Emma Barremyr

Det är svårt att veta hur jag ska börja. Jag känner att ord aldrig komma kunna räcka till för att förklara det vi upplevt under den här resan, men jag ska göra ett försök. Det har varit så fantastisk på alla sätt och vis och jag är så otroligt glad att vi bestämde oss för att resa iväg. Nya minnen, erfarenheter och lärdomar har under resan vuxit inom mig och jag känner mig lite rikare – lite rikare på liv! För mig är inte rikedom att äga, för mig är rikedom ett liv med erfarenheter och lycka!

Men nu ska jag sätta igång att berätta, och jag kommer börja med Kilimanjaro. Det kommer bli ett inlägg för varje dag på vandringen och sen kommer ni även få ta del av bilder och berättelser från safarin.

Efter en ganska omtumlande flygresa ner till Tanzania anlände vi sent på lördag kväll till hotellet för att bara hinna sova en natt innan det blev söndag och dags att påbörja vandringen. Redan då var vi uppe på 1500 m höjd och allt strul med flyg gjorde att vi fick mindre tid till att anpassa oss till höjden (desto längre tid till anpassning desto mindre risk för höjdsjuka). Vi blev på söndag morgon upphämtade och körda till gaten där vi fick träffa våra guider, våran kock och våra bärare som sedan jobbade för fullt med att packa ihop och fixa med all packning.

Det var mycket som skulle med. I vårt team var vi 14 stycken, det var jag och Pelle, två guider, en kock, en ”servitör” och åtta bärare. Jag förstod först inte varför vi skulle behöva så många bärare, men när vi sedan blev serverade maten förstod jag. Frukosten var varje morgon som en buffé med gröt, massa frukt, jordnötssmör, smörgåsar, ägg av olika varianter, korvar, bacon, sötpotatis, juice, te och kaffe. Lunchen var en stor lunchlåda som vi åt efter vägen med t.ex. grillad kyckling, frukt, smörgåsar, chips, nötter, choklad, pajer mm, eller en trerätters i tältet – alltid soppa och bröd till förrätt, någon typ av kött/ fisk och potatis/ ris och grönsaker till varmrätt och sedan frukt / godis till efterrätt. Till eftermiddagsfika fick vi alltid te, nötter och popcorn och till middag trerätters likt lunchen. Det var bara maten det, sen skulle ju även tält till oss alla bäras med (dessutom ett stort tält för matlagning och ”matrum”), våra stora ryggsäckar och annan utrustning för matlagning mm.

Det här med bärare kändes väldigt jobbigt till en början, speciellt när vi fick se dem börja gå upp för berget. Där gick de med 20 kg på huvudet och kanske 10-20 kg i ryggsäcken och här gick jag med min egen lilla ryggsäck på ryggen med kanske 5-10 kg. Det kändes orättvist. Men så fick jag påminna mig om att det faktiskt är deras jobb, som de är stolta över. Vi hade betalat mycket pengar för det här och skulle sedan ha möjlighet att ge dricks till alla killar som kämpat så hårt och gjort Kilimanjarovandringen möjlig för oss. Möjligheten till att vara bärare på Kilimanjaro genererar tusentals jobb vilket gör att de även får pengar och kan försörja sina familjer. Dessutom är bärarna otroligt starka och jag var SÅ imponerad över hur de nästan sprang upp för berget med all packning. Vi hade inte en chans att hänga med i deras tempo utan kom timmar senare till camperna. Det är riktigt häftigt att se hur starka och duktiga de här killarna är!

Första dagen gick vi genom den tropiska regnskogen. Det var varmt och fuktigt och vi gick i ett behagligt tempo uppför. På oss hade vi shorts och t-shirts och det var varmt och skönt. Efter att ha missat två nätters sömn hade vi sovit som stockar natten som gått och kändes oss pigga och utvilade.

Jag hade nog trott att det skulle vara jobbigare, men första dagen gick lätt. Regnskogen var vacker och häpnadsväckande, luften var varm och skön och vi njöt av att äntligen vara i rörelse upp mot berget. Halvvägs stoppade vi för en mysig picknicklunch på en stock mitt ute i regnskogen och jag kan säga att det smakade himla gott med mat. Efter lunch drog sedan regnet in och regnkläderna åkte på. Det var ett lätt regn som föll, men det höll i sig ända fram tills vi kom till campen. Första dagen skulle ta sex timmar till Machame camp – 3000 m.ö.h, men för oss tog det bara fem timmar.

När vi anlände till Machame camp stod vårt tält uppsatt, vi fick varmt vatten att tvätta oss i och sedan blev vi serverade varmt te/ kaffe och popcorn för att fylla på energidepåerna igen.

Till kvällen klarnade det upp och utsikten både upp och ner för berget var bedårande vacker. Vi hade lämnat regnskogen bakom oss och klivit in i en ny zon. Träden var mycket kortare här och luften kändes lite kyligare så därför åkte lite varmare kläder på lagom till middagen.

Och vad gäller maten måste jag återigen säga hur imponerad jag är över den. Våran kock var helgrym och lagade så himla mycket gott. Vi hade liksom föreställt oss att vi skulle få äta torkmat, men det vi blev serverade kunde lika gärna komma ut på en restaurang, så bra var det! Och dessutom så mycket mat, men det är klart vi gjorde ju av med mycket energi så mycket energi skulle in igen 🙂

Efter middagen var det mysigt att få krypa ner i sovsäcken i tältet och känna tröttheten komma efter en lång dag med hårt arbete och många nya intryck. Snacka om att vi sov gott den natten!

Fortsättning följer….