Alltså gud! I måndags drog ju jag igång #emmalöparutmaning2018, så tanken var ju att jag skulle kommit igång och sprungit den här veckan. Men livet kom emellan redan första veckan på utmaningen och jag har därför inte fått till ett enda pass. Lyckat!
Klart jag är lite besviken, men jag tänker också som såhär, att det blir inte alltid som man tänkt sig livet, framför allt inte med barn. Nu beror inte det här på Elsa, utan jag blev ju magsjuk och även om jag mått bra de senaste dagarna har jag velat vara snäll mot kroppen och vänta lite.
Om några veckor börjar Elsa på förskolan och jag tror inte det kommer att bli mindre av sjukdomar den här hösten, men jag vill ändå ge löpningen ett försök. Även om det kanske blir fler avbrott på grund av sjukdomar så får jag iallafall springa däremellan på ett snällt sätt mot kroppen.
Nu är tanken att jag ska komma igång den här veckan istället. Jag blir en vecka efter alla andra, men det spelar ju ingen roll. Det är ingen tävling, utan en utmaning som syftar till att komma igång på ett säkert sätt och som ska skapa träningsglädje. Och för att det ska lyckas måste vi ju må bra!
Hur har det gått för er andra som är med i utmaningen? Berätta i en kommentar vetja!
Kram / Emma.
Efter att ha varit riktigt taggad på att dra igång och första passet gick bra, kändes väldigt lätt. Men efter mycket ”promenader”/gång i kanske inte de bästa skorna gjorde sig en gammal fotskada påmind vilket känns väldigt tråkigt. Så fick avbryta utmaningen nästan direkt och nu försöka återhämta foten igen, men hoppas kunna ta upp löpningen snart igen!
Nej men vad säger du? Vad trist Caroline 🙁 Viktigt att du tar hand om fötterna och sätter bra skor på dem i fortsättningen! Hoppas du blir bättre fort! Kram