Emma Barremyr

Inläggen från ”graviddagboken” handlar om första tiden under min nuvarande andra graviditet. Jag vill dela den här tiden med er, dels för att man sällan får läsa om den här tiden då många håller den hemlig, men också för att jag vill visa för er hur verkligheten sett ut för mig. Det är ett gäng inlägg till er som är skrivna rakt från hjärtat med fokus på tankar, känslor och måendet tidigt i en graviditet och här kommer andra inlägget.

Från graviddagboken, vecka 8 (7+0)

”Jag sitter här och gråter, är så äcklad av allt ärbart och så vidrigt illamående, men måste äta. Har mixat ihop en smoothie som står framför mig, men bara tanken på att jag skulle känna lukten av den får mig att vilja kräkas. Det är så svårt att förstå att man kan känna såhär för mat som man annars ÄLSKAR, för ja, jag älskar ju mat. Och nu finns det inget jag kan tänka mig att äta.

Jag är så tacksam för att jag mådde lite bättre i helgen, men de senaste dagarna har varit ett rejält bakslag och jag känner mig så ledsen just nu. Kommer det vara såhär hela den här graviditeten också? Även om jag inte var såhär illamående och äcklad av mat varje dag, så var inte många dagar jag mådde bra med Elsa i magen. Just nu känns det väldigt länge till 30 juli, som är vårt nuvarande BF.

Jag känner mig mest ledsen över att jag inte kan njuta av tiden med Elsa. Att jag inte orkar leka eller busa. Att vi inte kan pyssla i köket som vi gör varje dag annars. Att jag inte orkar åka iväg och hitta på saker med henne. Att jag inte orkar servera henne mat, men ändå måste tvinga mig till det och springa på toa och kräkas emellanåt. Jag ligger mest i soffan och hon får sitta hos mig. Vi tittar på film eller annat barnvänligt och det är alldeles för mycket skärmtid mot vad vi anser att vi vill utsätta henne för. Samtidigt kan jag inte göra något åt det. Måste acceptera att det är såhär nu och att hon förmodligen inte kommer att ta skada av det. Hon har mig ändå vid sin sida hela tiden och verkar acceptera att i princip det enda hon och jag gör nu är att mysa framför tv:n.

Idag skulle jag varit i Stockholm och gjort diplomeringen till mindfulnessinstruktör. Min uppsats blev godkänt med väldigt fina kommentarer från min lärare och i eftermiddag skulle utbildningen egentligen vara avklarad. Men så blir det inte nu. Jag får vänta till den 7:e februari med att göra själva diplomeringen vilket känns så himla trist. Men tanken på att jag skulle satt mig på ett tåg till Sthlm och genomfört en heldags ”examination” känns långt borta. Bara hoppas att jag mår bättre i februari.

Nu har jag klagat nog för idag. Förlåt <3 Jag tog beslutet själv om att bli gravid igen, och jag visste ju att det kunde bli såhär den här gången också, det är jag medveten om. Jag är inte på något sätt otacksam för att jag väntar barn, men däremot tycker jag att det är viktigt att visa verkligheten. Förra graviditeten skrev jag inte så mycket om den här tiden i bloggen, men nu känner jag att jag vill dela med mig av den. Det är så mycket som händer i både kroppen och knoppen de här första veckorna och att vara gravid är långt ifrån en dans på rosor, iallafall för mig”.

Igår tog jag mig inte upp ur sängen på hela dagen, så Pelle kom hem med pizza till lunch som vi satt i sängen och åt han och jag. Det var inte gott på långa vägar… men jag lyckades tvinga i mig halva pizzan så att jag fick kraft att åka och hämta Elsa på förskolan under eftermiddagen…

Kram / Emma.