Jag har börjat uppskatta ensamheten

Igår hade jag bokat in mig på gravidmassage, så efter att jag lämnat Elsa på förskolan åkte jag in till stan och parkerade bilen utanför KMTI. Eftersom jag var lite tidig passade jag på att gå en runda i skogen. Det lindrar illamåendet lite, gör mig piggare, gladare och helt enkelt mer välmående, trots ett låååångsamt gravidtempo för att undvika sammandragningarna.

Fåglarna kvittrade och det luktade helt ljuvligt i skogen. Så många blommor som blommar nu och sprider sin underbara doft av sommar ? Gud vad jag älskar det!

När jag gick där så slog det mig plötsligt hur mycket jag börjat uppskatta ensamhet. Jag kan verkligen njuta av att ha tid för mig själv, vara i tystnad och bara dela en upplevelse med mig själv. Det har jag aldrig gjort tidigare. Jag har aldrig varit kompis med ensamheten eftersom den varit förknippat med jobbiga känslor som övergivenhet och ångest. Läs mer om det här!

Men att vara ensam är inte jobbigt längre. Det är snarare tvärt om – att jag trivs och uppskattar att vara för mig själv. Det är till och med så att jag faktiskt njuter av det och det är något jag aldrig trodde skulle hända. Jag har inte reflekterat så mycket kring det tidigare, men när jag slogs av tanken kände jag ett lugn spridas inom mig. Det är ju hit jag velat komma i alla år, men det har tagit sån tid. Det har varit mycket att bearbeta i terapin och krävts många timmars träning i mindfulness, men jag känner verkligen att jag börjar kunna släppa de här känslorna från barndomen och leva mer i nuet nu, och det är en härlig känsla.

Kram / Emma.