Jag kunde lika gärna varit gravid

I mitten på augusti åkte jag på en så himla skum magsjuka! Ni kanske minns när jag skrev om det här? Helt plötsligt fick jag akut diarré och ett helt sjukt illamående som höll i sig i en hel vecka. Det blev bättre efter en vecka, men långt ifrån bra så till slut sökte jag hjälp via vårdcentralen.

Jag fick göra massa prover som inte visade någonting, och jag fick förklarat för mig att min ”IBS-tarm” nog hade fått sig en omgång och behövde lite tid på sig för att återhämta sig. Jahapp! Så sedan dess har jag sprungit på toa 3-6 gånger på morgonen, varit illamående från det att jag ätit frukost fram till lunch. Sen har det brukat (de flesta dagarna, ibland har jag varit illamående hela dagen) gått över. Jag har inte varit dålig riktigt varje dag, utan det har kommit och gått lite. Men ändå. Att känna sig magsjuk var och varannan dag… fy sjutton!

Nu åtta veckor senare har vi fått veta att i princip hela min familj är drabbad av giardiainfektion. Till det hela hör att även min mamma, pappa och ena syster också blev sjuka, och vi började även ana att småbarnen varit sjuka under sommaren.

Mamma har varit sjukast av oss alla. Hon har inte orkat äta alls och gått ner massor i vikt, stackaren. Och det är tack vare att mamma blev så sjuk som vi nu fått veta vad det är. Alla prover har sett bra ut på oss, och det har varit så obehagligt att inte veta vad det är när det hållit i sig så länge. Men till slut hittade de giardia-parasiten hos mamma så nu har även alla vi andra fått testa oss, och det visade ju sig att vi hade samma.

Vi har ingen aning om vart det här kommer ifrån, men det kommer att göras en utredning via smittskydd här i Karlstad. Rätt obehagligt att bli smittad av en parasit, som oftast finns utomlands, här i Sverige. Kanske har det med den varma sommaren att göra? Oavsett så är det en otrolig lättnad att äntligen fått veta vad detta är!

Vad har rubriken med detta att göra kanske ni undrar? Ja, DEN TANKEN har jag tänkt så många gånger under de här åtta veckorna! Jag har fått så mycket flashbacks till hur jag mådde som gravid, framför allt den första tiden. Illamåendet och tröttheten… Jag har nästan, men bara nästan (att vara gravid var snäppet värre eftersom jag mådde illa dygnet runt då) mått som jag gjorde när jag var gravid, utan att ens ha varit det. Så ovärt! Jag kunde alltså lika gärna ha varit gravid… haha.

Någon gång vill jag ju bli gravid igen, men alltså gå runt och ”vara magsjuk” i flera månader. Nej fy! Inget jag längtar efter precis…

Det var lite viktiga torsdagstankar från mig! Hoppas ni får en fin dag!

Bjuder på en bild på min gravidmage som avslut! Kan ändå sakna magen trots att jag hatade att vara gravid…

Kram / Emma.