emmabarremyr

Emma Barremyr

Julen som ätstörd

Vill dela ett gammalt inlägg med er idag! Ett inlägg om julen som ätstörd. För många handlar juldagarna om så mycket ångest kring maten och jag vill bara påminna er om att det inte behöver vara så <3 Därför publicerar jag inlägget i repris.

Ta åt er om ni behöver och var rädda om er <3

Inlägg publicerat 3 december 2014:

Det här är till dig som känner rädsla och oro över julen. Rädsla och oro över maten

Som ätstörd minns jag julen som den värsta tiden på hela året. Den där underbara månaden som jag älskade så mycket som barn hade förvandlats till en månad fylld med ångest, gråt och självhat. Hur kunde det bli så? Varför blev julen helt plötsligt något jag fruktade och som jag bara ville försvinna från? Julen som jag alltid tidigare längtat till och sett fram emot?

Jag minns hur rädd jag var och hur extra elaka tankarna blev. Jag var inte värd någonting tyckte jag. Jag inbillade mig att jag åt mer än jag brukade. Jag smakade en pepparkaka. Och kanske en knäck. Men kompenserade ändå med mer träning och mindre mat. Sen grät jag floder och ville riva sönder mig själv inifrån. Ångrade och hatade mig själv. Ville träna ännu hårdare, men hade ingen kraft. Hatade mig därför ännu mer. Jag var äcklad av mig själv.

Det var bättre att låta bli att äta. Bättre att våndas och inte få njuta av det goda. Bättre att fortsätta att lyssna på djävulen som viskade i mina öron, låta den styra mitt liv. Jag var ju ändå inte värd det. Kände mig konstig och onormal. Ville vara som alla andra och kunna äta maten som jag hade framför mig. Men jag kunde inte. Jag undrade vad det var för fel på mig?

Men det var ju inget fel på mig. En tår rinner nedför kinden när jag tänker tillbaka på vad jag gjorde mot mig själv. Vad jag gjorde mot min själ som bor i min kropp. Min fantastiska kropp. Fina braiga Emma!

Jag vill bara tala om att det inte är såhär julen ska vara. Det ska aldrig vara såhär, men jag vill skicka en extra påminnelse nu när jag vet att det blir extra jobbigt för dig med en ätstörning.

Jag vill tala om för just DIG som känner igen dig att du inte behöver vara orolig och rädd. Inget farligt kommer att hända för att du stoppar knäck eller en pepparkaka i magen. Jag minns att jag trodde att allt onyttigt som jag stoppade i mig och som hamnade i magen blev till fett på kroppen. Bara poff sådär. Men seriöst? Det finns inte en chans att det skulle fungera så. MÄTTNADSKÄNSLAN HAR INGENTING MED FETT PÅ KROPPEN ATT GÖRA. Mat i magen betyder inte att du är tjock. Det är BARA en KÄNSLA. Bara en känsla. Punkt! Jag vet det av egen erfarenhet och jag berättar det för dig eftersom jag skulle vilja gå tillbaka till mig själv när jag satt där och grät och hatade mig själv för att jag försökte njuta av julen, men inte kunde för att jag hade en djävul på axeln som talade om för mig hur äcklig, tjock och ful jag var. Jag vill gå tillbaka och ge mig själv en stor kram och tala om för mig själv att inte lyssna. Tala om för mig själv att djävulen bara ljuger.

Det finns ingen sanning i de elaka orden. Tala om det för dig själv. Tala om för dig själv att du är bra och värdefull precis som du är!

Var snäll mot dig själv vännen. Du är värd en god jul.

Du är perfekt precis som du är och du kan äta pepparkakor, julskinka, skumtomtar, knäck, glögg, lussebullar och allt annat gott precis som alla andra. 

Och du behöver inte kompensera någonting!

Tro på mig ♥

IMG_4840-701x467

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
emmabarremyr

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Rebecka

    Å, så fint och bra skrivet. Sista meningen blev som ett starkt eko inom mig. Har också haft stora problem med mat och kroppen under mina tonår. Nu är jag 24 och har inte alls samma problematik idag, dock kommer den där ångesten alltid smygandes efter lussebullen eller knäcken. Det släpper liksom aldrig HELT. Men jag njuter av det goda ändå och jobbar hela tiden med att inte låta dåliga känslor överta njutningen i maten!

  2. Johanna

    TACK Emma! Alla tankar & känslor som du beskriver känner jag. Exakt så känner jag. Det är som att du läser mina tankar & skriver ner dom. Jag får en liten skön känsla i magen att jag inte är ensam om dessa tankar men fan i helvete vad dom är jobbiga & tankessigt energikrävande. Jag säger åt mig själv varje jul att släppa på mina spärrar & mitt ätstörda beteende men jag är så rädd för ångesten. Ångesten blir värre än att inte äta. Även om jag önskar att jag kunde. Tack för dom orden du skriver. Det behöver jag läsa. Jag tar till mig så mycket. Tack ❤️

    1. ptbyemma

      Tack för att du delar med dig ❤ Jag är så glad att du kunde ta åt dig och hoppas att du haft en fin jul trots allt! Stor kram ❤

  3. Sara

    Fina Emma, jag blir så inspirerad och gråtmild av dig. Hur tog du dig loss från ätstörningens hårda och vassa klor? Under så många år har jag varit fast. Anorexi blev till träningsmani, som blev till självmordsintentioner och som nu är en mix av allt. Jag har under alla året varit funktionell, pluggat, jobbat, tagit hand om mina kära och varit au-pair. Men varje gång jag går in här påminns jag om det liv jag alltid drömt om. Att leva i tvåsamhet, barn, njuta av mat och dess alla smaker. Ibland kan jag inte gå in här, för jag blir besviken på mig själv. Ibland blir jag mest inspirerad. Just nu känner jag mig så uppgiven och har stor ångest inför jul. Jag är skör. Men jag vill ändå säga tack för att du sprider hopp och den utstrålning du ger. <3

    1. ptbyemma

      Skickar över en stor kram och massa kärlek till dig ❤ Tack för att du delar med dig! Jag förstår att du har och har haft det väldigt tufft kära du! Jag förstår också att det kan kännas jobbigt att komma in här när det är där du vill vara men inte är just idag. Det är jobbigt att se sånt när man inte mår bra själv. Men jag vill påminna dig om att det finns en framtid för dig också, att du kan få allt det där om du vill. Du behöver ge dig själv förutsättningarna för det och först och främst hjälpa dig själv. Det tar tid och är fruktansvärt jobbigt! Du har säkert redan fått hjälp, men sök igen och ta hand om dig. Det krävs att man jobbar mycket med sig själv. Jag ska försöka få till ett inlägg med fokus på just hur jag tog mig ur ätstörningens vassa klor. Håll utkik framför! Hoppas att du fått ha en så fin jul som du bara kunnat! Ta hand om dig och jag önskar dig ett fint 2019! Stor kram och massa kärlek ❤

stats