Skulle önska ett inlägg om hur ni tänker kring socker till Elsa? Varför undviker ni och hur länge ni tänker göra det osv?
Vanligt vitt socker kommer vi att undvika så länge som det bara går. Sen förstår vi ju att det kommer en dag då vi inte längre kan hålla det ifrån henne, när andra kommer att introducera det för henne. När hon lär sig vad det är kommer det nog att bli svårare, men så länge som hon inte fått smaka på det så vet hon ju inte vad det är och vad hon i så fall ”går miste om”.
Barn har inget som helst behov av socker i den formen så vi ser ingen mening med att ge det till henne. Det är bara tomma kalorier utan någon som helst näring, eller som tillför kroppen något gott. För att skapa friska små kroppar behövs kvalitativa kolhydrater, proteiner och bra fetter, så enkelt är det och all forskning visar på att socker inte är bra för oss.
Jag tänker att det finns så många bra alternativ till vitt socker och jag bakar ju ofta med dadlar och banan som sötning (som är sött, men ändå innehåller mer än bara socker). Det har Elsa smakat på och hon älskar det! Varför då ge henne något med vitt socker tänker jag? När vi fikar får hon ofta dadelbollar eller så gör vi bananglass nu när det är varmt ute. Vi kallar det inte nyttig fika, utan bara fika. Precis som det kommer att vara med en kanelbulle om några år. En fika. Precis som att torkad frukt är godis. Precis som en chokladbit kommer att vara.
Det jag vill komma fram till är att vi inte vill sätta etikett på maten och prata om ”nyttig” eller ”onyttig” mat. Förstår ni hur jag menar? Vi äter mat. Vi fikar fika. Vi äter godis. Vi njuter och har en gemensam stund. Vi pratar positivt om maten och ser det som något lustfyllt och för förhoppningsvis över det på Elsa.
Vi tror inte på att sätta förbud, men det är vi som väljer vad vi ska servera hemma under hennes uppväxt. Hela grunden för hennes kosthållning läggs därför hemma och det är mitt och Pelles ansvar att se till att skapa en bra grund.
Känns som om det finns hur mycket som helst att skriva om det här, men det får räcka för nu.
Hur tänker ni med socker till era barn?
Från en dag på stranden med moster Linas chokladboll sötad med dadlar till strandfika!
Kram / Emma.
Har en dotter som är nästan lika gammal som Elsa. Vi låter henne smaka på glass (när vi äter, vi älskar glass) och fikabröd när andra bjuder och det är ett festligt tillfälle. Godis kommer vi vänta med tills hon är minst 3-4 år. Varför vi valt att låta henne äta socker redan nu är för att låta mat/ätbart vara något man FÅR äta, och att ingenting är farligt. Detta för att minska risken för ätstörningar i framtiden då det finns i familjen. Sen har vi såklart förstående för att man inte gör som vi 🙂
Jag förstår verkligen hur ni tänker med att hon får smaka nu, och så kommer det ju bli för oss också när den situationen kommer. Vi undviker att fika/ äta glass när hon är med nu, men det kommer ju tillfällen där andra kommer att bjuda och då vill vi inte att hon inte ska känna sig inkluderad och inte få äta det andra äter, det tror jag inte heller är bra 🙂 Tack för dina tankar!
Vi har resonerat som du – lite raffinerat socker dör man inte av, men kan man undvika det när barnen är små, är det bra. Mitt äldsta barn, som idag är 8 år, fick lördagsgodis (i form av godis) första gången när han var typ 3-4 år. Innan dess fick han torkad frukt, nötter, japanmix och liknande. Och gillar fortfarande det väldigt mycket. Det blir dock svårare för varje barn, för de yngre ser vad de äldre får, och vad kompisarna får. Men även om 5-åringen är en riktig liten godisgris, är dadelchokladbollar och jordgubbar bland det bästa han vet. Och wienernougat:-/. Fast egengjord med dadlar, mandel och kakao slinker ner minst lika fort. Det enda vi undviker nästintill helt, är söta drycker. De får juice ibland på helgerna och julmust respektive påskmust till jul, men annars nästan aldrig saft, festis och chokladhavremjölk. Bättre att ÄTA sockret än att dricka det…
Låter klot och sunt! Tack för att du delar med dig 🙂
Nu är jag 22 år och har inga egna barn än, men kände att jag ville kommentera ändå. Jag håller med dig/er helt och tycker det är ett sunt sätt att se på kost! Blir så trött på folk som säger ”stackars barn som inte får socker”. Alltså förstår verkligen inte DET resonemanget. Precis som du skriver, så länge barnet aldrig smakat vitt socker vet hen ju inte vad det är och går därför inte miste om något.
Jag har en bror som är 3 år äldre. Jag vet att min mamma berättat att de väntade ganska länge med att ge honom något socker. T.ex. varför skulle de ens försöka ge saft till måltider när han tokälskade både mjölk och vatten? Sen vet jag att jag blev introducerad för socker vid en tidigare ålder, eftersom det är typ omöjligt att inte göra det när ett äldre syskon fått smak på det. Så återigen, ni gör helt rätt med Elsa, enligt mig! 🙂
Tack för dina kloka tankar 🙂
Jag håller med dig! Men, det är svårt 🙂 Särskilt när man blir bjuden på fika med vanliga bullar, glass etc. Då tycker jag det är viktigare att Almon känner sig inkluderad och också får precis som alla andra. Han skulle inte gå med på att äta nåt t ex medtaget om han ser att storebror och alla andra äter nåt annat. Då gnälls det och pekas och vill också ha just det 🙂 Däremot köper vi inte bulle eller egen glass till honom utan han får smaka. Skulle ibland önska att det bara fanns näringsriktiga fikor överallt…
Ja det är jättesvårt! Såna situationer komma förmodligen att komma för oss också och då är det ju som du säger bättre att de får äta lite och känna sig inkluderade. Håller med om att man önskar att det skulle finnas mer näringsrik fika 🙂
Låter klokt! Mina föräldrar lyckades hålla mig från godis tills jag var fyra år… Då bjöd farmor på Kinderägg och då var det kört ? Har inte själv barn men kommer nog resonera som ni när det väl är dags!
Härligt att höra! 4 år var ändå bra gjort 🙂