Hej vänner ♥
Efter toppbestigningen på Kilimanjaro har jag fått ett helt nytt perspektiv på vad ”pressa mig” innebär. Jag VET att jag klarar så otroligt mycket mer än jag tror. Så är det för oss flesta. Att pressa sig är ju egentligen inte skönt någonstans, men det är det som tar oss framåt – som får oss att kunna prestera ÄNNU bättre, och bli starkare (fysiskt som mentalt)! Jag har aldrig känt mig så svag som jag gjorde under toppbestigningen, och inte heller så stark som jag gjorde när vi stod på toppen. Natten då vi besteg toppen var nära att knäcka mig, men genom att fortsätta kämpa trots att jag kände mig så svag gjorde att jag kände mig starkast i världen när jag väl kom upp på toppen!
Över lag så viker jag mig rätt lätt. Jag har aldrig haft någon vidare vinnarskalle, utan jag har hellre valt det ”bekväma” före det ”obekväma”. Nu vet jag att jag kan så mycket mer, och jag tävlar bara med mig själv (det är roligast så). Nu när jag vet hur mycket jag kan pressa mig ser jag ingen mening med att ”mesköra” när syftet är att förbättras. Missförstå mig inte nu – varje pass behöver inte vara maxpass, men just nu syftar jag på det. T.ex. intervaller – där måste jag pressa mig hårt för att konditionen ska kunna förbättras! Och varför fuska eller köra halvdant när jag vet att jag KAN?
Det är en endorfinkick varje gång jag inser att jag blir starkare och mer uthållig för varje pass!
Kroppen är häftig!
Helgens intervallpass såg ut som såhär:
- 10 minuter uppvärmningsjogg till 75% av max HF
- 1 minut löpning (maxfart), 1 minut PW/ lätt jogg x 10
- 5 minut aktiv vila
- 1 minut löpning (maxfart), 1 minut PW/ lätt jogg x 10
- 5 minuter nedvarvning
Svettigt, härligt, lyckligt är orden!
Är ni bra på att pressa er själva?
Kram / Emma
Med lika lång vila som intervalltid är det verkligen bara att ösa på! Lät som ett trevligt pass att köra. Med gåvila kanske lite för lång vila och om ståvila absolut för lång (för stor pulssänkning och kort intervall att få upp pulsen på igen nästa runda) hälsar löpcoachen! 🙂
Ja det är grymt! Är själv ganska otränad nu så för min del var det ingen risk att pulsen blev för låg i vilan med lätt jogg, hehe. Inte under 80% iallafall så pulsen sköt upp fort igen under intervallerna 🙂 Är du löpcoach alltså? Det ska jag också vidreutbilda mig till nu i slutet av mars, kul 😀
Jag sysslar ibland med bikramyoga. Yoga i 40,5 gradig värme. I 1,5 timma. Det är först ett stående pass på ca 50-55 minuter och sedan ett liggande. Det gör något med mig som jag tycker om, men det är j-t jobbigt! Å det är helt omöjligt att pressa sig när du antingen mår illa eller att det blir ett ”vitt skynke” framför ögonen. Jag har gått 44 gånger nu tror jag, men ”kamelen” har jag inte lyckats göra mer än ett par gånger tror jag. Jag gillar kamelen hemma i vanlig rumstemperatur, men när man varit i svettrummet 1 timma och 15 minuter och ska göra kamelen och det blir helt vitt framför ögonen då avbryter jag och lägger mig i savasana. Jag gillar det inte, men min kropp har efter 12 år med sköldkörtelsjukdom och 1,5 år med reumatism sina begränsningar. Idag har jag för övrigt två debattinlägg/artiklar i Medicinsk access. Det finns säkert en och annan sköldkörtelsjuk som är här inne och tittar också och det kanske kan vara till hjälp för någon. Se http://blogg.visit-stina.com/?p=6185
Liggande/sittande klarar jag av utan problem, bortsett från kamelen, men att stående utföra visa grejer när du är nära att svimma är ingen höjdare. Ändå går jag dit. Det är helt otroligt märkligt. Första gången var en total chock. Men jag gick dit redan dagen därpå igen. Helt obegripligt. Då kunde jag knappt hålla mig för skratt. Vad är det är folk som utsätter sig för detta?! Nu är jag uppe på 44 gånger – utslaget på ett år drygt – jag var tvungen att ta hand om en reumatism också som stoppade mina aktiviteter. För ett år sedan kunde jag knappt ta av mig tröjan. Korsa armarna och kränga av tröjan och jag kved. Öppna en vattenflaska var helt omöjligt. Bara att stiga in i bilen eller öppna bagageluckan var ett kapitel för sig. Så att jag nu är uppe i 44 gånger på bikramyoga är ett mirakel.
Så häftigt! Yoga är verkligen fantastiskt på många sätt och vis och det är roligt att läsa att det hjälpt dig så mycket 🙂