Innan jul bestämde vi oss för att vi skulle sluta amma på natten. Elsa kunde lätt amma 4-5 gånger per natt från det att hon la sig på kvällen till att hon gick upp på morgonen. Vi hade svårt att få i henne vanlig mat, och hon var inte direkt någon storätare på dagen. Vid 8-månaderskontrollen avvek hon ganska mycket från sin viktkurva, vilket innebar att vi behövde göra något för att få i henne mer mat. Min bröstmjölk räckte inte riktigt till för henne längre och rådet vi fick från BVC var att sluta amma på natten. Om vi tog bort nattmålen var de övertygade om att hon skulle börja äta mer på dagen, så det var kanske värt ett försök.
Jag hade ont i magen flera dagar innan vi tog beslutet att sluta amma på natten. Skulle jag vara tvungen att plåga mitt barn att vara hungrig? Det kändes fruktansvärt! Och hur länge skulle vår bestämda dam skrika innan hon somnade igen? Skulle hon skrika sig igenom hela nätterna? Skulle vi ens få sova någonting? Det var många frågetecken och känslor kring det hela!
Tiderna Elsa brukade amma på var 18.00, 21.00, 23.00 (ibland) 02.00 och 05.00. Vi bestämde oss för att inte ta bort alla amningstillfällen på en gång, utan att vi skulle börja trappa ner. De första målen vi tog bort var det vid 23.00 och det vid 02.00, och det gick verkligen över förväntan! De första nätterna var jobbigast. Jag hade förväntat mig flera timmar med hjärtskärande skrik, och visst skrek hon, men inte flera timmar. Vid ett tillfälle skrek hon i nästa 1 timme, men därefter var det som att hon accepterade att hon inte fick mat. Vi tröstade, kramade och bar runt på henne och så somnade hon om efter några minuter igen.
Efter ett par nätter tog vi även bort amningen vid 21.00 och helt plötsligt sov hon hela nätter igen (det har inte hänt sedan hon var 3 månader). Jag räknar det som en hel natt om hon sover mellan 18-05. Men det bästa av allt var att om hon fick amma där tidigt på morgonen runt 05 så fortsatte hon sova ytterligare ett par timmar.
Det är nästan en månad sedan vi tog bort nattamningen nu och även om en hel del av nätterna sedan dess har varit riktigt kassa eftersom Elsa varit sjuk, hostat, snorat och velat sova på oss vissa nätter har hon i sort sett slutat att äta helt på natten. Om hon äter mer på dagen? JA!!! Det gör hon verkligen och det är så stor skillnad.
Vi hade till en början kvar kvällsamningen innan hon la sig, men inte nu längre. Hon har faktiskt börjat dricka välling sedan vi slutade amma på natten! Jag vill helst amma henne, men hon verkar inte vilja det längre. Hon har rätt dåligt tålamod och orkar inte vänta på utdrivningsreflexen som tar ett tag nu. Åh, det är så blandade känslor! Jag älskar ju att få amma henne, men vill hon inte så vill hon inte. Sen gör ju att hon tar vällingflaskan det så mycket enklare för Pelle när inte jag är hemma på kvällen, som nu när jag börjat yoga en kväll i veckan och försöker träffa lite mammakompisar då och då!
Det känns som om mjölken är på väg att sina nu eftersom Elsa inte har tålamod att vänta tills utdrivningsreflexen kommer igång. Desto mindre vi ammar desto mindre mjölk, såklart! Vi ammar som sagt fortfarande en gång per dygn, men den dagen vi slutar helt kommer för alltid att sakna det så mycket. Men förhoppningsvis får jag närheten på andra sätt, som att spendera nätterna så här ↑ t.ex. hehe!
Hur stora är era barn och hur länge ammade ni eller tänker amma?
Berätta gärna! Det är kul att höra hur andra gör!
Kram / Emma.
Min dotter är 2 år o 3 månader. Vi ammar fortfarande både dag, kväll o natt men i väldigt varierad utsträckning. Jag har jobbat dagtid sedan ett år tillbaka och vid flera tillfällen sovit borta men hon vill gärna amma på som vanligt. Hon har alltid älskat mat, så jag hade nog trott att hon skulle välja bort amningen själv i ett tidigare skede. Men hon älskar verkligen sin amning ännu mer! Jag hade helst sett ett barnstyrt amnlngsavslut, så det är med blandade känslor som jag inser att det förmodligen kommer bli på mitt initiativ eftersom jag börjar känna mig klar med amningen.
Vad mysigt att ni haft kvar det så länge! Jag förstår att det är med blandade känslor ni kommer att avsluta det nu. Lycka till!
Mitt första barn slutade motvilligt att amma när han var 20 månader (för att vi ville ha ett barn till och min mens kom inte tillbaks medan jag ammade, plus att vi skulle på barnfritt bröllop och vara utan barn en natt). Det var verkligen en kamp att få honom att sluta! Vi fick skjuta på amningen en timme varannan dag för att trappa ner dagtid. Andra barnet var nog drygt 2½ år när han slutade amma helt och enda anledningen var att jag skulle åka bort någon natt eller två. Annars hade jag nog låtit honom fortsätta ett tag till. Till saken hör att min kropp är väldigt bra på att producera mjölk, så det var rätt jobbigt även för mig att sluta på grund av överfulla bröst (och pumpar man, bildas det mer). Tredje barnet är bara 1 månad – vi får väl se hur det blir denna gång men planen är långtidsamning igen, om han vill och det fungerar med mitt jobb.
Tack för att du delar med dig! Lycka till även denna gång 🙂
Har sett att du gör egen välling! Har du lust att dela med dig av receptet? 😀
http://ptbyemma.se/2018/02/skradmjolsvalling-till-bebis/
Hos oss gav det sig självt när hon var runt 7 månader. Välling, gröt och annan mat var mycket mer spännande och rann med helt annan hastighet 😉 Jag fasade lite för att jag skulle bli ”en levande tutte” men det gick över förväntan. Jag förde under flera månader matdagbok för att se så att hon fick i sig nog under dagtid och det var verkligen ett lugnande inslag för mig. 🙂 Vid sista BVC-besöket hade hon hoppat av ”under-medel-kurvan” och var på god väg mot ”över-medel”, så hoppas den inslagna vägen fortsätter!
tack för att du delar med dig, så spännande att höra hur andra gör 🙂
Slutade nattamma förra tisdagen . 7 månader. Hade som jag kommenterat tidigare fått sova med bröstet i ungens mun hela natten hon äter helst bara mat på dagen och är inte intresserad av att amma då så onsdagen slutade vi även amma på dagen . Hon sover från 19 till 5-6-7 lite olika. Halleluja
Så underbart att det gått så bra! Hoppas det fortsätter 🙂 Och tack för att du delade med dig!
Jag känner igen de blandade känslorna! 🙂 jag hade ju problem med amningen de första 4 månaderna och tänkte att jag håller på så länge det går och sen gick det plötsligt bra så det blev 7,5 mån. Almon åt bra från matstart vid 4 mån så amningen kändes bara som mys efter det och också som en tröst nattetid. Vid jul bestämde vi att jag skulle sluta för att vi båda var hemma då och D kunde ta nätterna (som ju varit bedrövliga). Han hade dock sovit bra och utan mat med D varannan natt i ett par veckor innan det. Så vi visste att det gick. Efter nån vecka utan amning började han sova hela nätterna utan att vakna alls och har gjort det med enstaka undantag i en månad nu. Så 7,5 mån amning. Tvärt avslut (men hade trappat ner under några månader). Med Louie 8,5 mån ungefär också tvärt avslut. Funkade toppen med båda!
Ja vad skönt att det gick så bra till slut 🙂 Och så himla skönt med hela nätter nu! Tack för att du delade med dig 🙂
Hej Emma!
Vad härligt att höra att era nätter fungerar så mycket bättre och att det gick över förväntan att sluta nattamma. Min skrutta är 6,5 månad och ammar sedan 2,5 månad tillbaka varannan timme på nätterna (somnar om efter varje amning i 12 h). Jag är rätt säker på att hon inte är hungrig alla de tillfällena. Upplever även att det är svårt att öka mängden ”vanlig mat” på dagtid, har fastnat lite på ca 3 tsk. Kanske måste jag göra ett liknande försök som er. Måste nog bara smälta det mentalt först. Inspireras av ert upplägg, skulle inte heller palla att bryta helt på en gång. Jag kanske får bestämma mig för att om det inte ger med sig av sig självt inom en månad behöver jag hjälpa henne att bryta vanan… puuuh!
Tack för en fin blogg!
Ja det var inget lätt beslut att ta, men var som sagt inte så farligt som jag trodde! Hoppas att ni hittar något som funkar för er! heja och tack för att du delade med dig <3 kram
Vad spännande att du delar med dig! Håller med om att det är intressant att höra om hur andra gör/gjort.
Min son är exakt en månad yngre än Elsa och hans energiintag består fortfarande till ca 75% av bröstmjölk. Vi försöker verkligen få i honom mer mat dagtid för att kunna minska på nattamningen men det känns nästan hopplöst. Precis som du hade jag läst på en del om BLW men det har inte alls gått med vår son. Han kräks av minsta lilla bit mat! Antar att han har en väldigt stark kräkreflex… Det enda i bit som går ned är smörgåsrån om man bryter dem i små bitar. Annars är det enda han äter en mjölkfri gröt vi hittat (han ratar all annan gröt och välling) och i bästa fall pyttelite puré om man lyckas få till en riktigt slät. Är fortfarande väldigt tacksam för smaknappen för genom den får han i alla fall prova på smaker av grönsaker, rotfrukter, frukt och bär :).
Kan konstatera att det inte alltid blir som man har ”tänkt sig”. Jag har inget emot att fortsätta amma honom länge, särskilt inte nu när jag kan vara ifrån honom i alla fall två-tre timmar utan problem eftersom han äter gröt. Hade nog bara trott att matintroduktionen skulle bli lite annorlunda än den blev.
Tack för att du delar med dig, precis som du säger är det väldigt intressant att höra hur andra gör 🙂 Och nej, det blir sällan som man tänkt sig med barn! Det är inte lätt med mat… hoppas att ni hittar något som funkar för er! Och du behöver nog inte stressa, för tods nog kommer han vara redo för mat! Lycka till!
Hej Rebecca!
Har ni kollat upp om tungbandet möjligtvis är kort på den lilla? Det verkar vanligt att matintroduktionen är svår för bebisar med korta tungband, som även kan ställa till med svårigheter gällande tal etc i framtiden.
Om du vill så kan du läsa mer på http://www.tungband.se och/eller gå med i stödgruppen för kort tungband på Facebook för att få hjälp att få en preliminär bedömning. Skulle det visa sig vara kort så är det ett mindre ingrepp för att rätta till det, och det hjälpte min son mycket
Lycka till
Har de hjälp med vikten då? Vad väger hon nu? Vi har en 8 månaders och nu börjar han vägra amma.
Vi ha riste varit på 10-månaderskontrollen än, så vi får se, men tycker själv att hon växer så det hoppas jag 🙂
Alltid spännande att läsa dina inlägg. Önskade jag var lika duktig som du på att laga mat till min dotter. Hon är 9 månader på måndag. Hade tänkt att amma minst 6 månader men det har fungerat så bra. Vet inte hur länge till jag kommer amma. Är lite för bekväm för att ta kampen. Samtidigt som det av olika anledningar snart börjar bli dags.
Vad kul att du gillar dem 🙂 Jag är inte duktigare än någon annan, vi alla mammor gör vårt bästa för våra barn <3 Du känner ditt barn och vet när ni är redo, men som du säger är det himla smidigt att amma. Jag saknar det verkligen!!