Hej! Slukar Elsa alltid all mat eller hur gör ni vid måltider där du känner att hon inte ätit ”tillräckligt”? Vilka är elsas favoriträtter? Kram
Nej absolut inte. För det mesta är hon matglad, men hon har haft perioder då hon inte ätit speciellt mycket, framför allt när hon varit sjuk och när hon fått tänder. Sist hon fick tänder och var sjuk samtidigt åt hon i princip ingenting på nästan två veckor. Inte ens välling ville hon ha och det brukar vi alltid få i henne annars. Vill hon inte äta mat brukar jag alltid försöka få i henne lite skrädmjölsvällning för att hon ändå ska få i sig något. Jag tänker att det är Elsa som styr och har makten när det kommer till maten och att det inte är någon idé att bråka. Ett så litet barn svälter sig aldrig med vilja.
Elsa älskar alla sorters grytor, lax, pannbiffar, rotfrukter, quinoa och havregrynsgröt kokad på mjölk.
Har du och Pelle likadan/liknande syn på allt som har med barn och göra? Dvs uppfostran, ekonomi (hur mycket man ska ge barnen och hur mkt man ska låta de jobba själva för) o.dyl.? Har ni haft liknande uppväxter du och han eller har ni olika bakgrunder och syn på saker när det kommer till familj och ekonomi? Var detta någonting ni pratade igenom innan ni bestämde er för att skaffa barn eller har ni bara låtit allt sådant här flyta på av sig självt och tagit eventuella konflikter efterhand de uppkommit?
Ja det mesta har vi nog samma syn på när det kommer till barnuppfostran. Vi kommer båda från liknande uppväxter, tycker samma sak om det mesta och pratade mycket om det innan vi fick barn. Sen är det klart att det dyker upp saker som vi får diskutera längs med vägen, men över lag så är vi överens om det mesta.
En konflikt som jag dock minns väl innan vi bestämde oss för att skaffa barn var när vi diskuterade det här med vapen och våldsspel (data, tv-spel) o.s.v. Pelle är uppvuxen med sånt (kanske för att han är kille?), men det är inte jag. Ursäkta, men jag tycker det är HELT SJUKT att man får sälja barnleksaker som är vapen, som innebär att döda och skada andra människor i lek. Likaså det här med våldsspel. Trots att det inte är verklighet signalerar det helt fel signaler, tycker jag. Vi pratade då om vårt framtida barn och att jag inte ville att vi skulle ha sånt i vårt hem, och Pelle höll inte med vilket gjorde mig så, så ledsen. Nu när det gått ett par år och vi pratat mer om det är vi mer på samma nivå. Världen är ond som den är och jag tycker att det är ett ansvar vi har, att visa våra barn att det är fel att skada andra, trots att det inte är på ”riktigt”. Håller ni med?
Foto: Caroline Dahlén
Hej! Har nyligen hittat din blogg, så fin! Har själv en son på över 2 år. Det jag undrar är, har du dåligt samvete då du är och tränar och inte är med din dotter? jag lider från och till av dåligt samvete för att jag själv gärna lägger mkt tid på träningen (inte lika mkt som innan barnet) men försöker jobba med det. det är pappan som har hand om sonen då jag är borta men ÄNDÅ känns det ibland fel. försöker att tänka att träning e ngt jag MÅSTE lägga tid på och gärna önskar att min son sen tar efter mig med det.
Tack, så roligt att du hittat hit <3 Jag vet ju inte hur mycket tid du lägger på träning, men om det känns som en rimlig mängd för dig tycker jag inte att du ska ha dåligt samvete för det. Vi behöver bry om oss själva som mammor också, för hur bra mammor blir vi om vi inte tar hand om oss själva? Och som du säger, så viktigt att visa våra barn att rörelse är något vi människor mår bra av och behöver i våra liv! Jag är övertygad om att aktiva föräldrar ger aktiva barn.
Helt ärligt så lägger jag väldigt lite tid på träning just nu. Har jag en ”bra” träningsvecka så får jag till 3 träningspass (vilket är lite jämfört med vad jag tränade innan jag fick barn), mer hinner jag oftast inte för tillfället, men jag är nöjd ändå. Dock försöker jag passa på att gå en barnvargnspromenad när Elsa sover de dagar jag inte tränar, så att jag ändå rör mig något varje dag, vilket är det viktigaste. Med andra ord, nej jag har inte dåligt samvete för att jag lägger tid på träning. Jag är med Elsa hela dagarna så åker jag iväg en timme eller två några dagar i veckan tror jag bara att det är bra för Elsa att få spendera lite extra tid med sin pappa.
Hej! Jag vet att ni haft det rätt struligt med Elsas mage tidigare och att du uteslöt mjölkprotein en tid när du ammade (om jag inte minns helt fel). Hur gjorde du när du introducerade mjölk till henne igen? Provocerade du när du ff ammade eller gav du henne det först när hon fick mat? Min son (snart 9 mån) äter mjölkfri ersättning och hittills har vi gett honom mjölkfri kost. Vi har dock en misstanke om att han kanske inte är mjölkproteinallergiker utan att han bara hade/har en känslig mage. Var bara nyfiken hur ni gjorde? Tack för en jättebra blogg!!
Ja Elsa har haft en strulig mage till och från, framför allt så kräktes hon väldigt mycket fram tills hon blev 5 månader. När hon var mellan 8-12 veckor var det som jobbigast med hennes mage då hon hade mycket magknip, och det var då jag testade att utesluta mjölkprotein från min kost eftersom jag ammade henne. Det blev egentligen inte bättre, och sen när jag började smyga in mjölk i kosten igen märkte vi ingen skillnad så då började jag äta mjölkprodukter igen, och har gjort sedan dess. Det var nog bara under en månads tid som jag uteslöt mjölk och jag gjorde inte på något speciellt sätt när jag tillförde det igen, utan började bara äta som vanligt typ.
Jag tycker ni ska ta kontakt med BVC och be om allergitester om ni inte gjort det, då får ni ju svart på vitt om han är allergisk eller inte och behöver int oroa er. Lycka till!
Kram / Emma.
Jag är inne på samma bana som K. Har förstått det som att barn bearbetar intryck från omvärlden genom lek, och vi kan inte skydda dem från att ta del av att det finns hemskheter i världen. Får de inte vapen och vill leka ”krig” så skapar de antagligen egna vapen. Hamnar vi själva i den situationen är vår plan att se det som ett tillfälle att prata om krig, hur man är snäll mot andra osv.
Tack för dina tankar! Nej jag tror inte heller att vi kan göra det, och som du säger är det viktigt att prata om hemskheterna i världen och att barnen får uttrycka sig på det sättet de behöver. Men jag kommer aldrig vara för vapen och våld. Vill Elsa leka krig med en pinne så får hon göra det, men jag kommer aldrig köpa något till henne som har med det att göra 🙂 Tror också att det har en stor betydelse hur vi vuxna är mot varandra, barn tar efter oss så det är viktigt att vara bra förebilder 🙂
Förstår verkligen hur du tänker. Resonerade likadant tills jag hörde en barnpsykolog (Louise Hallin – tips tips!) diskutera ämnet efter upprörda föräldrar som ogillade barnens vapenlekar. Jag tänker nu att precis som barn kan behöva bearbeta trauma med (”guidad”) lekterapi kan deras egna lekar vara helande i arbetet med att förstå världen. Därmed inte sagt att jag gillar krigslekar och -spel (avskyr!) men kanske nödvändiga för deras utveckling och bearbetning.
Ja Louise Hallin är fantastisk! Och jag förstår vad du syftar på. Det är nog sunt tänkt så tack för dina tankar 🙂
Visst är det knepigt det ned leksaksvapen. Jag tror dock inte barnens koppling är ”jag får leka med leksaksvapen” innebär ”krig är ok” eller liknande. Tror snarare hur dom får leka med leksaksvapen gör skillnad, är det exempelvis att slå någon i huvudet med det eller att fortsätta skjuta när den andra vill bryta leken. Och framför allt, hur beter vi föräldrar oss mot varandra och mot barnen.
Leken hos barnen är ju många gånger ett sätta att exempelvis bearbeta saker. Så tänker att det kan vara ett sätt att bearbeta intryck från omvärlden att leka krig osv. Så jag tror inte på att förbjuda det.
Precis som du skriver har det nog stor betydelse för hur vi vuxna är mot varandra eftersom barn tar efter oss. Jag kommer aldrig att förbjuda vapen och våldsspel, men jag kommer aldrig att köpa det till min dotter eller på något vi uppmuntra till det. Jag tror på att vara närvarande och prata om det behövs!