viktuppgång och förstör kroppen, men nu har jag helt kommit över de dumheterna och unnar mig utan problem en pizza ibland eller en fika på stan med kompisar någon gång i veckan. Utöver det äter jag fortfarande nyttigt, men av helt andra orsaker än tidigare. Nu gör jag det självklart först och främst för att det är så fruktansvärt gott, jag menar, de flesta nyttiga livsmedel är ju rena rama valsen för smaklökarna! Utöver det är det ju en fantastisk bonus att dessa välsmakande produkter oftast bidrar med en massa fina mineraler, vitaminer och antioxidanter som får kroppen att må bra från insidan och ut. Jag känner också att jag vill ge min kropp den bästa möjliga återhämtningen efter de år den fått utstå både fysisk och psykisk nedbrytning, och med den kost jag har nu (som kan anses vara lite nyttigare än ”medelsvensson”) får jag precis den energin jag vill ha och mår så bra!
    Så precis som Louise är inne på berodde min ”nyttighetsdiet” till en början på ett kontrollbehov jag inte riktigt kunde släppa och en kvarvarande rädsla för de livsmedel som anses onyttiga. Jag kan också tänka ibland att många tidigare ätstörda går över till att bli veganer/vegetarianer eller utesluter olika livsmedel av hälsoskäl, men innan man dömer rakt av måste man komma ihåg att det kan finnas andra bakomliggande orsaker bakom. Min ätstörning orsakade IBS vilket gör att vissa livsmedel passar mig sämre och sätter min mage i obalans. Just olika typer av magproblem är en vanlig konsekvens av en ätstörning vilket gör att det i många fall kan förklara att man äter på ett visst sätt. Och jag håller verkligen med dig Emma om att vi ska utgå från oss själva istället för att jämföra oss med andra hela tiden. Innan man sneglar på vad andra äter och inte äter tycker jag att man ska fråga sig själv vad man själv känner att man mår bra av. Så länge man inte mår dåligt av att äta t.ex. gluten, varför utesluta det bara för att det verkar vara en ”trend”? Ät helt enkelt det som ger dig bra energi och som passar just din kropp. Vi alla har olika förutsättningar, glöm inte bort det!

  4. Skapa träningsblogg

    Hej!

    Vi söker premiumbloggare till vårt nya bloggnätverk Disciplin.se – På Disciplin är det lätt att komma igång och tar mindre än en minut att registrera en blogg, lätt att tjäna pengar och kan även följa andra bloggare. Är du en aktiv bloggare och vill bli en premiumbloggare på Disciplin.se så kontakta oss på info@disciplin.se så återkommer vi så fort som möjligt!

    Hälsningar
    Simon – Disciplin.se

  5. livet med Asperger och kronisk smärta

    Jag har vart utan gluten i över 1 månad nu. Är precis som du laktosintollerant och har IBS. Och jag upplever du skriver ju längre jag vart utan ju känsligare blir jag av gluten. Har testat lite för att just se vad som händer och nu funkar de knappt alls längre.

stats