Vi vaknade som vanligt upp till en klar och vacker morgon och utsikten sträckte sig ända ner till marken. Nedanför oss hade vi staden Moshi och det kändes nästan som att vi flög – så häftig var utsikten! Bakom oss minskade dessutom avståndet mot toppen och vi närmade oss det snöklädda landskapet.
Per mådde bättre idag när vi vaknade och jag fortsatte också att må bra förutom lite huvudvärk. Vi var glada och peppade, skulle vi ändå klara oss upp till toppen båda två?
Frukosten smakade bra och vi fick som vanligt ett helt smörgåsbord med godsaker att välja mellan – gröt med russin och jordnötssmör, smörgåsar, frukt, bacon, juice, ägg, pannkakor, sötpotatis, te mm. Att vi skulle gå hungriga var inget vi behövde oroa oss för 🙂
Mätta och glada påbörjade vi sedan dagens vandring – som idag gick i ett torrt, varmt och ökenliknande landskap. Solen stekte och svetten rann! Vi var inte beredda att det skulle vara såhär varmt på så hög höjd och blev därför lite förvånade. Från Karranga Valley upp till Basecamp hade vi 500 höjdmeter att bestiga i en ganska så lätt terräng. Men det gick tungt ändå med tanke på de låga syrenivåerna i luften (som hela tiden minskade desto högre vi kom).
Förutom korta vätskepauser trampade vi på och var sedan framme vid Basecamp redan på tre timmar. Jag kom fram med en sprängande huvudvärk och den stekande solen gjorde det inte bättre. Efter en varm lunch fick vi sedan lägga oss i tältet och vila. Jag fick också tillåtelse att ta panodil mot huvudvärken eftersom det ändå var runt 10 timmar kvar tills vi skulle påbörja toppbestigningen.
Per, han mådde bra igen och lyckades till och med somna där mitt på dagen. Jag låg däremot vaken och kände hur magen började strejka igen, och inom en timme hade diarrén återigen satt igång! Vätskeersättning och dimor var räddningen och faktiskt lugnade magen ner sig till kvällen. Tack och lov! Matlusten fanns dock kvar så både eftermiddagsfika och middag intogs för att ladda upp depåerna inför toppbestigningen…
Efter middagen var tanken att vi skulle sova, men i mitt huvud gick allt runt – jag var speedad och laddad, inte trött. Om jag kunde sova? Svar nej. Medans Pelle låg och snarkade låg jag vaken och försökte få upp värmen i mina stackars frusna fötter och tänkte på toppbestigningen som skulle börja om några timmar. Halv tolv var det väckning för frukost innan vi vid halv ett skulle börja gå. Jag låg väl vaken fram till tio, halv elva innan jag till slut slumrade till en stund….
Fortsättning följer…
Ser fantastiskt ut!
/ Johannes
Hej Emma!
Jag har följt dig ett tag och tycker att din blogg är jättebra. Du verkar vara så originell, så äkta. Det förvånar mig att din blogg inte är uppräknad bland de 25 bästa inom träning och kost i Sverige!
Och vilken fantastisk resa du har gjort i Afrika, så himla roligt att läsa om den. Jag funderade faktiskt på en afrika resa förra året, men sen kom min pojkvän med förslaget att vi skulle till New york istället, så det fick bli det. I år hoppas jag att jag kan resa till afrika. 🙂
En konstig fråga kanske när jag läser om din bergsvandring: fanns det möjlighet att duscha? 😛
Hej! Tack snälla du vad glad jag blir av att läsa din kommentar! Det värmer otroligt att du tycker att den är så bra. Jag försöker bara vara mig själv och vara ärlig! Hihi!
New york låter fantastiskt häftigt det också, dit vill jag också resa en dag! Men jag lovar dig att du inte kommer vara besviken på Afrika heller och jag hoppas att ni kommer iväg för det är helt fantastiskt där nere 🙂
Men som svar på din fråga: nej, ingen dusch under den veckan, men däremot fick vi varmt tvättvatten varje dag för att kunna tvätta bort värsta svetten 🙂