Emma Barremyr

LÄSARFRÅGAN:

Hur ni gjort för att fortsätta vara ”Emma och Pelle” och inte bara ”Mamma och Pappa” när Elsa kom, och vad ni gjort för att fortsätta ”se” varandra i vardagen (och på helgen med för den delen). Även hur ni tänker nu när familjen är på väg att utökas?

SVAR:

Det här var något som jag och Pelle pratade mycket om innan Elsa föddes. Det kändes viktigt för oss båda att ändå fortsätta att vårda relationen och få vara oss själva trots att vi skulle bli en liten familj. Vi visste inte riktigt vad som väntade oss, men visste ändå att det skulle bli jobbigt i perioder och att vi inte skulle få samma tid för varandra som innan.

Vi pratade om att det nog var viktigt att ha en acceptans för att vi inte skulle kunna hinna med varandra på samma sätt som tidigare, och att det inte var något som vi skulle ”gå och sura över”. Vi pratade också om hur vi ville att den andra skulle visa uppskattning och att vi alltid skulle PRATA med varandra om känslor och tankar så att vi inte bar det inom oss. Vi har ju alltid varandra och måste hjälpas åt för att få vår familj att fungera <3

Det första halvåret tyckte jag knappt att vår relationstid påverkades. Elsa sov ju så mycket och krävde ganska lite så vi hade ändå väldigt mycket tid ihop. Sen har kvällarna alltid varit VÅR tid sen Elsa föddes. När hon var bebis somnade hon för kvällen redan vid 17.30-18.00 och numera somnar hon strax innan 19.00. Vi lägger oss först några timmar senare och därför är kvällarna vår heliga tid tillsammans numera. Oftast ligger vi bara tätt ihop i soffan, tankar närhet från varandra och ser på någon serie. Och tänk SÅ mycket vi uppskattar dessa timmar tillsammans på kvällen!

Jag tycker fortfarande att vi känns som ”Emma och Pelle” och inte enbart mamma och pappa. Vi är inte alltid överens och visst bråkar vi ibland, men vi är ju bara människor. Ofta så leder det oss vidare och djupare in i relationen för att något kanske måste förändras, och därför är det så viktigt att vi pratar med varandra. På många sätt har vår relation stärkts av att vi blivit föräldrar och vi ”tjafsar” mindre nu är vad vi gjorde innan vi fick barn, och jag tror att det beror på att vi är ”duktiga” på att ta hand om relationen och varandra. Jag hoppas det, för det är ändå något vi jobbat medvetet på.

10 saker som vi gör för att vårda vår relation som småbarnsföräldrar

• Kramas och pussas så ofta vi kan!
• Ser varandra i ögonen och säger att vi älskar varandra varje dag.
• Vi kommunicerar och hjälps åt med allt vilket gör att det mesta flyter bra. Känns det inte bra så säger vi det istället för att gå och ”sura”. Att prata med varandra är nog det allra viktigaste.
• Vi äter ALLTID middag ihop och även om Elsa sitter med vid bordet kan vi prata om dagen och se på varandra. Vi hittar därmed tid för varandra mitt i vardagen.
• Ordnar barnvakt ibland så att vi kan gå på dejt och försöker alltid ta vara på tiden när vi t.ex. är hos våra föräldrar och har möjlighet att få lite egentid ihop.
• Vi gör saker för varandra som vi vet att den andra uppskattar. Jag får t.ex. väldigt ofta massage om kvällarna som Pelle vet att jag älskar medan jag tar ett stort ansvar över maten och i princip serverar honom varje dag (med undantag nu sen jag blev gravid), som jag vet att han uppskattar mycket.
• Vi låter varandra få ha ”egentid” som i att träna och träffa vänner som är en stor del i bådas välmående.
• Vi gör saker som vi tycker om, fast som familj numera. Vi tänker alltså inte på Elsa som ett ”hinder”, utan försöker anpassa livet och göra sånt vi gillar fast på Elsas nivå.
• Vi hjälps åt att lösa vardagspusslet och stöttar varandra. Jag har drivit eget företag och fått göra det jag älskar och Pelle gör sin ”karriär” på sitt jobb. Vi upplever båda att vi är tillfredsställda i jobbet vilket gör att vi kan utveckla oss själva även inom våra yrken trots att vi är småbarnsföräldrar. Det är en frihet!
• Vi har kvällarna när Elsa somnat som vår tid och lägger ofta bort telefonerna den här tiden. Det är så lätt att fastna i ”slösurfande” och på så vis förlora den där värdefulla tiden tillsammans, så därför har vi kommit överens om att kvällarna allt som oftast ska vara mobilfria.

Foto: Caroline Dahlén

Hur tänker vi nu när en fjärde familjemedlem är på gång då? Vi har faktiskt inte hunnit prata så mycket om det, men jag tänker att det blir en ännu större utmaning att hitta tid tillsammans med två små liv i huset. Har vi tur lyckas vi få båda barnen att somna samtidigt så att vi kan fortsätta ha kvällarna som ”vår tid”, men det vet man ju aldrig. Kanske får vi en kvällspigg unge den här gången, hehe.

Jag tänker väl ändå att vi ska fortsätta på samma spår som vi gjort tidigare, och även om det blir tufft en tid så kommer det inte vara för alltid. Man får påminna sig om det och inte kräva så mycket av varandra de jobbiga perioderna. Vår tid kommer tillbaka och rätt som det är har vi inga barn i huset längre. Vi får helt enkelt försöka njuta av den här tiden som den är och se varandra mitt i det. Det viktiga är ändå att alltid försöka ge kärlek, att prata med varandra, pussas och kramas så ofta det bara går <3

Kram / Emma.