Fy i hellskotta! Graviditeten börjar verkligen slita på psyket nu. Jag känner en enorm frustration över att aldrig få må bra och har varit väldigt nere och deppig de senaste dagarna. Bihåleinflammationen och den brutala huvudvärken jag dras med släpper inte och eftersom jag varit sjuk har jag inte fått någon akupunktur mot gravidillamåendet på tre veckor, vilket gjort att illamåendet och kräkningarna kommit tillbaka med full kraft, till råga på allt.
Att både ha huvudvärk och det här brutala illamåendet är faktiskt 10 gånger värre än att bara må illa och kräkas. Jag tycker att jag accepterat nuläget bra under en väldigt lång tid, har känt mig stark psykiskt trots att det varit jobbigt, och alla månader med illamående har gått över förväntan trots att de varit skitjobbiga. Men nu sitter jag här med gråten i halsen och orkar liksom inte hålla ihop mig själv längre. Det är så otroligt jobbigt att må såhär dåligt, och även om jag vet att det kommer att bli bättre så är det är svårt att se något ljus just nu. Kan jag bara få må bra någon gång?
Det är onsdag eftermiddag när jag skriver det här inlägget och idag var jag på vårdcentralen och träffade läkaren igen. Allt tyder på att det inte är en bakteriell bihåleinflammation och då hjälper inte antibiotika, utan den går över av sig själv. I värsta fall kan det sitta i upp till sex till åtta veckor, så det är inget konstigt att det blir långdraget. Är man gravid är slemhinnorna redan svullna och därför blir det lätt långdraget då. Det enda jag kan göra är att härda ut, vila och mildra symtomen med hjälp av kortisonsprayen. Jag fick även Rinexin utskrivet den här veckan så kanske kan kombinationen av dem båda göra dagarna lite mer drägliga om det inte ger med sig snart. Läkaren sa även att det var okej att jag körde på med akupunkturen igen nu för att lindra illamåendet. Han trodde inte att det skulle göra bihåleinflammationen värre, så idag ska jag iväg till BM på behandling och hoppas såååå att det ger effekt fort trots att vi haft uppehåll i över tre veckor nu.
Förlåt för att jag bara klagar så himla mycket. Känns som om jag inte gjort annat än att klaga sen jag berättade om graviditeten och jag är så ledsen för det. Önskar så att jag kunde skriva mer positiva saker, men det här är verkligheten.
Ledig onsdag och eftermiddagshäng i soffan! Elsa fick leka av sig hemma hos kusin Alicia hela förmiddagen, så nu känner jag inte riktigt lika dåligt samvete över att vi ligger i soffan och kollar på tv. Tänkte att vi snart ska krypa ner i badkaret ihop, det är också bra tidsfördriv när man själv inte mår så bra. Där kan jag vila och hon sysselsätter sig med vattnet. Bra kombo!
Kram / Emma.
Åh, jag känner precis som dig! Jag är gravid i vecka 19 och är illamående, trött och orkeslös. Det är tärande när det har pågått så länge! Jag blev matförgiftad för en vecka sen också och det gjorde ju inte saken bättre direkt. Och samtliga tre barn är sjuka denna veckan, snyft! Jag har också dåligt samvete för all tv det blir för barnen men ärligt talat så finns det inget alternativ. Jag orkar inget annat! Man får tänka att det är en kort tid ändå.
Detta är min fjärde graviditet och jag mådde likadant med de andra barnen i magen och de har ju överlevt trots mycket skärmtid under graviditet så det blir bra i slutändan! Nu kan de åtminstone leka med varandra när jag vilar. Att få tillbaka kroppen efter graviditeten är som en dröm alltså. Efter att trean hade fötts var jag så lycklig! Halleluja-moment liksom! Att känna sig pigg och full av energi (trots tre små barn varav en nyfödd hemma) igen. Så fantastiskt!
Stor kram till dig, snart är det över❤️
Ja det är ju det, det blir slitsamt när det pågått så länge! Men det är tur att det finns ett slut på det och att belöningen är så fin ❤️ Tack för att du delade med dig! Stor kram och hoppas du också är piggare snart ?
Be inte om ursäkt! Fy fan vad jag hoppas att det snart vänder för dig!!! <3 <3 <3
Tack ❤️❤️❤️
Klart att du får visa oss att du inte mår bra ❤❤❤ Du fixar detta Emma!
Tack ❤️❤️❤️