Det här är mitt första inlägg från ”graviddagboken” som jag skrivit under den första tiden under min nuvarande andra graviditet. Jag vill dela den här tiden med er, dels för att man sällan får läsa om den här tiden då många håller den hemlig, men också för att jag vill visa för er hur verkligheten sett ut för mig. Det blir ett gäng inlägg till er som är skrivna rakt från hjärtat med fokus på tankar, känslor och måendet tidigt i en graviditet.
Från graviddagboken, vecka 6 (5+3)
”Det är lördag och jag ligger i badkaret med tända ljus runtomkring mig. Det varma vattnet är SÅ skönt eftersom jag varit väldigt frusen de senaste veckorna, det märks på så vis att energin går åt till att skapa ett barn. Jag är konstant frusen och trött. Ja så in i bomben trött är jag! Och illamående. Jag hade hoppats på att jag kanske skulle slippa gravidillamående den här gången, men det verkar inte så. Än är det inte så farligt iallafall, och även om det är tidigt håller jag tummarna vid att det stannar såhär, för nu är det ändå hanterbart.
Tänk att jag har ett barn i magen, ett litet syskon till Elsa. Ett litet, litet hjärta tickar inom mig och långsamt skapas ett helt nytt liv. Det är så häftigt!
Jag är på något vis inställd på att jag har en väldigt jobbig tid framför mig nu. Graviditeten med Elsa var ingen bra erfarenhet, men jag försöker vara öppen för att det kan bli bättre den här gången. Det känns stort ändå att jag kom till en punkt då jag längtade efter att få bli gravid igen, trots mina erfarenheter. Den här gången vet jag ju verkligen var jag får, och därför känns det lättare om det skulle bli samma igen. När jag väntade Elsa hade jag ingen aning om hur mycket kärlek som väntade. Men nu vet jag. Tacksamheten över att jag kanske kommer att ha två guldklimpar i mitt liv om nio månader är obeskrivligt stor. Tänk! Jag ska bli tvåbarnsmamma!”
Kram / Emma.
Jag är så glad för din skull! Du framstår som en så genuint snäll och god människa, så du förtjänar verkligen all lycka. Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna lite vemod. När du väntade Elsa så var jag gravid med min dotter, bara två veckor efter dig. Så varje gång du skrev såna här inlägg så visste jag lite vad jag kunde förvänta mig snart (trots vemodet vill jag ändå läsa dessa inlägg! De är viktiga). Vi har gjort syskonförsök i några månader med mindre roliga resultat. Men jag vet att vi kommer lyckas nån gång, vi har ju gjort den en gång förut. Och det var en lång väg då med.
Fina du, jag förstår dig verkligen och det är helt okej att känna så! Skickar över massa styrkekramar och håller tummarna för ett syskon snart <3
Så fint! ?? och jag älskar när du skriver: ”Den här gången vet jag ju verkligen var jag får, och därför känns det lättare om det skulle bli samma igen. När jag väntade Elsa hade jag ingen aning om hur mycket kärlek som väntade.” det gör det lite lättare att försöka förstå vad som väntar när man är gravid med sitt första barn och mår illa ?
Tog det lång tid för dig med Elsa att känna kärlek och längtan efter henne? Jag är som sagt i v.10+4 och jag oroar mig så över att jag inte är glad eller förväntasfull när jag velat detta i hela mitt liv!
Ja samtidigt som det är mycket jobbigare den här gången är det på så vis lättare eftersom jag faktiskt vet vad jag får. Finns inget större än kärleken till sitt barn, även om det såklart kommer att innebära många jobbiga stunder att vara förälder också =) Med Elsa mådde jag ganska dåligt psykiskt och var väldigt ledsen och nere. Jag hade en känsla av att jag älskade henne ganska tidigt i graviditeten, var väldigt orolig att jag inte skulle må bättre efter förlossningen och därför inte orka ta hand om ett barn. Men för mig blev livet som förälder sååå mycket lättare än att vara gravid. Dina känslor är helt normala och jag tror att den riktiga längtan och kärleken kom när jag började känna Elsas sparkar i magen, det var något alldeles speciellt <3