emmabarremyr

Emma Barremyr

Gravid vecka 36

 

Yeeeey! Imorgon är det 1 juli och då är det PRICK EN MÅNAD TILL BF. 30 ynka dagar kvar tills vår lillasyster är beräknad att komma! Som vi längtar <3

Nytt sedan förra veckan: mina järnvärden har fortsatt att gå neråt trots att jag både ökat dosen, tar tabletterna mellan måltiderna och tillsammans med c-vitamin. Jag tog även prover för att kolla järndepåerna i veckan och de var i princip helt tömda så kroppen verkar göra slut på järnet i en rasande fart just nu. Eftersom jag mår så dåligt tog jag kontakt med mvc direkt jag fick de nya provsvaren och bad om att få tid hos läkaren, vilket jag fick samma dag, och nu har jag fått tid för att göra en järninjektion på tisdag morgon.

Jag börjar få allt svårare att röra på mig och känner mig så stor och otympligt nu. Magen är i vägen hela tiden, jag hittar aldrig någon skön position att sitta i och det är jobbigt att stå upp också. Jag känner mig otroligt osmidig när jag rör på mig, har visst börjat gå lite lätt bakåtlutad (enligt Pelle) och det här med att böja sig framåt utan att dra till med ett gubbstön är ett minne blott. Jag stånkar, stönar och pustar. Det är tungt och magen känns helt enorm!

Bästa med veckan som gått: ja det är ju såklart att jag ÄNTLIGEN fått tid till att göra en järninjektion. Hoppas så att det kommer göra skillnad i mitt mående nu sista tiden!

Sämsta med veckan som gått: att jag känt mig så himla nere. Det börjar bli tjatigt (jag vet), men tröttheten jag upplever är så fruktansvärt dränerande och jag har så svårt att känna mig glad och motiverad till att göra saker när jag helst av allt bara vill dra täcket över huvudet och sova mig igenom dagarna. Det gör mig så ledsen att jag känner så eftersom det också känns som om jag “missar” massa tid med Elsa. Det har det ju gjort hela graviditeten och det gör ont i hela mig att det är så! Lite trötthet kan jag ta och det förstår jag är helt vanligt den här tiden i graviditeten, men den här tröttheten som kom med järnbristen är något helt annat. Jag trörs knappt köra bil för att jag har så svårt att koncentrera mig och det är väldigt obehagligt!

 

 

Veckans bebis: är nu cirka 45 cm lång och väger runt 2,75 kg i slutet av den här veckan. Hon är fortfarande väldigt aktiv där inne i magen, men rörelserna har ändrat lite karaktär den senaste veckan. Det känns att hon blir starkare då hon rör sig mer kraftfullt och ofta sparkar ut en fot eller armbåge som syns tydligt från utsidan. Det är häftigt ändå!

Veckans mående: jag kämpar på om jag säger så! Jag känner verkligen en enorm tacksamhet över att jag är gravid och snart ska få föda mitt andra barn, men är samtidigt så fruktansvärt trött på att vara gravid och längtar så mycket efter min lilla bebis. Det har varit långa månader med illamående och nu senaste tiden har varit extra jobbigt i och med järnbristen, en riktigt seg förkylning + allt som kommer med att vara höggravid. Jag vill bara fly ut från min egen kropp just nu!

Veckans mage: det har spänt en del i huden senaste tiden när magen vuxit , men nu är det lite som att huden “vant sig” och det spänner inte alls lika mycket, vilket är skönt. Jag skrev även förra veckan att magen sjunkit lite och det känns som att det sjunkit ännu mer den här veckan och att trycket neråt ökat lite till. Alltid när jag får sammandragningar så suger det rejält neråt och det gör ont i ligamenten nere i magen.

 

 

Veckans craving: har över lag haft ett enormt sötsug och varit sugen på allt från bullar, godis till glass. Jag har nog aldrig i mitt liv varit såhär sötsugen tidigare och måste vara ett tecken på att kroppen behöver snabba kolhydrater.

Veckans träning: jag har inte rört mig något den här veckan heller i och med den extrema tröttheten + att förkylningen fortfarande sitter kvar lite. Snorar och hostar fortfarande, men hoppas på att det släpper snart och att jag blir piggare efter järninjektionen på tisdag så jag kan vara igång lite mer de sista veckorna nu. Saknar så att röra på mig!

Veckans tankar: Jag är tacksam över att jag ändå fått sova så himla bra som jag gjort den här graviditeten med tanke på sömnproblemen som jag hade förra graviditeten. Nu är jag ofta uppe minst två gånger per natt och kissar och ibland vaknar jag av rörelser i magen, men över lag så sover jag bra och somnar om fort. Elsa sover hela nätter sen några månader tillbaka och efter ett par år med struliga nätter känns det så tacksamt att vi får tanka nattsömn nu inför ett nytt litet liv som kommer. Det är ju lite komiskt att nu när Elsa äntligen sover bra på natten så ska vi börja om med allt. Att bli väckt och inte få sova på natten är nog det allra jobbigaste med att ha barn och därför njuter jag lite extra nu när jag vaknar på nätterna och kan somna om direkt utan att behöva ta hand om någon annan. Snart ska det ammas, bytas blöjor o.s.v. Sen vet jag att jag kommer vara så mycket piggare när jag ammar än som gravid, men ändå. Det är gött att att få sova på natten helt enkelt 🙂

 

 

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
emmabarremyr

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Matilda

    Vet inte om du testat Blutsaft för att få upp järnvärdena? När jag varit gravid har det funkat mycket bättre än järntabletter.

    1. emmabarremyr
      emmabarremyr

      Nej, i och med illamåendet har det varit svårt! Men förhoppningsvis blir det bättre nu när jag fått infusionen 🙂 Tack för tipset!

  2. Sofia

    Vilken hjälte du är! Tycker så otroligt synd om dig, – men snart är du där. Bara sista upploppet nu!

stats