Jag kom över ett gammalt inlägg om att sänka kraven och kände att jag ville publicera den texten igen, som en påminnelse både till mig själv och er. Vi ska alltid lyssna på kroppen, men ibland behöver vi också sänka kraven på oss själva, något som jag tycker är svårt i ett samhälle där det jämt ska presteras, men det går att öva.
Det här hände mig den 24 juni 2015:
”Igår råkade jag ut för ett sånt där pass som inte alls blev som jag hade planerat. Det händer ju att det blir så ibland, och jag tänkte att vi skulle prata lite om det!
Efter en lång dag med jobb framför datorn kände jag mig otroligt trött och slö och tänkte att en joggingtur skulle pigga upp. Jag åkte ut till Skutberget här i Karlstad för att springa milen i ett lugnt tempo, vilket brukar vara skönt och uppiggande. Men igår var det inte så, det var allt annat än skönt kan jag lova.
Jag sprang två km, vilket det brukar ta för kroppen att komma igång, men min kropp ville inte springa! Magen började göra ont, kroppen kändes slö och tung och pulsen steg snabbt! Det fanns ingen njutning alls trots att vädret var helt fantastiskt, luften var sval och skön samt att jag hade en helt otroligt vacker skog runtomkring mig.
Jag insåg då att – idag, ja då måste jag sänka kraven på mig själv, avbryta passet och inte pressa kroppen till något den inte vill. Så jag gjorde det! Jag släppte alla förväntningar, stannade upp och började istället gå i ett lugnt tempo och kortade ner sträckan till 5 km.
Igår var en sån dag som kroppen behövde vila på. Det är inte alltid lätt att känna i förväg, för 9 av 10 gånger blir jag piggare av att komma ut när jag är trött, och då kan det vara bra att pressa sig lite över den där trötthetströskeln för att faktiskt komma ut, för att sedan komma hem med mer energi. Men igår var inte en sån dag som jag skulle pressa mig. Kanske hade jag något skit i kroppen på g? Kanske hade energin gått åt till annat? Oavsett så sa kroppen tydligt till mig att inte springa!
Jag hade kunnat känna mig så otroligt missnöjd med passet och mig själv, men istället för att klanka ner på mig själv så sa jag till mig själv att jag var grym som gjorde ett försök och 5 km promenad trots allt är mycket bättre än ingenting. Det blev inte som jag hade planerat, men jag gjorde så gott jag kunde utefter mina förutsättningar, och det är bra nog!
Promenaden var trots allt skön och jag njöt så himla mycket mer av att gå än att springa igår. Så är det ibland och det är bara att acceptera!
Idag tar jag en extra vilodag från träningen och gör ett nytt försök med milen en annan dag”
Kom ihåg att även det lilla räknas mina vänner!
Istället för att tänka på på allt ni inte gör och bli stressade för det, lägg fokus på det ni faktiskt gör och var stolt och nöjd över det!
Ni är fantastiska!
Ett annat lästips – Din kropp är den enda kropp du kommer ha, var rädd om den!
Kram / Emma.
