emmabarremyr

Emma Barremyr

Motti och fläsk

Hej vänner ♥

Hela den här underbara tisdagen har spenderats vid sommarstugan med tjocka släkten! Mammas moster firar alltid ett nytt barnbarn med att bjuda på motti och fläsk. Idag har vi firat Dante, världens sötaste lilla charmör med underbara bruna ögon och ett fantastiskt leende! En UNDERBAR liten bebis! Tyvärr är han för privat för att dela med sig av här på bloggen, så ni får istället bilder på maten. Men det är väl därför ni kikar in här va? 😉

Till efterrätt bjöds det sen på glassfika med hemgjord chokladsås och kaffe. en riktig EMMA-EFTERRÄTT! Hehe, både glass och choklad i samma kan aldrig bli fel! Mmmmm 🙂

Under eftermiddagen sen har vi roat oss med att spela krocket, bada, ro båten ute på sjön, ätit middag ute i trädgården och bara myst, precis som en dag vid sommarstugan ska vara ♥

IMG_2693

IMG_2684

IMG_2685

 

Motti (nävgröt) är en värmländsk rätt som finnarna tog med hit till skogarna under 1500-talet. På den tiden var den riktigt bra skogshuggarmat eftersom det hade ett högt energiinnehåll (mycket fett och kolhydrater) som arbetarna höll sig mätt på länge. Mottin är gjord på skrädmjöl (rostat havremjöl) och just namnet nävgröt kommer från att gröten åts med nävarna förr i tiden. Till mottin serveras alltid stekt fläsk och lingonsylt. Stekfettet som blir från fläsket hälls sen över mottin så att den inte bli så torr!

Det är SÅ GOTT, jag lovar! Ni som har vägarna förbi Varmland får INTE missa att äta motti och fläsk på någon hembyggdsgård!

 

Hoppas ni haft en fin tisdag!

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
emmabarremyr

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Linn

    Hej Emma!

    Hittade din blogg av en slump och ser att du hade haft ätstörningar.
    Jag har länge funderat över mitt tankesätt kring mat och träning, om det är normalt eller inte. Om jag borde söka hjälp eller inte.
    Jag skriver till dig för du besitter erfarenheten och ser “varningstecken” i tid.
    Tankar på mat existerar många timmar om dagen, på vad jag kan äta utan att få ångest eller att jag varit duktig om jag ätit bra. Hur magen känns efter måltid, om den “putar” eller inte. Gör den det så kan humöret svänga tills dess att den känns bättre och maten “lagt sig”.
    Jag har sedan ett år tillbaka pojkvän, som jag valt att inte berätta något för, för jag har gett mig själv en utmaning att jag måste skärpa mig och är rädd att det blir värre om jag berättar och han “accepterar” det. Märker när jag är med honom att maten blir ofta ett problem, då jag har fasta rutiner där och ofta blir det disskusion om maten och han ifrågasätter varför det ska vara ett sånt problem för. Han tycker vi kan lösa det med hämtmat, låter mig bestämma vart och jag känner paniken i halsen bara jag hört hämtmat.
    Jag vill alltid bli smalare och starkare och blir heller aldrig riktigt nöjd, inte ens i det bra träningsperioderna. Däremot märker jag en stor skillnad på mitt humör och i lycka då jag känner mig “slankare”.
    Äter jag någon glass, godis eller kaka får jag alltid dåligt samvete och struntar ofta i “livets goda” för jag vet att kakan eller glassen inte är värd det dåliga samvetet/äckelkänslan efteråt.
    Alkohol har jag tagit avstånd ifrån det senaste året mycket på grund av att jag inte tycker det är värt kalorierna, vilket leder till att man blir tråkig på fest i andras ögon.

    Men, ändå trots allt detta, så är jag 1.71 cm och väger ca. 63 kg så jag är ingen pinne. Därför undrar jag, är det här normalt eller inte?

    Hoppas du förstår mina tanker och har möjlighet att svara utifrån din erfarenhet!
    Hälsningar Linn

    1. Emma

      Hej Linn och tack för att du hör av dig! Jag tror att det var helt rätt av dig då jag nu kan ge dig lite tips och råd. Först och främst vill jag bara säga att ditt tankesätt inte är friskt. Jag vill inte stämpla dig som ätstörd, men jag tycker att du borde söka hjälp då det du beskriver för mig inte är så som livet borde vara. Riksföreningen Frisk och fri (http://www.friskfri.se/fa-hjalp/) arbetar med att hjälpa människor som drabbats och därför skulle jag råda dig till att höra av dig till dem. Gör det för dig själv, du är värd ett bättre liv och att må bra! Sen sitter ätstörningar inte i kroppen, utan i hjärnan så oavsett om du är anorektisk i kroppen eller inte så spelar det ingen roll (det är hjärnan som blir sjuk, och det är den du måste jobba med). Jag tycker också att du ska prata med din kille och dina andra närstående om hur du mår istället för att hålla det inom dig. Kanske kan de också vara till hjälp, eller iallafall få en förståelse för varför du är som du är, när du mår som du mår.

      Hoppas du tar åt dig av mina råd! Ta hand om dig och var rädd om dig! Kram

stats