Hej vänner ♥
September är verkligen en fantastisk månad!
Jag har alltid gillat hösten och börjar ofta redan i augusti längta efter allt vad det innebär med just höst. Tanken på hösten är härlig! Jag tänker på allt mysigt som väntar, för det är vad jag tycker hösten känns som – mysig. Mörkare tider med raggsockor, tända ljus och en brasa som sprakar. Den friska, krispiga luften. Dimmiga morgnar och soliga eftermiddagar.
Det är verkligen magiskt, och hösten är en väldigt vacker årstid!
Jag tänker också på långa promenader, vandringsturer och härliga löppass när jag tänker på hösten! Tänk fjällen! Finns det någon vackrare plats såhär års? Jag tror inte det!
Dessutom är det härligt att vara utomhus och träna igen efter de varma månaderna och jag upplever ofta att träningssuget blir starkare än någonsin just på hösten!
Jag tänker på varm mat, grytor som puttrar länge på spisen, filmkvällar under en filt i soffan och massa tid för att pyssla i hemmet – som kanske inte blir prio under sommarmånaderna när en helst är utomhus!
Ja, det finns så mycket härligt med hösten att hela jag blir pirrig med tanken på den!
Tyvärr har inte mina senaste höstar varit sådär härliga som jag beskriver dem!
Fast att jag tänker på allt det där härliga och alltid ser fram emot hösten drabbas jag varje år av någon slags höstdepression och fruktansvärd trötthet, och jag hittar inte riktigt njutningen i allt det där jag sett fram emot så mycket. De senaste årens höstar har dessutom varit riktigt tunga för mig även om jag gått in med en positiv inställning.
För tre år seden utbildade jag mig till personlig tränare och hade därmed en otroligt intensiv höst då jag pendlade mellan Torsby, Karlstad och Stockholm för jobb, plugg och för att landa hemma i lägenheten och träffa Pelle emellanåt. Jag drogs med stress, sjukdom och trötthet i kombination med allt jag hade för mig, vilket i slutändan stal mycket energi och jag minns att jag nästan satt helt apatisk hemma i lägenheten i november efter att ha avslutat PT-utbildningen.
För två år sedan drabbades jag av cellförändringar i livmoderhalsen och fick därmed genomgå en operation som tog mycket kraft ifrån mig. Samma höst slog jag ögat i ett hörnskåp och” ramlade också på cykeln och kunde knappt gå på flera veckor. Det var flera saker som tog mycket energi och jag minns att jag grät var och varannan dag för att saker och ting kändes så tunga, och vissa morgnar ville jag knappt gå upp ur sängen.
Förra hösten led jag av en flera månaders lång förkylning. Det drog igång redan i augusti och höll i sig ända fram till jul. Jag orkade knappt träna på hela hösten, fick återfall på återfall och har nog aldrig någonsin varit så trött. Jag försökte verkligen hålla den positiva gnistan uppe, men det var tufft när jag var så trött och kände mig så himla nere!
Jag vet inte om jag bara haft otur eller om jag är en sån person som påverkas negativt av mörkret? Vissa gör ju faktiskt det. Det kanske är en blandning av både och? Både otur och att jag påverkas av mörkret? Ofta vänder det ju efter jul när det börjar gå mot ljusare årstider och jag mår då ganska snabbt bättre igen. Samtidigt kan en ju inte påstå att jag haft de bästa förutsättningarna för att må bra de senaste höstarna heller. Jag vet inte? Men jag funderar mycket kring det nu när hösten har anlänt… Hur ska det bli i år?
Oavsett hur det har varit tidigare så tänker jag inte ge upp hoppet! Som vanligt tänker jag gå in med en positiv inställning om att den här hösten, DEN ska minsann bli sådär bra och härlig som jag föreställer mig att hösten ska vara! Jag ska njuta av allt härligt som hösten innebär, för det är precis det jag VILL göra!
Och just nu ser ju förutsättningarna bättre ut än någonsin!
Hur mår ni under hösten? Gillar ni hösten? Hur påverkas ni av mörkret?
Dela gärna era erfarenheter kring ämnet då det skulle vara skönt att känna att jag inte är ensam om att drabbas av trött- och deppighet under hösten!
Kram / Emma.
Fick du någon utredning kring varför förkylningen var så pass lång? Jag själv blir förkyld ofta och länge och trots att jag prioriterar sömn, bra kost, återhämtning osv blir jag ändå sjuk mycket oftare än folk i min omgivning och de tycker det är konstigt eftersom jag ändå är så pass hälsosam. Tänkte om det fanns något samband med det du fick och det jag har?
Det berodde på stress och var kroppens sätt att säga ifrån att den inte orkade mer. Jag var också otroligt noga med allt du beskriver ovan, men ändå så orkade jag inte hålla mig frisk. Det mentala stressen bryter ner inifrån och det är viktigt att återhämta sig även mentalt 🙂 Du kan du fundera lite på hur du mår och om du kanske stressar mycket? Hoppas du kommer på vad det är och att det hjälper dig hålla dig frisk! Kram
Jag skulle gärna läsa mer om hur du blev frisk från din ätstörning. Jag funderar ibland på att det kan vara svårt att veta när man passerar gränsen. Skulle gärna höra dina resonemang kring när det hälsosamma går över till att bli sjukt?
Har du läst mina inlägg där jag skrivit om ätstörningen? http://ptbyemma.se/blog/category/om-mig/ Skriver mycke tom hur jag gick tillväga där. Låt mig gärna veta om du vill att jag berättar mer om det 🙂
Trots att min vardag rullar på i princip likadant året runt, tenderar jag att alltid bli mycket deppigare, segare och mer omotiverad när hösten och mörkret kryper sig på. Men jag FÖRSÖKER hålla mig glad och se positiva saker med den årstid jag gillar minst, som att det exempelvis bara blir närmre och närmre till julen, vilken jag tycker är supermysig!
Som tur är håller jag igång stenhårt med träningen året om, vilket gör att jag ändå orkar med dagarna, trots det kommande ”höst-rusket”. Då får jag helt enkelt inte lika mycket tid över till att grotta ned mig i dåliga och negativa tankar! 🙂
Ja visst är det härligt att julen kommer och lyser upp i december! Skönt att du kan se det positiva i saker och ting även fast mörkret anländer! Rätt inställning 🙂 Tack för din kommentar och hoppas att du får en härlig höst! Kram
Tack för att du delar med dig, Emma!
Jag tycker hösten är både upp och ned, har egentligen inga problem med mörkret men precis som livet är så åker hälsan lite berg-och dalbana mellan varven. Vissa dagar/veckor känns det bara mysigt och härligt medans andra så är det helt tvärtom, tungt och svårt att ta sig upp ur sängen om morgnarna, svårt att hitta motivationen till både det ena och det andra. För mig handlar det om att lyssna in kroppen och utgå från dagsläget, varje dag. Liksom inse att en inte har samma förutsättningar dag ut och dag in. Kram på dig!
Tack själv för att du delar med dig! En bra påminnelse – livet går ju upp och ner 🙂 Kram på dig!