emmabarremyr

Emma Barremyr

Läsarfrågan!

 

Hej Emma! Jag undrar hur du gjorde för att komma tillbaka på banan igen efter din ätstörning? Jag har lyckats komma tillbaka men fallit tillbaka omvartannat gör att nu åter igen vara i en svacka. Här hamnade jag delvis pågrundav att jag började jobba mycket och fick inte tillräckligt med sömn. Nu kommer ångesten allt mer och mer och jag hetsäter och mår bara dåligt. Vad ska jag göra och hur ska jag tänka för att inte hetsäta? Jag ”utsätter” mig för saker jag tror kag klarar av tex äta på buffé för jag känner mig stark för stunden men direkt efteråt jag ätit så kommer ångesten krypande. Jag vill vara en frisk människa nu men vet verkligen inte hur jag ska klara av att bli det? Jag är rädd för att bli tjock, rädd för när vågen visar en högre siffra än vad jag tycker är okej (även gast den enligt bmi är för lågt) och jag är rädd för vad folk kommer säga om mig då jag blir större och går upp i vikt. Jag jämför mig med precis alla andra gammal som liten, vad ska jag göra för att inte jämföra mig? Kan du ge tips på va jag istället ska tänka på? Nu blev detta en lång kommentar men jag hoppas du kan bidra med något, jag är så inspirerande av dig och din utstrålning. Jag vill inte gå miste om fler år nu. Jag vill också vara en vacker människa som någon ser upp till. Kram

 

Hej fina du!

Att komma tillbaka från ätstörningen var en lång historia och även om jag kämpade med detta så tog det många år, med flera bakslag innan jag faktiskt kände mig fri på riktigt. Att få bakslag är normalt, och då gäller det att fortsätta kämpa! Till slut kunde jag vila från träningen utan att känna ångest eller kompensera, och jag kunde äta vad och hur mycket jag ville utan att må dåligt efteråt. Det går och du måste tro på dig själv. Det är INGET farligt som händer om du äter mer än vad du tänkt dig ibland och det måste du intala dig själv. Alla dessa tankar som kommer i samband med ångest är bara ljug, det finns ingen sanning i det och därför måste du påminna dig om det om och om igen, och istället tänka snälla och bra tankar om dig själv. Du KAN!!! Du kommer alltid vara en vacker och bra människa!

Jag tror mycket i tillfrisknandet från en ätstörning behöver vara mental träning, både för att stärka självkänslan, men även för att kunna tro på sig själv och inte jämföra sig med andra. Även om vi lär oss att komma på banan med maten behöver vi också en stark självkänsla för att kunna känna vårt eget värde. När självkänslan är stark är risken att du får återfall mindre. Du vet då ditt eget värde och att du är bra precis som du är!

Jag älskar Mia Törnbloms böcker om självkänsla och brukar rekommendera dem till andra. “Samlade tankar om självkänsla” är en bok som jag läst MÅNGA gånger och som jag fortfarande gör övningar från. Självkänslan är nämligen som konditionen, underhålls den inte försämras den och därför är det viktigt att alltid jobba med den.

När min självkänsla blev starkare upplevde jag att det var lättare att inte jämföra sig med andra, så kanske kan det vara något även för dig?

Och kanske behöver du även hjälp på vägen. Du är inte svag för att du ber om hjälp, däremot är du stark om du vågar göra det för dig själv! Frisk & Fri arbetar för ett samhälle fritt från ätstörningar och jag rekommenderar dig att ta kontakt med dem, så att det kan hjälpa dig i en vägledning mot behandling! Det kan vara svårt att bli frisk på egen hand då det är svårt att alltid se sitt eget bästa. Det är bra att ha någon som vägleder och stöttar!

Och en sista sak – SLÄNG VÅGEN! Den kommer aldrig att var din vän och den säger ingenting om ditt välmående och din hälsa. Vågen ger bara onödig stress och ångest! Se också till att inte jobba för mycket, utan lagom så du hinner med att leva och sova gott om natten!

Ta hand om dig och TRO på dig själv! Du kommer klara det här ♥

 

IMG_2286

 

Kram till alla er fina läsare ♥

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
emmabarremyr

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Josefine

    Så länge du har ett BMI och en kroppsvikt som är under det din kropp strävar efter kommer du ha svårt för att sluta “hetsäta” tror jag. Det är i alla fall min egen erfarenhet… När din kropp är nöjdare med sin storlek kommer du inte att vilja äta lika mycket på en gång. Därmed inte sagt att det är ENKELT att styra sina tankar i rätt riktning! Men när de felaktiga, ångesttankarna “jag har ätit för mycket nu igen, vad jag är misslyckad” kommer, kan du kanske testa att tänka “vad bra att jag förser min kropp med näring när den ber om det! Vad duktig jag är som lyssnar på dess signaler!”. Stanna upp en stund under din måltid, fråga dig själv – “hur mår jag imorgon om jag äter det här nu? Hur mår jag om jag INTE äter det?”. Ta en matpaus på 5 min. Borsta tänderna. Är du fortfarande hungrig – då behöver nog kroppen den maten.

    Sedan håller jag med Emma: SLÄNG UT VÅGEN! Det är bara en siffra, och den ska inte styra om din dag blir bra eller dålig!

    …och till S här ovan – jag tränade mig ur min anorexi, men först när jag vägde lite mer (BMI runt 15-16). Och då ingen tung träning, utan promenader, yoga, “gummislangsträning” i måttliga mängder (totalt max 1 tim per dag, och inte varje dag). Det svåraste är att lära sig vila. Men det är också det viktigaste. Det är under vilan din kropp byggs upp och blir stark, medan träningen bara bryter ner den.

    Kram och lycka till!!!

    1. Emma

      Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter! Vi är här för att peppa varandra och därför är det så fint när ni läsare delar med er 🙂 Hoppas du får en riktigt härlig helg! Stor kram

  2. Sofie

    Hej Emma!
    Jag har en fråga som går i samma spår som läsarfrågan ovan.
    Jag undrar hur ditt förhållande till träning var under ditt tillfrisknande? Var det träningsförbud, avstod du från träning helt under en tid? Jag är nämligen i liknande situation och har svårt att förhålla mig till de rekommendationer/förbud jag fått om att inte träna.
    Hur gjorde du?
    Tacksam för svar.
    Ps. Tack för en fin och inspirerande blogg.
    Mvh S

    1. Emma

      Jag har skrivit några inlägg om min sjukdomstid som du kan läsa om du vill. Där beskriver jag hur jag bröt upp totalt med vardagen och slutade träna under några månaders tid. Läsa gärna och kom ihåg att du är fantastisk! Du klarar ett träningsförbud, för när du är frisk och lärt dig hantera ångesten kommer du vara fri att träna igen!

      http://ptbyemma.se/blog/category/om-mig/

      Stor kram

stats