Inläggen från ”graviddagboken” handlar om första tiden under min nuvarande andra graviditet. Jag vill dela den här tiden med er, dels för att man sällan får läsa om den här tiden då många håller den hemlig, men också för att jag vill visa för er hur verkligheten sett ut för mig. Det är ett gäng inlägg till er som är skrivna rakt från hjärtat med fokus på tankar, känslor och måendet tidigt i en graviditet och här kommer andra inlägget.
Från graviddagboken, vecka 7 (6+1)
”Illamåendet slog till rejält i söndags (dagen efter jag skrev förra inlägget) och nu har jag legat här hemma på soffan i snart 5 dagar. Det här är SÅ vidrigt! Jag är så illamående och äcklad av precis allt ätbart som finns. Det enda som ”lindrar” mot gravidillamående är att äta, men förstår ni hur vidrigt det är att försöka äta något när man mår så illa att det enda man vill göra är att kräkas?
Idag är värsta dagen hittills och för första gången har jag kräkts. Jag kan typ inte kräkas i vanliga fall. Även om det har känts som om jag ska göra det, så har jag inte gjort det. Under förra graviditeten kräktes jag inte en enda gång, trots att jag mådde så otroligt illa och var precis lika äcklad av mat som nu. Men idag kändes det som om hela magen vändes ut och in.
Efteråt hulkgrät jag och kände sån enorm förtvivlan! Ska det bli värre den här gången? Jag har gråtit så mycket den här veckan. Är så ledsen och det dåliga samvetet har vällt över mig.
Vi vill ju det här. Vi vill att Elsa ska få ett syskon, och jag vet att det kommer vara värt det i slutändan, men samtidigt är det så jobbigt att må såhär dåligt inför Elsa. Det var precis det här jag var så rädd för. Jag orkar ingenting nu, medan Elsa vill leka, busa och hitta på saker. Hur ska man inte få dåligt samvete av det? Hon verkar känna på sig att jag inte mår bra och vill ha mycket närhet. Vi har spenderat många timmar framför tv:n den här veckan, under en filt tillsammans och bara myst. Jag försöker intala mig att det är okej, det kommer inte vara för alltid och förhoppningsvis mår jag bättre om några veckor.
Det är skönt att få skriva av sig lite. Önskar jag kunde dela det här med er redan nu, men vi vill hålla graviditeten lite för oss själva ett tag till. Det är svårt att må såhär och i vanliga fall synas mycket i sociala medier. Vad ska jag posta på Instagram när jag mår såhär? Allt känns bara fejk. Hade jag varit sjuk på annat sätt hade jag ju kunna skriva det, men nu när jag är gravid är det inte riktigt samma. Gillar liksom inte att inte kunna vara helt ärlig med er.
Nu ska jag försöka äta lite tomat och mozzarella. Det är typ det enda jag orkat äta de senaste dagarna och som inte ger mig kväljningar”.
Min goa lilla älskling! ”Mamma suuuuuk” säger hon ofta och klappar mig på kinden <3
Det värsta som finns är att må illa! Min största fobi är att kräkas så jag lyckades också klara mig undan från det under förra graviditeten. Men ibland önskade jag nästan att jag kunde kräkas, för då mår man ju iaf bättre en liten stund.
Det där dåliga samvetet känner jag så väl igen. Vi kämpar ju på med vår IVF och syskonförsök och innan jul blev jag inlagd på sjukhus för att min kropp började protestera. Jag mådde så dåligt över att vara borta från familjen i en vecka. Och när jag väl kom hem så hade jag ju ingen ork att leka med min dotter. Jag funderade mycket över om det verkligen var värt det. Men i slutändan så kom jag fram till att jag ju vill ge min dotter den allra finaste presenten: ett syskon. Och dessutom så lärde jag mig att uppskatta tiden med min dotter så mycket mer när jag väl blev frisk. Alla svårigheter vi går igenom har säkert ett syfte på ett eller annat vis, om så bara för att uppskatta de bra stunderna.
Ja det är vidrigt! Trodde inte jag kunde kräkas eftersom jag aldrig brukar kunna göra det annars, så blev så förvånad över att jag började göra det nu. Förra gången var jag förstoppad också, men den här gången har jag varit jättelös i maggen istället. Magen har verkligen sparkat helt bak ut! Usch, illamåendet är vidrigt iallafall =( Vad tråkigt att du blev så dålig. Jag förstår att det var jättetufft att vara ifrån familjen! Jag hoppas så att allt ert kämpande ger resultat snart! Det är klokt om du kan se på svårigheterna som att de har ett syfte, även om det är svårt att förstå dem ibland. Stor kram till dig! Hoppas du mår bättre nu <3
Har du testat postafen mot illamåendet? Är själv gravid, 10+1 idag, med tredje barney. Utan postafen vet jag inte hur jag skulle ha överlevt mina graviditeter. Man blir ju trött av dem men jag tar en tablett på kvällen när ja går i säng å dagen efter håller det i sig väldigt bra ännu! Blir bara illamående om jag hinner bli hungrig. Jobbar i kök och skulle inte klara av det om jag inte åt postfen. Så testa!!
Tack för tipset <3 Jag har testat, men det funkar tyvärr inte på mig! Har ätit lergigan comp som läkaren skrev ut, men det funkar också dåligt =( Har fått testa akupunktur nu så jag hoppas att det kan hjälpa!
❤ påminn dig själv om att du gör så gott du kan utifrån de FÖRUTSÄTTNINGAR du har, kram!
Tack fina Ida <3 Ska påminna mig om det! kram
Usch, vad jag lider med dig. Även om man vet vad man får i slutändan och att det absolut är värt det, är det hemskt att må så där! Precis så här var det för mig oxå. Jag peppade mig själv inför andra graviditeten att det blir nog bättre denna gången, men ack nej… Kräktes och mådde såå illa, dag som natt. Fördelen var att det inte höll på lika långt in i graviditeten. Jag fick medicin till slut, den gjorde så att jag fick behålla maten och kunde ta hand om min pigga 1-åring lite bättre. Massor av kramar till dig och familjen ❤ hoppas det vänder snart!
Tack för att du delar med dig och tack för kramar och pepp <3