Fick en fråga om jag kunde skriva ett inlägg hur mitt förhållande till yoga är idag, och om jag kunde berätta lite om hur det var på den tiden det kändes prestationsinriktat för mig. Väver jag numera in yoga in mindfulnesspraktiken?
Här är några tankar!
Jag började yoga första gången 2013. Det var hemma, via Yogobe.se, och jag testade då på många olika former av yogapass. Det hjälpte mig mycket med att hitta ett lugn i kroppen, behålla smidigheten och fokusera på andningen. Men samtidigt som det var himla skönt fysiskt kände jag efter ett tag att det blev alldeles för mycket prestation i det hela. Jag började stå på huvudet och siktade på allt svårare positioner och den mentala biten blev liksom bortglömd. Det slutade med att jag tappade motivationen och inte yogade alls på ett tag för att jag enbart kände prestationskrav att klara dessa svåra övningar…
2014 gjorde jag ett nytt försök och gick då en kurs i Ashtangayoga, vilket var både roligt och skönt. Ashtangayoga är en fysisk form av yoga som kräver mycket styrka, och för mig som ville bli bättre på att släppa kraven och slappna av var detta därför helt fel, så efter att jag avslutat den kursen blev det återigen flera månader utan yoga.
I januari 2015 hittade jag till Yogaskolan här i Karlstad för första gången och upptäckte deras meditationskurser. Det var precis det jag behövde och under hela den våren gick jag deras kurser varje söndag kväll vilket gav mig så mycket! Det kändes som att jag hade börjat hitta rätt.
Här kan du läsa mer om mina tankar kring meditation!
Här har jag skrivit mer om att meditera med ett fokus!
Här har jag skrivit mer om att meditera med ett mantra!
Här har jag skrivit mer om hur du kommer igång med meditation!
Hösten 2015 bokade jag in mig på en medicinsk yogakurs på Yogainstitutet här i Karlstad, vilket nog är något av det bästa jag någonsin gjort för mig själv. Jag hittade verkligen rätt i den stunden! Den medicinska yogan gjorde undervek för mig på flera olika sätt och jag började må mycket bättre igen efter min utmattningsdepression. Under hösten 2015 gick jag på medicinsk yoga 3 gånger i veckan och fortsatte även under våren 2016.
Under våren 2016 gick jag även en MBSR-kurs (mindfulnessbaserad stressreduktion). Det var inte första gången jag kom i kontakt med mindfulness, men det var första gången jag utövande det regelbundet och fick uppleva dess effekter. Även om jag älskar den medicinska yogan så kan jag tycka att den ibland kännas lite för ”andlig”, men mindfulness är inte alls på det sättet. Det kändes mer konkret och inte lika ”flummigt”.
Det kändes ännu mera rätt helt enkelt och idag förstår jag inte hur jag skulle kunna leva utan mindfulnessträningen? Jag är lika beroende av den som den fysiska rörelsen och är så glad över att ha hittat ett redskap som får mig att både må bra och utvecklas som person.
Det här blev visst en hel historia om min resa inom yogan, men för att knyta ihop säcken och svara på frågorna ovan så tränar jag inte ”yoga” just nu. Jag gick på gravidyoga under graviditeten och mamma-bebisyoga med Elsa förra hösten, men just nu finns inte tiden till någon yogakurs, och jag gör det heller inte hemma. Däremot så gör jag mindfulnessmeditationer varje dag, och jag upplever att jag får de mentala styrkorna jag behöver från den träningen. Jag stretchar ofta och lyssnar ofta in kroppen i vad den vill göra för rörelser vilket jag upplever ger samma effekter som yogan.
Skulle kunna skriva en hel roman om det här, men det får räcka för nu! Hoppas ni blev lite klokare om ni orkade läsa ända hit!
Kram / Emma.
