Att resa bort utan sitt barn | Emma Barremyr
emmabarremyr

Emma Barremyr

Annons

Att resa bort utan sitt barn

Vi har bokat resan till Rom nu. Vi kommer att åka en lördag eftermiddag och komma hem sent tisdag kväll/ natten till onsdag. Men ska jag vara ärlig så var jag på väg att banga helt och hållet. Tanken med resan var ju att det var jag och Pelle som skulle åka iväg och få lite tid tillsammans, vilket innebar att Elsa skulle få vara kvar hemma hos mormor och morfar/ farmor och farfar.

Men när vi skulle boka resan fick jag typ panik! Jag ville inte åka ifrån Elsa så länge! Det skulle bli över tre dygn utan henne. Och så långt bort?! Tänk om något skulle hända henne när vi är så långt borta? Eller att något skulle hända oss? Katastroftankarna drog verkligen igång. För att inte tala om känslorna kring hur stor saknaden efter Elsa skulle vara dessa dagar! Det kändes helt meningslöst att betala massa pengar för att åka iväg och sen kanske bara längta hem. Jag fick alldeles ont i magen och vi började fundera på att stanna hemma och istället åka iväg på spa eller liknande. Så den kvällen vi hade tänkt boka resan blev det alltså ingen resa bokad.

Vi funderade mycket fram och tillbaka, för det var inte bara jag som tyckte det kändes jobbigt att åka ifrån Elsa. Men så försökte vi tänka realistiskt. Elsa skulle få spendera värdefull tid med sina mor- och farföräldrar och knappast ha det dåligt de dagar vi var borta. Hon älskar ju att vara med dem och jag vet ju att de tar bra hand om henne och att de kommer göra massa roliga saker tillsammans. Elsa kommer säkert inte ens ha tid att tänka på oss! Vi insåg att det förmodligen skulle bli jobbigast för mig och Pelle och att Elsa knappast skulle att ta skada för att vi var borta i tre dygn, även om det gör ont i hjärtat att tänka på att vi ska lämna henne så länge. Sen olyckor… ja de kan alltid hända, och de kan hända närsomhelst. Man kan inte gå och tänka så och oroa sig för att olyckan alltid ska vara där. Det gör livet så ovärt. Det är bättre att ta vara på tiden här och nu och strunta i oron. Den hjälper ändå inte om olyckan skulle vara framme.

Så ett par dagar senare bestämde vi oss ändå för att boka resan! Det känns fortfarande skitjobbigt att åka ifrån Elsa, men samtidigt vet jag hur värdefullt det kommer att vara för min och Pelles relation att åka iväg bara vi två. Att bara få vara Emma och Pelle i några dagar igen. Vi ska snart bli tvåbarnsföräldrar och när bebisen väl är här sen kommer det att dröja länge innan vi kan åka iväg bara vi två såhär igen. Vi tar vara på den chansen nu och försöker se det positiva till relationen som kommer att komma av resan. Och Rom i slutet av april, hur härligt kommer inte det att vara? Förhoppningsvis lite sol och värme, god mat och massa italiensk glass!

 Vi två <3 Tack för att du ger den här resan till oss älskling!

Japp, det var lite torsdagstankar om att åka iväg på en resa utan sitt barn. Hade ju helst av allt velat ta med mig Elsa, men att åka iväg till en storstad, höggravid dessutom, med en tvååring känns inte som någon höjdarresa. Ska vi åka iväg med familjen vill jag göra något som är roligt för Elsa och helst inte vara höggravid så att jag kanske inte orkar hänga med i hennes tempo. I slutet av sommaren ska vi åka till Astrid Lindgrens värld med barnen och DET kommer hon att älska! Och ska jag vara ärlig kommer jag nog att tycka den resan är roligare än den till Rom också (förlåt älskling), men det finns inget som slår att få dela upplevelser med sina barn och få göra saker som gör dem glada!

Kram / Emma.

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer
emmabarremyr

Kommentera

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Annons
stats