Emma Barremyr

Hej mina underbara ♥

Vi lever, och här kommer äntligen en uppdatering!

Alltså WOW vilken vandring vi gjorde igår! Tongariro Alpine Crossing kan vara en av de vackraste lederna vi gått, och vi hade sån otrolig tur med vädret (TACK för att ni höll tummarna för oss, hihi). Vi hade i och för sig hållit koll på väderleksprognoserna (som lovat sol), men vädret är ganska oförutsägbart här och det kan ändras fort. Med tanke på vilket oväder det var i förrgår, och vilket väder vi vaknade upp till idag (hällregn) så måste jag nypa mig lite i armen för att faktiskt förstå att dagen vi upplevde igår var verklighet och inte en dröm!

Vi hade parkerat husbilen på Tongariro Holiday Park där vi på morgonen blev upphämtade av en buss som körde oss tillsammans med många andra vandrare till ledens början, 1150 m.ö.h. Leden börjar och slutar inte på samma ställe och därför går bussar (som man får förboka plats på) som lämnar och hämtar upp vandrare under dagen.

Många andra vandrare hade också tydligen hållit koll på väderleksprognosen och vi var inte ensamma på leden! Det var en härlig stämning, folk var glada och taggade, hejade på varandra och njöt av det fina vädret!

Leden var otroligt fint preparerad (inte konstigt när över 70 000 vandrar den varje år) och beräknades ta mellan 6-8 timmar beroende på hur fort vi gick. Första timmarna gick lätt för oss och vi trampade på i raskt rakt. Vi är starka uppför, men svagare nedför, och många av de vi gick ikapp på vägen upp gick om oss på vägen ner. Hehe. Första 45 minuterna till Soda Springs bjöd på lätt uppför och därefter blev det brantare stigning upp till South Crater, 1660 m.ö.h.

Och vilken utsikt vi möttes av där uppe! Jag fullkomligt älskar att få gå uppför, belöningen i form av en utsikt är ju svårslagen ♥

Medan vi försökte ta in den vackra utsikten passade vi på att fylla på med lite energi. Nötter och torkad frukt är något vi alltid har med oss ut på vandringar – det är lätt att stoppa i munnen och ger mycket energi! Och så är det otroligt gott!

Vandringen fortsatte över ett månliknande landskap som inte liknande något vi tidigare upplevt! Det var verkligen häftigt att gå där och samtidigt titta upp på Ngauruhoes mäktiga röda topp, 2291 m.ö.h.

Sen fortsatte vandringen upp till Red Crater, 1886 m.ö.h. som var ledens högsta punkt. Det var en ganska lätt sista bit, men det blåste något helt otroligt där uppe och det var ganska obehagligt. Jag har aldrig varit med om liknande vindar förut där det inte känts som om jag haft kontroll. Det syns inte på bilderna (eftersom jag inte kunde ta några kort då p.g.a. vinden), men vid flera ställen var det branta stup uppe på toppen av kratern, och den hårda vinden gjorde det riktigt obehagligt eftersom det kändes som om vi lätt skulle kunnat blåsa ner. Vi fick krypa på toppen och höll sedan hårt i varandra på vägen ner och överlevde även denna gång, hehe!

Utsikten vi möttes av från toppen var dock helt otrolig och så fort vi kommit en bit ner där vi kunde hitta lite lät åkte kameran upp! Kolla vilka otroligt fina sjöar det ligger där uppe, och vad häftigt det är med den stelnade lavafloden på bilden nedan (det svarta).

Vid Blue Lake hade vi gått halvvägs och då bestämde vi oss för att ta en paus och äta matsäck. Vi lyckades hitta lite lä bakom en sten och dukade där upp glutenfria smörgåsar med stekt ägg, smoothies, TimTam och bananer till lunch.

Aldrig smakar mat så gott som när man ät ute på tur ♥

Sen fortsatte vi över berget för att börja vandringen neråt. På andra sidan berget möttes vi en ny, helt otrolig utsikt och det var verkligen svårt att ta in allt det vackra på en gång. Bergen, sjöarna, lavafälten, ängarna, den blå himlen, vita moln och de gröna skogarna!

Kontrasterna gjorde det så fantastiskt fint och utsikten är svår att beskriva i ord. Det var så vackert att gå där på den fina leden och bara titta på utsikten de sista timmarna ♥

Sista biten gick vi i regnskog och efter ungefär sex timmar, 19,4 km senare var vi framme vid ledens ände på 750 m.ö.h. Det blev alltså en hel del höjdmeter upp och ner under dagen och det kändes i benen efteråt vill jag lova (vi var ju dessutom smarta nog att köra ett benpass två dagar innan, och det är inget jag rekommenderar). Överlag tyckte jag att vi tog gott om tid på oss under dagen. Vi hade ett par fikapauser och stannade många gånger för att ta foton. Det var en lätt terräng och fint preparerad led , som ni ser på bilderna. Är man nybörjare på vandring är det här verkligen en led som jag skulle rekommendera (dock inte för den som är höjdrädd) då den är ganska ”enkel” och inte för lång.

Vi är så otroligt tacksamma för att vi fick uppleva den här dagen, det kommer vara ett minne för livet. TACK ♥

Nu sitter vi i husbilen på väg ner till Wellington där vi kommer tillbringa en natt innan vi imorgon åker vidare till synön på äventyr!

Hoppas ni mår bra ♥

Kram / Emma.