God morgon ♥
Vi har nu gått in i gravidvecka 40, vilket känns helt otroligt!
Idag är det ynka 5 dagar kvar till BF, och jag tror aldrig att längtan efter vår lilla bebis har varit större än vad den är just nu. Längtan växer för varje dag som går, det är så, så nära nu. Snart får vi äntligen träffa vår älskade dotter. Tanken ger mig rysningar (av välbehag såklart), och jag är så fascinerad över hur mycket kärlek jag kan känna gentemot någon jag aldrig träffat tidigare. Det är magiskt!
Magen har under veckan sjunkit ner rejält och det är en häftig känsla måste jag säga. De senaste 10 veckorna har varit rätt jobbiga eftersom magen suttit så långt upp och jag burit barnet ”långt in”. Jag har haft jättemycket problem med att andas, mått illa när det har tryckt på magsäcken, haft ont i tarmarna och fått strypkänslor när jag legat på rygg eller suttit det minsta lilla bakåtlutad.
Nu när magen sjunkit är dessa problem i stort sett borta och det är en enrom frihet! Jag kan andas igen, äta utan problem, ligga på rygg i sängen och sitta bakåtlutad i soffan. Yeeeeey! Lite positiva saker såhär på slutet är ju alltid uppskattat!
Men även om vissa saker känts lite lättre har däremot andra saker varit jobbigare. Tröttheten som jag berättade om i fredags har varit enormt påfrestande. Jag har varit helt slut och bara velat sova mig igenom dagarna. Sömnen är inte bra och den senaste veckan har jag haft förvärkar och molande mensvärk som hållit mig vaken i stort sett varje natt. Jag trodde först att det var ett tecken på att förlossningen var på g, men det kan tydligen sitta i flera veckor så jag ska nog inte hoppas på något tyvärr!
Jag är så otroligt uttråkad och vill ju gärna hitta på saker, men orkar inte. Samtidigt som jag längtar efter bebis så längtar jag också mer än någonsin efter att få tillbaka min kropp och livet igen. Har hört att de flesta gravidkrämpor försvinner förvånansvärt fort efter förlossningen och det är något jag ser fram emot väldigt mycket, hehe! Jag minns knappt hur det känns att inte vara gravid?!
Magen vecka 40 (39+0)
Jag var tvungen att klippa ihop bilder från vecka 39 och 40 för att se hur magen förändrats, och det syns verkligen jättestor skillnad (kolla bilden här nedan). Kroppen är så cool och det är så häftigt att det bara är en vecka mellan bilderna!
Magen vecka 39 och 40
Att magen har sjunkit innebär också att trycket neråt har ökat markant. En lustig känsla som gör att det inte är lika behagligt att t.ex. gå promenader längre. När bebisen rör på sig känner jag tydligt att hon pressar sig neråt och det ger mig fortfarande stick/ knivskärningskänslor mellan benen och en huggande smärta i rumpan. Mindre skönt med andra ord, men förhoppningsvis ett tecken på att hon gör sig redo för att kika ut snart, hihi 🙂
Kram / Emma.
Grattis till bebisen 🙂
När jag kikade in här och såg att det inte fanns något inlägg från idag anade jag vad som skett.. 🙂
Kikade Instagram och såg den glada nyheten!!
Såå himla kul att ni nu är tre i familjen 🙂
Hoppas ni mår bra 🙂
Kram!
GRATTIS 🙂
Oh, snart snart snart!!
Åh, spännande!!!
Alla mina kramar och lyckönskningar till dig och Pelle inför förlossningen. Jag kan bara föreställa mig vilken längtan, spänning och förväntan ni känner just nu <3
Wow! Vilken fantastisk ”maskin” kroppen är! Tack Emma, för att du har delat din graviditet så ärligt och beskrivande! Det känns väldigt givande för mig som inte har varit gravid att det inte alltid är en dans på rosor. Jag förstår att alla graviditeter är olika men att få en inblick i din har varit väldigt uppskattat. Lycka till och hoppas att lillan kikar ut snart! Kramar
Åh vilken flashback! Lilla E kom ju på skärtorsdagen och jag minns hur jag också var så less på att vara gravid på slutet (det är vi ju alla) Stort lycka till nu!
Underbart!! Nu är det så nära… Jag förstår verkligen din längtan, din kärlek och din rastlöshet. Snart är det som bortblåst (inte kärleken!) och dina dagar kommer att fyllas med mys. ÅH!
Heja er, snart är ni tre <3
Det är fantastiskt vad kroppen kan uppbåda! Tänk att du burit ett barn i nio månader nu. Ett barn som utvecklats från en liten, liten cell till en riktig liten människa. Jag blir lika fascinerad varje gång jag tänker på detta.
Hoppas nu att du får må bra sista tiden och att er dotter snart är hos er. Utan att veta så verkar det ju som om hon har börjat att förbereda sig i alla fall 🙂
Ljuvligt! Jag hoppas att hon vill kika ut snart. Själv fick jag vänta en vecka på min etta och två veckor (!!!) på tvåan. Aldrig varit så rastlös i hela mitt liv. Som tur är, är ju alla graviditeter olika 🙂 Det ser lovande ut!