Emma Barremyr

Gravid vecka 35

 

Idag är det 40 dagar kvar till BF och igår gick vi in i vecka 35! Nu känns det som det närmar sig på riktigt och det börjar bli lite pirrigt faktiskt! Att närma sig beräknat förlossningsdatum är en speciell känsla och att inte veta när det ska dra igång är både nervöst och så himla spännande ? Jag har en känsla av att jag kommer att gå över tiden den här gången, men hoppas att den känslan är fel. Jag vill ju så gärna att lillasyster ska kika ut iallafall någon vecka tidigare än beräknat ❤️

Här kommer veckans graviduppdatering!

Nytt sedan förra veckan: jag har gått och blivit SÅ VARM och svettig! Jag vet inte om det har med förkylningen att göra att jag helt plötsligt är så varm, för tidigare har jag ju varit så himla frusen under den här graviditeten. Nu har jag svettats jättemycket, speciellt nattetid, och från att ha sovit med ett tjockt duntäcke så sover jag nu i enbart trosor och inget täcke alls. Jag orkar inte ens ha ett tunt lakan över mig för att jag är så varm.

Jag har även varit hos barnmorskan på graviditetskontroll och pratat om förlossningen. Hon gick på semester nu i veckan och jag ville gärna sammanfatta graviditeten med henne som vet hur jag mått under hela den här perioden. De sista gångerna kommer jag ju få träffa en annan barnmorska nu, så därför kändes det skönt att få prata igenom graviditeten och förlossningen med henne. Hon är verkligen världens gulligaste, har stöttat mig så bra och jag är så tacksam för det. Det kändes sjukt overkligt att prata förlossning igen och känslan av att det är nära nu slog mig med full kraft. Det är verkligen nära! Skriver lite mer om det här under ”veckans tankar” längre ner i inlägget.

Bästa med veckan som gått: jag känner en enorm tacksamhet över att ha en så stor och fin familj som finns här för mig/ oss hela tiden, och som ställer upp i ur och skur. Den här veckan har varit tuff i och med att jag varit sjuk och helt slut, men vi har fått hjälp av både svärföräldrarna och min familj och Elsa har därför inte lidit värst mycket över att jag varit så dålig ❤️ Jag längtar såklart jättemycket tills jag blir ”mitt vanliga jag” igen och kan vara den mamman jag vill vara, men just här och nu kan jag inte det och då är jag så himla tacksam över att det finns hjälp att få och att Elsa har så många personer i sin närhet som älskar henne och vill ta hand om henne!

Sämsta med veckan som gått: att jag gick och blev sjuk till råga på allt. Att vara gravid med järnbrist och illamående är jobbigt nog just nu, så att dessutom bli däckad i en rejäl förkylning har tagit typ alla krafter från mig.

 

 

Veckans bebis: Barnet fortsätter att lägga på sig i vikt och fyller nu ut nästan hela livmodern. Lillasyster är nu cirka 44 cm och väger 2,38 kg i början av veckan och 2,56 kg i slutet av veckan. Det centrala nervsystemet är snart klart och matsmältningsapparaten nästan färdigutvecklad.

Veckans mående: det har varit en riktigt tung vecka! När jag var hos barnmorskan fick jag ju veta att mitt järnvärde har fortsatt att sjunka trots att jag dubblat järndosen och tagit tillsammans med c-vitamin de senaste veckorna. Jag har alltså fortfarande järnbrist som genererar i en trötthet som inte är från denna värld. Jag brukar aldrig kunna sova på dagen annars, men det är inga problem nu. Jag är helt slut. Och så har jag varit sjuk, illamånende och höggravid med allt vad det innebär. Allt på en gång liksom och lika jobbigt som det varit fysiskt har det varit psykiskt den här veckan. Jag har brutit ihop både en och två gånger och känt mig väldigt nere.

Veckans mage: jag tycker magen sjunkit lite senaste veckan och trycket neråt har ökat ännu mer. Enligt barnmorskan ligger hon redo med huvudet i bäckeningången, men huvudet är fortfarande ruckbart, så hon är inte helt fixerad.

 

 

Veckans craving: apelsiner och chips! Inget nytt med andra ord ? Apelsinerna är ju sååå saftiga och goda och salta chips är jag sugen på typ hela tiden. Det är lättätet när man mår illa och så gott med saltet!

Veckans träning: ingen träning eller rörelse alls i och med förkylningen! Längtar enormt mycket att få röra på mig igen, men känner ingen energi över huvud taget så jag får se när jag orkar komma ut igen?!

Veckans tankar: tänker mycket på förlossningen nu när det börjar närma sig. Jag är så nyfiken på hur det kommer att bli den här gången! Kommer det starta med vattenavgång igen? Kommer jag känna av latensfasen lika mycket som förra gången? Hur fort kommer det att gå? Hur kommer det att kännas efteråt? Ja det är så många tankar som tar upp min nyfikenhet och jag försöker vara öppen för allt. Det är omöjligt att veta hur det kommer att bli och det är ju så spännande! Jag vill gärna föda utan smärtlindring den här gången. Det var min önskan även förra förlossningen, men eftersom det drog ut på tiden och jag inte upplevde att jag hade någon värkvila fick jag till slut ta epidural för att få vila lite. Det hjälpte mig att slappna av och sen gick förlossningen undan. Dock upplevde jag flera biverkningar av epiduralen och hade svårt att känna krystvärkarna. Skulle det bli så att jag inte får någon värkvila den här gången heller så vill jag såklart ha bedövning igen, för det är fruktansvärt att inte få någon vila på så många timmar, men jag hoppas och önskar att det blir annorlunda den här gången och att jag får känna hur det känns att föda utan bedövning.

 

 

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Veronica

    Spännande Emma att det är så nära nu! Lycka till!!

    Jag fick epidural sent, väldigt sent. Förmodligen var jag redan 10 cm öppen, men det var så fruktansvärda värkar och ingen värkvila. Hade ingen värkvila att tala om, med epidural heller för den delen. Jag hade ganska lång krystfas 45 min (25 min med första barnet också efter epidural men som gavs tidigare). Ok, det var långt. Men jag kände krystvärkarna verkligen, trots sen epidural. De trodde det tog ganska lång tid fmed krytsningen, för att själva förlossningen gick så fort och livmodern inte riktigt hängde med och ja barnet var stort. Det gör ju så helvetiskt ont att föda barn, även med epidural upplever jag. Ok, det tar av udden av värkarna men det jäkla trycket neråt och smärtan där försvinner ju inte. Man behöver inte känna att man måste föda barn utan smärtlindring, det tycker jag är viktigt. 🙂

    1. emmabarremyr

      Åh tack <3 Ja det är så spännande!!! Att inte ha värkvila är fruktansvärt ju och då är epidural guld värt. Jag hade nog inte överlevt utan det förra förlossningen. Jag håller med dig, att föda utan smärtlindring är inget måste, men ändå så är jag nyfiken på hur det känns. Så avundsjuk på de som verkligen får vila mellan värkarna och hoppas att det blir annorlunda för mig den här gången 🙂

  2. Helena

    Jag är gravid i vecka 34 med mitt fjärde barn. Jag har fött de första tre utan smärtlindring, och jag tänker välja epidural denna gång, med förhoppningen om att förlossningen inte ska göra så j**la ont? Jag har funderat och läst mycket kring epidural och jag tänkte bara säga att det finns mycket myter, även hos vårdpersonal, om just ryggbedövning. Att den förlänger förloppet o.s.v. Nyare studier visar att det faktiskt inte är så. Intressant läsning! Jag kan verkligen rekommendera dig en ”artikel” skriven av en ung, kvinnlig narkosläkare i bloggen Baking Babies om du hört talas om den? Så tänkvärt det hon skriver om förlossningssmärta och smärtlindring. Den finns här om du vill läsa:

    http://bakingbabies.se/2019/02/19/tankar-om-forlossningssmartlindring/?cn-reloaded=1&cn-reloaded=1

    ”Problemet” med biverkningar av epidural (eller inte) är ju att man aldrig riktigt kan veta om det var epiduralen som var orsaken eller om det hade blivit så även utan epidural (förutom biverkningar som klåda, osv förstås). Jag har som sagt fött tre barn nu utan smärtlindring och inte en enda gång har jag fått krystvärkar! Om jag hade fått epidural så hade jag säkert trott att det var epiduralens ”fel” att det aldrig kom några krystvärkar, men jag har inget annat än min egen kropp att skylla på? Det har för övrigt gått jättebra att krysta ut barnen med bara hjälp av viljans kraft. De har alla varit ute på under en halvtimme efter att jag börjat krysta. Så jag tänker att skulle det inte bli krystvärkar denna gång heller så är det troligen inget problem.

    1. emmabarremyr

      Tack snälla för att du delar med dig <3 Spännande läsning! Lycka till på förlossningen, spännande med ett fjärde barn!

stats