Förberedelserna för förskolan är i full gång, nu är det mindre än en vecka kvar tills vi påbörjar inskolningen och mina känslor är all over the place skulle man kunna säga.
Jag står och namnmärker kläder och har gråten i halsen. Jag unnar verkligen Elsa att hon ska få nya vänner, få tillhöra en grupp och skapa ett sammanhang utan mig. Man önskar alltid sitt barn det bästa. Men jag skulle ljuga om jag skrev att det här kändes lätt. Hon ska gå 15 timmar i veckan, vilket innebär att jag inte kommer att få uppleva henne den tiden. Vi har spenderat tiden tillsammans i 17 månader och nu kommer hon att skratta, gråta och skapa nya minnen utan mig. Det känns vemodigt på något vis.
Det är ett nytt kapitel i livet som börjar och samtidigt som det gör ont i hjärtat tror jag att det kommer att bli himla bra. Innerst inne vet jag att Elsa kommer att tycka att det är roligt i förskolan. Hon är en social liten tjej som älskar liv och rörelse, och som lyser upp av andra barn. När vi var där och hälsade på för ett par veckor sedan och släppte hon min hand efter bara ett par minuter och gick direkt och lekte med de andra barnen medan jag och Pelle visades runt. Hon ville inte ens gå därifrån. Pedagogerna var underbara och jag fick en varm och bra känsla i magen av att vara där.
Samtidigt så tror jag inte att hon kommer att gilla att bli lämnad till en början, och kanske är det just det som känns allra jobbigast för mig. När hon inser att vi går därifrån kommer hon med största sannolikhet bli ledsen och det är något jag fasar för. Att lämna henne gråtandes. Jag vet ju att det går över för de flesta, men det gör så ont att tänka på. Älskade unge!
Det är lite vad jag står och tänker på här när jag namnmärker kläder. Antar att det här är jobbigt för de flesta! Vill ni dela med er i några rader hur eran inskolning var får ni gärna göra det! Vill så gärna läsa om andra i samma sits <3
Vi har för övrigt fått köpa en helt ny garderob till Elsa nu inför förskolestaren. Hon är ju en ganska liten tjej och har haft samma storlek på kläderna sedan förra hösten, och de passade fortfarande i våras. Så vintern var rätt billig kan man säga. Och i sommar har hon ju knappt behövt några kläder eftersom det varit så varmt. Nu har hon tydligen vuxit jättemycket, för när vi plockade fram kläderna igen passade ingenting i princip. Kul för plånboken!
Fick låna dessa fina jackor av syrran! Så bra för Elsa med en liten kusin som är ett halvår äldre som hon får ärva kläder av.
Kram / Emma
Vemodigt ja! Vår inskolning gick ju hur bra som helst, E hade semester och tog den och han kunde åka iväg redan efter bara någon dag. Veckan därpå blev dock lillfröken febrig (två tänder) så vi vabbade två dagar.
Efter det kändes det som om hon blev ängslig vid lämning och ville verkligen INTE att vi skulle gå. Hemskt, men gråtet varade enl. pedagogerna enbart någon minut. Vi fick sms-uppdateringar under dagen och kände oss trygga.
Men så häromdagen så kom jag på världens trick! V:s Babba har flyttat in i hennes låda på fsk. Så nu är det de första vi säger/gör när hon ska ur bilen vid fsk ”Nu ska vi gå in och se hur det är med Babba, han har nog längtat efter dig!” Och så får hon honom att ty sig till under första tiden vid lämning. Det har gått smidigare sista dagarna så jag håller tummarna för att Babba är räddningen för oss alla!
Stort lycka till, det kommer gå bra <3
Skönt att det gick så bra och att febern gick över fort. De där rackarns tänderna alltså! Tack för att du delade med dig, det var ett bra trick så det ska jag också testa med Elsas hund 🙂 Kram <3
Hej Emma! Minns såväl de dubbla känslorna inför att skola in barnen på förskola. Jag vill tipsa dig om denna blogg av en mycket sund och aktuell kvinna, Petra Krantz Lindgren: http://petrakrantzlindgren.se/2011/09/26/alskade-barn-grat-inte/
Hennes bok med känsla för barns självkänsla är oxå toppen!
Lita på din magkänsla å vill du inte lämna Elsa gråtandes, gör det inte. Vill du vänta tills gråten gått över, gör det.
Det kommer gå bra, när ni alla är redo, stort lycka till! Kram!
Ja gud, vi går nog alla igenom samma sak på sätt och vis 🙂 Tack för tipset om boken. Har läst hennes med känsla för barn självkänsla och tycker den är bra så ska läsa den andra också. Tack för peppen, den behövs! Stor kram