Emma Barremyr

Hej Emma! Mitt namn är Sara och jag är 19 år. Sedan ungefär fem år tillbaka så har jag varit drabbad av ätstörningar. Eftersom att jag aldrig sökt hjälp för det så har jag heller aldrig blivit diagnostiserad för det, men jag skulle själv vilja säga att jag de tre första åren led av någon slags ortorexi. De senaste två åren dock har jag istället börjat hetsäta och de senaste ungefär nio månaderna har varit värst. Nästan varje dag har jag stått i kylskåpet och inte kunnat hejda mig själv innan jag blir så mätt så det gör ont i hela magen och jag fått ångest, men så av någon magi så lyssnade jag på två ljudböcker för ett tag sedan – ”Matrevolutionen” och ”Hjärnkoll på vikten” – som båda lutar lite mot LCHF-dieten och jag fick för mig att jag skulle testa. I en vecka har jag nu ätit mindre kolhydrater, inga sötsaker (inklusive frukt som varit något jag aldrig kunnat sluta äta av innan) och av någon magi så har jag inte hetsätit sen dess. Jag känner inte samma hunger och när jag är mätt så är jag mätt. På grund av det så har jag mått jättebra senaste veckan trotts att jag inte ens kunnat träna särskilt mycket för att jag blivit förkyld. Jag har känt mig finare, socialare och mer medveten i nuet trots att jag ätit flera ostbitar och smör (som innan varit strängt förbjudet för mig för att det är för många kalorier). Så vad är då problemet?

Trots att denna (inte så stränga) LCHF-dieten får mig att må bättre för att hetsätning upphört så känns det inte riktigt bra. För att gå från hetsätning till en annan diet gör väl mig inte frisk? Är inte det bara en annan slags ätstörning? Plus att trots att jag (som dessutom älskar att testa nya recept och laga mat) skulle trivas jättebra med att fortsätta äta den här maten och experimentera med den för att den får mig att må bra så känns det inte som om det skulle vara acceptabelt av andra. Och vad gör jag den dagen då jag inte kan äta så? Kommer jag få ångest då eller kommer jag acceptera det för att det ju bara är en engångsföreteelse? Vad tror du? Att detta kommer hjälpa mig att verkligen bli av med ätstörningarna, eller går jag bara in i en ny ond cirkel?

Jag testade faktiskt att äta en munk igår och efter det så mådde jag illa, men jag hade ingen ångest (vilket var den bästa känslan ever!), men det ledde till att jag stod och hetsåt i kylskåpet igen på kvällen. Allt detta för en munk? Är det inte då bättre att skita i munken och må bra? Vad tror du?

Jag hoppas du orkade läsa igenom allt och att du förstår vad jag menar. Jag älskar din blogg, den har gett mig mycket inspiration genom åren. Tack! 🙂