Header Image

Emma Barremyr

Jag heter Emma Barremyr, är 30 år och bosatt på Hammarö utanför Karlstad i Värmland. Jag är utbildad hälsocoach, dip. massör, lic. personlig tränare, dip. mindfulnessinstruktör, löpcoach och vidareutbildad inom träning under och efter graviditet. Jag driver mitt eget företag PT by Emma där jag främst jobbar som personlig tränare och influenser via mina sociala medier idag. I min blogg får du läsa om allt som rör hälsa och familjeliv. Jag har en dotter, Elsa som föddes i april 2017 och är i nuvarande stund gravid med mitt andra barn som beräknas komma i början på augusti 2019. Jag älskar att baka och laga mat, vara ute i naturen, pyssla i trädgården, träna och vara ute på äventyr! Här i bloggen och på Instagram får ni hänga med på det mesta och jag hoppas ni ska trivas här! KONTAKT: emma@ptbyemma.se SAMARBETSFÖRFRÅGNINGAR: emma@ptbyemma.se INSTAGRAM: @emmabarremyr

Gravid vecka 28

Publicerad,

 

Hej kompisar! Det har varit fullt ös med växthusbygge här hemma den här helgen så det är först nu vi hunnit ta nya magbilder och jag fått lite tid över till att skriva ihop veckans graviduppdatering. Så varsågoda, här har ni vecka 28!

 

Nytt sedan förra veckan: Pelle la örat mot magen och kunde för första gången höra lillasysters hjärtslag tidigare i veckan. Hur mysigt? ?? Det är så coolt att det går att höra hjärtslagen sådär! Har även börjat få rejäla sparkar i revbenen och hoppar ofta till av obehaget när hon får in en rejäl kick. Sparkarna är inte riiiiktigt lika sköna längre, hehe.

Bästa med veckan som gått: dagarna i Rom helt klart! De var ändå väldigt bra jämfört med hur jag brukar må och jag är så tacksam för det. Jag var orolig för hur jag skulle må innan vi åkte iväg på resan och kände lite ångest över att vi lagt massa pengar på något som jag kanske inte skulle kunna njuta av. Men det blev väldigt bra trots allt och jag tror mycket beror på att vi var barnfria och kunde ta det såpass lugnt. Hemma är det numera ett högt tempo och livet med en tvååring går i ett. Även om jag inte känner mig ”stressad” så är det stressigt och intensivt vilket förmodligen påverkar mitt mående till det sämre.

Sämsta med veckan som gått: att jag börjar känna mig gravid fysiskt nu. Det börjar bli tungt åt ryggen, kännas trångt i magen, jag har fått foglossning i ryggen, sammandragningar och sånt där som hör till senare delen av graviditeten. Vet att jag tyckte det var TUNGT de sista tre månaderna förra gången jag var gravid och eftersom jag är i ”sämre form” den här gången kommer det säkert bli väldigt tungt den här gången också. Shit vad trött jag kommer vara på att vara gravid i juli när det närmar sig BF… hehe. Tre månader till av graviditet känns länge!

 

 

Veckans bebis: nu är hon 34 cm och väger runt 1,1 kg i början av veckan och 1,25 kg vid veckans slut. Skulle hon födas nu skulle hon ha stora chanser att överleva, men vi får ändå hoppas att hon stannar i magen ett bra tag till, även om jag hoppas att hon vill kika ut liiiite tidigare än 1 augusti. Jag skulle inte ha något emot att föda i typ vecka 37-38 när graviditeten ändå räknas som fullgången ?

Veckans mående: måendet går väldigt upp och ner om dagarna. På förmiddagarna mår jag oftast väldigt illa och vissa dagar är det så illa att jag är sängliggandes och kräks. Efter lunch mår jag ofta bättre och fungerar som människa. Vissa dagar släpper illamåendet helt medan det andra dagar hänger i hela dagen. Som jag skrivit förut så har jag tappat hoppet om att jag ska bli bättre utan tror att jag kommer att få dras med det här resten av graviditeten. Jag var hos läkaren i torsdags som sjukskrev mig 50% nu under maj månad och sen har jag sök gravidpeng de sista 60 dagarna innan beräknad förlossning. Det är tungt att jobba med träning när man inte mår helt bra, så nu sista tiden blir det mest jobb via datorn istället.

Veckans mage: nu är den såpass stor att den börjar bli lite i vägen. Det är inte lika enkelt att smita förbi i trånga utrymmen längre eftersom jag inte riktigt kan dra in magen som tidigare. Att böja mig framåt är heller inte så skönt då det trycker på lungorna och blir jobbigt att andas. Jag har ju väldigt kort överkropp och magen sitter redan väldigt ”långt upp” på mig så nu hoppas jag att den börjar växa lite utåt istället.

 

 

Veckans cravings: OLIVER! Jag fick ett plötsligt sug efter oliver när vi var i Italien så efter en middag ute gick vi till en supermarket och köpte en stor burk som jag knaprade i mig i hotellsängen. Kunde inte sluta äta förrän burken var helt tom. Och nu har jag köpt på mig en hel hög med burkar här hemma. Det är salt och gott! Det roliga är att både Elsa och Pelle har tagit efter och knaprar i sig massa oliver de också. Efter nio år tillsammans har Pelle äntligen lärt sig hur gott det är! Haha.

Veckans träning: vi gick ju mycket i Rom, men det är faktiskt det enda jag rört mig den här veckan. Sen vi kom hem därifrån har jag varit så sjukligt trött att jag varken orkat ut på promenad eller kommit iväg till gymmet. Hade en tanke om att jag skulle kört med i gravidträningen som jag höll i torsdags, men jag orkade verkligen inte, så jag lyssnade på kroppen och skippade det. Förhoppningsvis ger lite vila susen så jag kan komma ut lite kommande vecka!

Veckans tankar: När vi var i Rom var det så skönt att få tid till att prata med Pelle om det livet som väntar oss. Vi förstår båda två att två barn kommer vara en mycket större utmaning än ett barn och vi vill så gärna försöka vårda relationen och hålla ihop under de här åren, och då tror vi båda att det är så viktigt att vi pratar med varandra och TAR oss tiden till att vara ”barnfria” ibland, som vi var dagarna i Rom. Det gav verkligen så mycket till relationen! Som sagt så behöver vi inte åka så långt, utan vi kan ju också lämna Elsa (inte lillasyster till en början) hos våra föräldrar och bara vara hemma för att få lite egentid ihop. Det är nog bra för hela familjen. Vi pratade och reflekterade mycket om hur vi ska få livet att fungera och på vilka sätt vi behöver samarbeta för att ge varandra utrymme för att träna, träffa vänner och samtidigt hinna med varandra. En sak är vi iallafall väldigt överens om – VI MÅSTE ALLTID PRATA MED VARANDRA! Kommunikation är förmodligen det allra viktigaste för att få ett förhållande att hålla genom småbarnslivet.

 

 

Kram / Emma.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *