Hej mina fina vänner! Hur mår ni? För mig verkar det som att det (peppar peppar) har vänt lite i måendet. Även om det är synd att säga att jag mår bra, så är det ändå stor skillnad mot hur jag mått de senaste sex veckorna.
Jag har inte spytt en enda gång den senaste veckan och på något sätt är illamåendet lite lättare att hantera nu. Tidigare har jag varit konstant illamående och det har inte hjälpt att äta, men nu blir det äntligen lite bättre när jag äter. Jag småäter ofta (ibland varje timme), för att hålla blodsockret uppe och tack och lov så funkar det ganska bra.
Jag fungerar som människa igen och är inte sängliggandes hela dagarna. Jag kan fortfarande inte vara i köket och se när maten tillagas, men det där brutala äcklet som jag känt gentemot mat har ändå släppt lite. Så himla skönt! Livsglädjen börjar därmed också komma tillbaka och nu känner jag mig hoppfull.
Vi går in i vecka 12 imorgon och om två veckor ska vi göra första ultraljudet. Jag längtar så himla mycket! Det är något alldeles speciellt med att se sitt barn på ultraljudsskärmen. Åh!
Men först ska jag fylla trettio. Känns helt sjukt att jag faktiskt fyller TRETTIO år om mindre än två veckor. Hade planerat att fixa kalas här hemma med massa god mat o.s.v, men nu vet jag faktiskt inte riktigt hur det blir. Jag orkar inte laga något som tänkt, så förmodligen kör vi catering och så får familjerna komma hit och äta lite. Inget storslaget, men det får duga.
Nu ska jag runda av det här inlägget för att gå och ut leka lite med Elsa och Pelle innan middagen. Behöver tanka lite frisk luft för välmåendet!
Hoppas ni har en fin söndag!
Avslutar det här inlägget med en gammal bild på mig och lilla Elsa. Tänk, där var hon bara några dagar gammal <3
Kram / Emma.
