Emma Barremyr

Inläggen från ”graviddagboken” handlar om första tiden under min nuvarande andra graviditet. Jag vill dela den här tiden med er, dels för att man sällan får läsa om den här tiden då många håller den hemlig, men också för att jag vill visa för er hur verkligheten sett ut för mig. Det är ett gäng inlägg till er som är skrivna rakt från hjärtat med fokus på tankar, känslor och måendet tidigt i en graviditet och här kommer andra inlägget.

Från graviddagboken, vecka 10 (9+4)

Ursäkta min svordom, men fy fan vad trött jag är på det här nu! Jag är trött på att ligga på soffan och må dåligt, att vara äcklad av mat, att inte kunna vara ute i friska luften och röra på mig, att inte kunna leka med Elsa eller hitta på saker utan att det känns som att jag plågar ihjäl mig själv.

Vi firade jul i tisdags hemma hos mamma och pappa med resten av min familj. Just den dagen hade jag lyckligtvis en bättre dag och jag orkade vara med i firandet hyfsat bra. Fick vila mycket under dagen, undvek köket när matlagningen pågick och la mig redan vid 19 på kvällen, men orkade både äta mat med alla andra och vara med i julklappsöppningen, vilket jag är så glad för. På annandagen åkte vi upp till sommarstugan och åt lite mat med mammas moster med familj och då mådde jag också helt okej.

Men sen kom bakslaget igår. Förutom att jag plågade mig iväg på bio med Elsa och Pelle (kunde liksom inte stanna hemma och missa Elsas första biobesök) låg jag på soffan hela dagen. Idag har det varit ännu värre och jag har knappt orkat stå på benen. Är så himla ledsen just nu! Jag vet att jag inte kan göra något åt det här och att jag måste acceptera, vila och lyssna på kroppen. Men det är så in i helskotta svårt att inte känna sorg över den tid jag missar med Elsa. Hon och Pelle busar, är ute och leker, pysslar och så vidare här hemma medan jag bara ligger här. Det är så frustrerande att inte ens orka sitta med dem vid middagsbordet, utan ligga här ensam i soffan och peta i mig maten. Jag vill vara med dem!

Fyra hela veckor med det här helvetet till mående har gått nu. Bara fyra veckor? Det känns som en hel evighet, och fast att jag vet att det så småning om blir bättre, så känns det just nu så ledsamt och hopplöst. Förra gången släppte illamående efter ungefär halva graviditeten, men då kom magproblemen istället så det är lite vad jag tror att jag har framför mig nu också. Usch, känns så svårt att tänka positivt när jag mår såhär! Det enda jag vill göra just nu är att sova så jag slipper uppleva illamåendet och äcklet jag känner gentemot mat. Tur att jag är så trött att jag lätt kan sova från 19 på kvällen till 07 på morgonen. Då blir det blir bara 12 vakna timmar kvar att genomlida varje dygn!

Tror att det kommer fortsätta att få lite upp och ner såhär ett bra tag till. Så nu när jag haft två riktiga skitdagar hoppas jag på en bättre dag imorgon! Nu ska jag sova!

Grönsaksdipp i sängen. Pelle servar mig med ett sånt här fat om dagen! Det går ner med hyfsat god aptit =)

Kram / Emma.