God morgon ♥
Det har varit så roligt att läsa era kommentarer om att ni ser fram emot att följa graviditeten och det nya livet vi har framför oss. Det här är ju hela mitt liv just nu, och därför blir jag extra glad över att höra att ni vill att jag delar med mig av mina tankar och upplevelser. Här kommer några svar på några frågor som jag fått om graviditeten!
Hur berättade du för Pelle att du var gravid?
En vecka innan min mens skulle komma fick jag en molande mensvärk som höll i sig nästan dygnet runt, jag kände mig trött, fick jätteont i mina bröstvårtor och så var min mens sen. Så jag kände redan innan jag gjort något graviditetstest att jag var gravid och berättade självklart det för Pelle – det var ju en planerad graviditet. Men man kan ju aldrig vara säker på kroppen, så dagen efter jag skulle fått min mens bestämde vi att vi skulle göra ett graviditetstest tillsammans när vi kom hem från jobbet.
Jag kom hem en halvtimme tidigare än Pelle och hade väntat hela dagen på att få göra det här testet – åh vad jag ville veta! Självklart kunde jag inte hålla mig så när Pelle kom hem från jobbet och in genom ytterdörren stod jag där och grät, höll upp testet framför honom samtidigt som jag hoppade upp och ner av lycka! Vi blev såklart jätteglada båda två ♥ Jag har alltid haft en liten oro om att vi inte skulle kunna få barn ihop, så att bara få se att vi kunde bli gravida var en så stor lycka!
Ska ni kolla könet, och vill du gå ut med kön/ev. namn här eller vara en sådan där jobbig bloggare som låter oss gå och vänta på det? 😉
Både jag och Pelle är alldeles för nyfikna för att låta bli att kolla kön – så JA – om det går kommer vi göra det! Jag tänker att det är en himla glad överraskning att få veta sådär halvvägs in i graviditeten, och självklart kommer jag dela det med er (har inte ens haft tanken på att jag skulle hålla det hemligt). Namn däremot kommer vi nog hålla för oss själva tills lilla skrutten är född.
Har du några åsikter om stereotypa tjej/killfärger?
Nä, egentligen inte! Får vi en kille tänker jag att det är lika självklart att han kommer få ha rosa och lila, precis som en tjej kommer få ha blått och grönt på sig. Färger är färger liksom!
HUR du ska klara dig utan brie och chévre i 9 månader? :O :O haha
Haha, det frågade jag mig också många gånger innan jag blev gravid! Nu de första månaderna har det inte varit några problem alls eftersom jag mått så dåligt och inte haft en tänkte på att äta brie eller chévre. Men det kommer nog bli värre framåt jul, och med gravidhormonerna i kroppen kommer jag säkert storgråta både en och två gånger över att inte få äta mina älskade ostar!
I måndags gick vi in i vecka 15 och mer än en tredjedel av graviditeten hade passerat. Helt otroligt vad fort det går ändå! Magen har äntligen börjat växa lite, och jag är alldeles förälskad i min lilla minikula ♥
Har ni några önskeinlägg angående graviditeten? Fler frågor och funderingar? Hojta till i kommentarsfältet vetja!
Önskar er en underbar lördag ♥
Kram / Emma.
Stort grattis till er, ska bli så kul att följa! Vi hoppas också på plus snart men har precis som du beskrev en liten oro om att man inte ska kunna få barn. Något tips på hur man ska vända negativa tankar när dessa slår in? Känner ibland att de är mer hämmande än vad de är bra.
Jag har en fråga! 🙂
Hur tänker du göra med träningen under/efter graviditeten?
Så spännande och kul att läsa! Kan verkligen sakna att vara gravid, jag tycker det var så mysigt (hade en väldigt lätt graviditet som tur var)!
Åh! En massa kärlek <3
Åh det är så himla spännande att följa din graviditet! Särskilt när jag själv är gravid 🙂 Är så glad för din skull att du äntligen börjar må bättre och fått matlusten tillbaka, det är verkligen hemskt att må illa! Jag mådde pyton de första veckorna, men vid vecka 11 släppte det äntligen. Jag lider så med dom stackare som mår illa hela graviditeten. All lycka till dej och lilla bebben i magen! Stor kram
Stort grattis till graviditeten! Är själv gravid i vecka 13 och har precis som du mått illa dygnet runt och gör det fortfarande. Innan jag blev gravid hade jag ett aktivt jobb och tränade flera gånger i veckan. Nu är jag sjukskriven och ligger mest i soffan, klarar som mest att gå kortare promenader. Detta i kombination med att jag småäter hela tiden (det enda som hjälper lite mot illamåendet) har gjort att jag redan nu gått upp en del i vikt. Försöker intala mig själv att kroppen behöver vila nu och att det är normalt att gå upp i vilt under graviditeten. Men jag kan inte undgå att få lite dåligt samvete när man överallt läser om hur viktigt det är att träna under hela graviditeten. Har du några tips på hur man kan hantera de här tankarna?
Hej!
Jag har inte en fråga… Har du och Pelle någon gång varit på olika stadie i att skaffa barn? Att den ena vill men inte den ande.a Hur löste ni det sådana fall?
Jag har en extrem längtan, men inte min kille… 🙁