Hej kompisar ♥
Vi är inne i vecka 26 och nu har magen tagit fart och börjat växa ordentligt!
Vi har kommit 63% in i graviditeten och har 103 dagar kvar till beräknad förlossning just idag. Att vi snart är under hundra känns ju helt galet! Dagarna och veckorna går så otroligt fort att det är skrämmande. Samtidigt känns det skönt att det går fort för jag är verkligen inte sugen på att vara gravid längre…
Jag gillar verkligen att magen växer och blir sådär rund och fin, men har otroligt svårt att njuta av det eftersom det skapar kaos i resten av magen. Jag känner mig konstant hungrig, men blir illamående så fort jag äter något, det känns (redan!!!) trångt i magen, gör ont i tarmarna, bubblar och trycker uppåt vid magmunnen vilket skapar obehagskänslor utan dess like. Det är svårt att beskriva, min IBS har varit strulig och fått mig att må dåligt tidigare, men det är ingenting jämfört med nu faktiskt. Önskar bara att jag kunde få må bra!
Jag är också väldigt trött och orkeslös. Jag har liksom väntat på den där energin som alla säger kommer när man går in i trimester 2, men den har inte kommit, och nu är det bara två veckor kvar innan vi går in i trimester 3 – den tyngsta perioden då man visst blir trött igen, hehe. Just nu håller jag bara tummarna för att saker och ting inte blir värre, utan att det kan få vara som det är, så får jag bara försöka genomlida de sista månaderna tills vår älskade belöning kommer ♥
Ungen i magen sparkar hårdare för varje dag som går och det är så häftigt att känna henne så tydligt. Enligt gravidappen ska hon vara ungefär 31 cm lång och väga cirka 810 gram i början på veckan och runt 930 gram vid veckans slut – så hon växer fort nu! Hon gillar verkligen att ligga på höger sida av magen (som ofta blir stenhård av att hon trycker sig utåt), vilket också ser ganska kul ut då magen blir alldeles sned, hehe. Typ som på bilden nedan!
Magen i vecka 26 (25 + 0)
Och idag ska jag till barnmorskan för första gången på evigheter! Det känns spännande och ska bli så mysigt och roligt att få gå dit regelbundet framöver!
Allt känns väldigt verkligt nu ♥
Kram / Emma.
Haha ja den där energin gick jag också och väntade på för några veckor sedan… Idag går jag in i vecka 30 så nu tänker jag att jag börjar vänta på att bebisen kommer istället för det lär nog hända innan.
Haha, typiskt! Men vänta på bebis är ju ett säkert kort iallafall, för DEN kommer ju 🙂 Hoppas att dina veckor fram till förlossningen blir bra! Tänk när våra fina gåvor är här <3
Oj vad länge sedan det var jag kikade in hos dig men gud vad roligt bemötande av detta inlägg med bilder på magen. Önskar er all lycka! <3
Åh, tack kära du <3
Hej,
Har lyssnat på podden nu. Intressant!
har några frågor…
Fick du inte bli sjukskriven av läkaren för stress? Sa läkaren det?
Får man gå 9 ggr hos KBT terapeut gratis?
Ingen av läkaren som frågade om hur du haft innan i livet? Berättade inte du om det?
Med vänlig hälsning Lotta
Vad roligt att du lyssnade! Ja första gången så sa hon att hon inte kunde sjukskriva mig på grund av stress. Jag berättade hur jag mådde, men fick ingen ”bekräftelse” på att läkaren såg vad som hänt med mig. Egentligen hade jag nog bara behövt någon som sa åt mig att jag inte var i skick att jobba, men när inte det hände bet jag ihop och skulle vara ”stark” igen. Jag tänkte att eftersom jag ändå orkade gå upp ur sängen så var det nog ingen fara med mig, jag hade ju hört att om man var riktigt sjuk kunde man inte gå upp ur sängen…. Och eftersom jag hade bestämt mig för att säga upp mig från jobbet i Torsby tänkte jag att allt skulle lösa sig. Jag förstod inte att problemet var mycket större än så och att det redan hade gått väldigt långt!
Som jag nämnde i podden så var det ingen som frågade hur jag haft det tidigare i livet och därför nämnde jag det inte själv heller. Jag förstod inte hur allt hängde ihop där och då på det sättet som jag gör nu. Terapi och yoga har hjälp med otroligt mycket. Att stanna upp och reflektera, känna och prata är verkligen så viktigt!