Förra torsdagen vaknade vi upp till en strålande vacker morgon på fjället. Tänk er blå himmel, strålande sol och känslan av lite småkylig, men otroligt frisk fjälluft. En sån morgon finns det inget härligare än att ge sig ut på en tur på fjället.
Efter frukost packade vi därför ihop en ryggsäck med lite förnödenheter (blir en hel del sånt när man har en bebis med sig, hehe), satte Elsa i selen och gav oss ut på en liten tur!
Vi bestämde oss för att gå runt Idre fjäll och sedan ta Ostbacken upp till toppen för en fika i toppstugan. Pelle fick ta Elsa medan jag knäppte på mig ryggsäck och lånade pappas Bungypumpstavar. Jag var sugen på lite flåsträning när vi ändå skulle ut!
Det var stilla, tyst och alldeles fridfullt på fjället, och när vi traskade längs norrsidan av Idre fjäll kikade vi på Städjan som låg så vacker borta i horisonten i morgonsolen. En tur upp dit är standard när vi är i Idre, så vi bestämde att om det skulle bli fint väder dagen därpå skulle vi ge oss på en topptur dit också!
Och flåsträning det fick jag vill jag lova! Vi traskade på i bra tempo runt fjället, och när vi sedan påbörjade stigningen upp på toppen kändes det att jag inte tränat så mycket konditionsträning det senaste året, hehe. Men sååå gött det var att få kräma på lite i backen och känna hjärtat slå i bröstet – lycka!!!
Och utsikten bakom oss sen – så otroligt vacker! Det är det bästa som finns när man vandrar och bestiger toppar, att få vända sig om och ta in belöningen i form av en utsikt. Wow alltså!
Elsa bara sov och sov hon! Hon verkade trivas lika bra i selen som hon trivs i sjalen, och fjälluften klubbade henne totalt (hon sov mest hela dagarna när vi var uppe i Idre). Jag och Pelle njöt av lugnet, pratade om livet och spånade på vad vi vill göra för framtida äventyr som familj.
På toppen blev det en välförtjänt fika och amningspaus samtidigt som vi njöt av utsikten från toppstugan. Vi tog en varsin cappuccino, delade på en chokladboll och knaprade på lite bananchips. Så gott det smakar med fika efter någon timmes rörelse sådär alltså. Mums!
Efter fikan tog jag Elsa i selen och så traskade vi neråt och hem till stugan igen för att käka lunch med mamma och pappa.
Aaaah, livet är verkligen svårslaget såna här dagar. Det är så mycket kärlek och njutning på en och samma gång! Det får mig att känna mig så tacksam för min familj, naturen och min egen kropp. Tänk att lycka och välmående kan vara så enkelt ♥
Kram Emma.
