emmabarremyr

Emma Barremyr

Så har Elsa reagerat på att bli storasyster

 

Tänk att min första bebis är storasyster nu! Min underbara Elsa som alltid varit så liten, men plötsligt blivit så himla stor. Att bli storasyster är ingen liten omställning i livet och innan Astrid föddes funderade vi mycket på hur Elsa skulle reagera.

Första tiden har gått väldigt bra och Elsa har till vår glädje tagit emot Astrid med öppna armar. Hon har varit så gullig och kärleksfull mot henne, överöst henne med kramar och pussar, frågar ofta var hon är när hon inte är med och berättar stolt för alla att “det här, det är MIN lillasyster“. Hon har helt enkelt varit världens bästa storasyster till Astrid och verkar tycka om henne väldigt mycket.

Reaktionen har istället kommit mot mig och Pelle. Livet har varit lite av en “protest” senaste tiden och det är inte ofta som hon vill samma saker som jag och Pelle vill. Hon testar oss extremt mycket och får ofta utbrott när vi sätter gränser. Om det har med stoasysterrollen att göra är dock svårt att veta, för det kan ju lika gärna ha med åldern och utvecklingen att göra. Hon vill också ha mycket uppmärksamhet, men så har hon alltid varit så det är inget nytt. Nu måste hon dela uppmärksamheten med Astrid och det är ju förståeligt att det blir en utmaning för henne. Men jag tycker ändå att hon har tagit det bra och kanske är det tack vare att vi har varit hemma båda två så länge nu första tiden. Hon har alltid haft någon av min eller Pelles fulla uppmärksamhet, så kanske blir det nu den stora utmaningen börjar när Pelle är tillbaka på jobbet igen?

Andra saker som vi lagt märke till och som är mer tydligt att det har med storasysterrollen att göra är att hon regredierat. Hon har krånglat mycket med maten och hellre velat ligga i våra knän och dricka välling ur flaska. Hon kissade ner sig mycket de första veckorna och efter att ha sovit exemplariskt sen i mars har hon börjat strula en del med sömnen igen, är ofta vaken någon gång på natten, vaknar tidigt på morgonen o.s.v. Hon kryper runt, pratar bebisspråk och “låtsasgråter” mycket för att få uppmärksamhet (hon ser väl att Astrid får uppmärksamhet så fort hon gråter) och i dessa beteenden har vi bara försökt att bekräfta henne och behandlat henne som hon vore en liten bebis, för det är förmodligen så hon vill känna sig. Det är supertydligt att hon vill vara liten, och ska jag vara ärlig så tycker jag att det är så mysigt! Hon blir stor så fort och jag ÄLSKAR när hon kryper upp i knät och är min lilla bebis igen!

En annan grej som hände var att hon blev EXTREMT pappig en period efter att Astrid föddes. Det har dock släppt lite och nu har hon istället börjat ty sig mer till mig igen ❤️

 

 

MINA ÄLSKADE UNGAR!!! ❤️

 

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
emmabarremyr

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Veronica

    Fint att hon är så förtjust i sin bebis-syster!! Jag tror utbrotten hör mkt till åldern med snart 2,5 åring. Min är ju precis samma ålder och känner igen det där. Däremot har han ju storebror som är snart 6 år och börjat skolan precis så han försöker ju istället hänga på det och vill vara stor han med, vilket gör att han klarar av väldigt mycket och kan väldigt mycket som han storebror inte gjorde i den åldern. Storebror som är med om en stor förändring i och med skolan, kryper gärna upp i famnen och vill leka bebis 😉 Det gillar ju 2-åringen då som får vara storebror i leken.

  2. M

    Har ni lyssnat på Louise Hallin i podden Pampers barnvagspromenader? Där pratar iaf Louise mycket om att barn ibland har behov att gå tillbaka lite och bli bebis igen och att man då ska möta dom i det. Det tycker jag att ni verkar göra så fint ❤
    Tack för att ni delar med er så mycket av er själva! Jag är nybliven mamma och känner mycket stöttning från din blogg.

    1. emmabarremyr
      emmabarremyr

      Ja jag ha lyssnat mycket på Louise Hallin så det är därför vi bekräftar henne i hennes beteende <3 Tack för att du tar upp det iallafall och så fint att läsa att du får stötting här! Kram

  3. Elin

    Vad skoj att läsa!

    Vår yngsta blir fem månader denna vecka, så lite äldre än Astrid och vår äldsta fyller 2 år nästa vecka så hon är ju yngre än Elsa. Men jag tycker ändå att vår äldstas reaktioner liknar Elsas rätt mycket. De första tre månaderna (ungefär) var hon helt upp över öronen i sin lillasyster och hade alltid koll på var hon var, pussas, kramas osv. Detta har mattats av lite och ersatts av lite avundsjuka men den visar sig tack och lov inte så ofta. Kan vara att lillasyster inte får ha någon leksak utan att att storasyster tar den eller att hon drar henne i håret.. oftast är det när jag antingen ammar lillasyster eller lagar mat och hon inte får den uppmärksamheten hon vill ha. Nätterna är dock stökiga.. storasyster hann aldrig börja sova riktigt bra på nätterna innan lillasyster kom och är fortsatt väldigt mammig på nätterna vilket är jobbigt (för oss alla). Första månaden efter att lillasyster kom så sov storasyster dåligt på kvällarna också men det har tack och lov gett med sig!

    Hoppas Elsa fortsätter att vara så förälskad i lillasyster! Ta hand om er.

    1. emmabarremyr
      emmabarremyr

      Tack snälla för att du delar med dig, så intressant att läsa och skönt att höra andra i liknande situation 🙂 Kram

stats