6.30 var det väckning och då hade vi redan legat vakna en halvtimme och känt in den nya dagen. Vårt servitör Christian knackade på tältet och kom in med två koppar te samt varmt vatten till tvättning och vi fick en timme på oss att fylla våra magar med det varma tet, sätta på oss kläder, packa ihop och fixa oss inför dagen.
Morgonen var klar och vacker!
Sedan stod frukosten serverad och som jag nämnde i förra inlägget var det en frukost full med härligheter som började med en tallrik gröt med jordnötssmör och som sedan följdes av frukt, smörgåsar, sötpotatis (med ännu mera jordnötssmör), korvar (det skippade jag – har väldigt svårt för korv), bacon, ägg, te och kaffe. Våra magar fylldes upp igen och blev mätta och glada. Jag åt vad som bjöds och var inte jättenoga med att undvika gluten – energi var viktigare!
Dagens etapp upp till 4000 m.ö.h. var en tuffare etapp än dagen innan. En brant stigning med höga kliv väntade oss och bärarna hade sin tuffaste dag framför sig. Det gick bra. Vi höll ett lugnt tempo precis som dagen innan för att undvika puls över 75% av max (för att undvika mjölksyra) och även om det var svettigt när solen gassade kändes det riktigt bra. Det här skulle vi garanterat fixa sa vi gång på gång! Till en början kändes kropparna för bra för att vara sanna och det enda vi kände av var lite yrsel och darrningar från malariatabletterna, annars mådde vi toppen!
Tre timmar gick och vi betade av höjdmeter för höjdmeter. Desto högre vi kom desto tätare blev också dimman och luften började kännas allt tyngre. Plötsligt var det inte lika enkelt att andas längre och flåset var ett faktum, trots det långsamma tempot. Men vi tog oss upp för den branta stigningen och började sedan, efter fyra timmar närma oss dagen camp – Shira camp – 3840 m.ö.h. Efter att ha nått toppen på 4000 m.ö.h. gick vi sedan ner 160 höjdmeter.
Det var en lättnad att äntligen få komma fram. Vid det här laget hade regnet börjat falla och dimman låg så tät att vi knappt såg framför oss. På campen väntade en varm lunch på oss och efter den kröp vi ner i sovsäckarna och slumrade några timmar innan det blev dags för te, popcorn och nötter – som sedan följdes av en trerätters middag. Gå, äta, gå, gå, gå, äta, äta, äta och vila…. Typ så ja 🙂
Maten smakade iallafall himla bra och efter middagen (typ 20.00) var vi så trötta att vi somnade bums! Fysisk aktivitet är ett riktigt bra sömnmedel vill jag lova 🙂 vi sov som två stockar den natten ovetandes om att höjdsjukan knackade oss på axeln…..
Fortsättning följer…
Var det bara ni två på hela äventyret och sen 14 bärare eller var det fler som skulle upp på berget?
Inspirerande:) Detta hur höjder faktiskt påverkar en är så svårt att föreställa sig innan man väl är där.. själv fattade jag lite knasiga beslut, tänkte inte så rationellt som jag brukar:P Intressant att läsa om din resa:)