I samband med inlägget om Elsas namngivning för ett par veckor sedan fick jag ett önskemål om att berätta varför vi valt just de namnen vi gjort till henne. I det här inlägget tänkte jag därför om namnresan för er!
När jag gick i åttan så var det en tjej på mitt sommarjobb som precis hade fått barn, och hon hade döpt sin dotter till Elsa. Jag tyckte att det var så otroligt fint och kände redan där och då att om jag någon gång i framtiden skulle få en dotter ville jag att hon skulle heta Elsa. Så det namnet har jag burit med mig väldigt länge.
När jag blev gravid började jag och Pelle ganska snabbt att diskutera namn. Vi trodde båda att det var en kille som låg i magen och kom tidigt överens om ett par killnamn som vi gillade väldigt mycket. Tjejnamn var vi däremot inte överens om…
Vid ultraljudet halvvägs in i graviditeten valde vi att ta reda på vilket kön vårt barn hade, och när vi fick veta att det var en tjej som låg i magen lyckades jag ändå övertala Pelle om att det nog var en liten Elsa ändå. Hehe. Så Elsa hette Elsa redan i magen!
Och när hon kom ut till oss på förlossningen var det bara så självklart, det var våran lilla Elsa som låg i våra armar ♥
Ett mellannamn tog det länge innan vi kom på, typ tre månader. Vi ville ändå att hon skulle ha ett mellannamn och att det skulle passa ihop med Elsa så vi bollade många olika namn och valde till slut Leonore eftersom vi båda tyckte att det var fint och att det passade bra ihop med Elsa.
Angående efternamn så var det också något vi inte var överens om till en början. Jag heter Barremyr och Pelle heter Ehrencrona, två ganska ovanliga efternamn som vi båda gärna vill behålla (och föra vidare till våra barn). Barremyr har min farfar kommit på och vi är bara 11 stycken i hela världen som heter så, därför kommer jag aldrig vilja byta bort det.
Jag kom tidigt i graviditeten på den briljanta idén att om det blev en tjej så skulle hon få heta Barremyr, och om det blev en kille fick han heta Ehrencrona. Då behövde vi inte bråka om det, utan då fick slumpen avgöra. Och eftersom Pelle var så övertygad om att det var en kille som låg i magen så var han inte svårövertalad, hehe!
Men så kom det en tjej, och då blev det en Barremyr ♥
Bilderna är tagna av: Caroline Dahlén
Kram / Emma.
Hade en kompis som gjorde likadant med efternamnen. Men de kom överrens om ”barn nummer ett får mitt efternamn och barn nummer två får ditt”. Däremot fick barn nummer två inte ha ett annat efternamn än sitt syskon, enligt nån märklig stadga.
Smidigt! Vi kommer låta alla barn (om vi skulle få fler) få heta Barremyr nu så får de själva bestämma om de vill lägga till/ byta namn när de blir större 🙂
Haha..jag vann också efternamnet, dvs. vår son fick mitt efternamn (också ovanligt).
Hihi, härligt 🙂
Ha, ha! Överenskommelsen om efternamn är kul. Då hoppas vi på en son nästa gång så att Pelle inte ska känna sig åsidosatt 😉
Vi kommer låta alla barn (om vi skulle få fler) få heta Barremyr nu så får de själva bestämma om de vill lägga till/ byta namn när de blir större 🙂