Herregud! Mina känslor är ALL OVER THE PLACE! Imorgon åker jag och Pelle till Rom. Det är min 30-årspresent från honom och det ska bli så fantastiskt mysigt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen. Bara han och jag i flera dagar! Så konstigt, men ändå så himla härligt! Samtidigt känns det som jag ska gå sönder lite inombords med tanke på att vi ska åka ifrån Elsa i hela tre dagar. Hon ska vara hos både mina och Pelles föräldrar och jag vet att det kommer att vara fantastisk och värdefull tid för dem alla, men ändå har jag så sjukt dåligt samvete och vet inte riktigt hur jag ska överleva utan hennes mysiga kramar och det underbara lilla väsen hon är bara genom att vara den hon är. Min Elsa <3
Jag har varit ångestriden den här veckan och haft en liten klump i magen. Livet är så skört och jag oroar mig för att något ska hända. Jag är orolig för Elsa (även om jag VET att hon är i trygga händer) och jag är orolig för mig och Pelle. Tänk om något skulle hända oss och vi inte skulle komma tillbaka. Jag står inte ut med tanken av att leva utan henne eller att hon skulle behöva leva utan oss och mår riktigt illa nu när jag skriver det här inlägget. Det här är såklart katastroftänk som jag håller på med och det kommer förmodligen från ångesten som har legat som en stress över mig den här veckan. En ångest som kommer från att jag ska åka ifrån Elsa. Den här typen av känslor och oro var inget jag hade en aning om skulle komma med föräldraskapet. Och att det skulle vara så svårt att åka iväg från sitt barn några dagar hade jag inte heller en aning om. Herregud! Ska man tänka så kan ju olyckor och katastrofer hända närhelst och vad blir det för liv egentligen? Helt fel fokus….
Det är ett tag sen vi bokade resan nu och jag vet ju att jag tvekade innan, men att jag ändå beslutade mig för att vi skulle åka. Det är verkligen SÅ dubbelt, för samtidigt som jag ser fram emot den här resan med Pelle och allt vad det kommer att innebära så känns det pissjobbigt rent ut sagt. Men nu ska vi åka, allt är ju bokat och jag ska verkligen försöka njuta av resan och inte tänka katastroftankar mer. Det blir säkert lättare bara vi kommer iväg imorgon!
Nu ska jag packa både min och Elsas väskor och försöka få lite ordning här hemma. Vi har Elsas farmor här idag så hon underhåller Elsa medan jag får undan det jag behöver. Ska skynda mig så jag bara kan vara med Elsa resten av dagen och sen ska jag nog sova i hennes säng inatt så att jag kan ligga nära och snosa på henne hela natten. Tack för att ni lyssnade, det var skönt att få skriva av sig lite!
Kram / Emma.
Det kommer att gå bra ❤ Rom verkar vara en fantastisk stad, se till att njuta, du vet ju att Elsa har det bra ?
Tack Ellen, det gick ju väldigt bra så det kändes underbart <3
Ofta blir ju att försöka låta bli att tänka något kontraproduktivt. Tankarna kommer bara tillbaka. Ibland behöver man istället sina med sina katastroftanjar ett tag, känna efter ordentligt på oro o rädsla o kanske bli ledsen över det. Det tycker jag jag är effektivare. Fast kanske gött att göra det innan resan.
Jag förstår dig helt till fullo och är själv väldigt duktig på att måla upp värsta tänkbara scenario. Jag och min man var iväg i alperna i 4 nätter från våra två barn för 2 veckor sedan. Innan var kaos, alla tankar och känslor som går.. alla tänk om, men antar att det hör till. Det jag märkt är att jag brukar kunna lugna ner mig när jag har kommit fram dit jag ska och verkligen ta in och njuta av det.. Men likväl är det jobbigt när själva transporten går hemåt igen, vill bara stå med fötterna på jorden och krama om barnen. Det är väl en balans, någonstans är det inte hållbart att påverkas så och någonstans tänker jag att det är lite sunt förnuft med att vara uppmärksam på sin omgivning. Men oavsett visar det på en enorm och underbar kärlek till sina barn ??
SÅ tacksam över att du delade med dig! Det är värdefullt att läsa om era tankar och upplevelser <3