Emma Barremyr

Hej bästa ni ♥

Förra veckan fick jag en viktig kommentar från Sara, en tjej som delade med sig av sin resa genom ätstörningsträsket. Det berör mig så mycket när ni berättar era historier, och jag vill tacka er för att ni är så modliga och faktiskt vågar dela med er!

Jag tror så mycket på att vi är starka tillsammans, och att vi genom att prata om problemen kan stötta och på så vis hjälpa varandra.

Eftersom jag själv inte varit drabbad av bulemi väljer att lyfta Saras kommentar här i bloggen, kanske har någon av er viktiga tips eller bara några snälla, uppmuntrande tankar att dela med er av? Tror det kan uppskattas av många!

LÄSARFRÅGAN:

Sedan ungefär fem år tillbaka så har jag varit drabbad av ätstörningar. Eftersom att jag aldrig sökt hjälp för det så har jag heller aldrig blivit diagnostiserad för det, men jag skulle själv vilja säga att jag de tre första åren led av någon slags ortorexi. De senaste två åren dock har jag istället börjat hetsäta och de senaste ungefär nio månaderna har varit värst. Nästan varje dag har jag stått i kylskåpet och inte kunnat hejda mig själv innan jag blir så mätt så det gör ont i hela magen och jag fått ångest, men så av någon magi så lyssnade jag på två ljudböcker för ett tag sedan – ”Matrevolutionen” och ”Hjärnkoll på vikten” – som båda lutar lite mot LCHF-dieten och jag fick för mig att jag skulle testa. I en vecka har jag nu ätit mindre kolhydrater, inga sötsaker (inklusive frukt som varit något jag aldrig kunnat sluta äta av innan) och av någon magi så har jag inte hetsätit sen dess. Jag känner inte samma hunger och när jag är mätt så är jag mätt. På grund av det så har jag mått jättebra senaste veckan trotts att jag inte ens kunnat träna särskilt mycket för att jag blivit förkyld. Jag har känt mig finare, socialare och mer medveten i nuet trots att jag ätit flera ostbitar och smör (som innan varit strängt förbjudet för mig för att det är för många kalorier). Så vad är då problemet?

Trots att denna (inte så stränga) LCHF-dieten får mig att må bättre för att hetsätning upphört så känns det inte riktigt bra. För att gå från hetsätning till en annan diet gör väl mig inte frisk? Är inte det bara en annan slags ätstörning? Plus att trots att jag (som dessutom älskar att testa nya recept och laga mat) skulle trivas jättebra med att fortsätta äta den här maten och experimentera med den för att den får mig att må bra så känns det inte som om det skulle vara acceptabelt av andra. Och vad gör jag den dagen då jag inte kan äta så? Kommer jag få ångest då eller kommer jag acceptera det för att det ju bara är en engångsföreteelse? Vad tror du? Att detta kommer hjälpa mig att verkligen bli av med ätstörningarna, eller går jag bara in i en ny ond cirkel?

Jag testade faktiskt att äta en munk igår och efter det så mådde jag illa, men jag hade ingen ångest (vilket var den bästa känslan ever!), men det ledde till att jag stod och hetsåt i kylskåpet igen på kvällen. Allt detta för en munk? Är det inte då bättre att skita i munken och må bra? Vad tror du?

Jag hoppas du orkade läsa igenom allt och att du förstår vad jag menar. Jag älskar din blogg, den har gett mig mycket inspiration genom åren. Tack! 🙂

SVAR:

Tack för att du läser bloggen! Det känns otroligt roligt att höra att du fått så mycket inspiration genom åren när du kikat in här <3

Det första jag skulle rekommendera dig att göra är att söka hjälp. Jag tänker att ingen som är drabbad av ätstörningar bör försöka tillfriskna på egen hand. Ätstörningar är en psykisk sjukdom som behöver behandlas precis som vilken annan sjukdom som helst, och det är viktigt att få professionell hjälp.

Det är jättebra att du hittat något som funkar och får dig att må bättre, men precis som du säger blir du inte frisk av att gå från en diet till en annan. Sen behöver det inte vara fel att äta på ett visst sätt som du mår bra av, men det får inte styra ditt liv och begränsa dig.

Ofta så handlar en ätstörning om så mycket mer än bara maten. VARFÖR har du tagit kontroll över maten? Vad beror din ortorexi och bulemi på? För att bli frisk behöver du jobba med själva grundproblemet som gjort att du hamnat där du är idag. Om du inte får hjälp och blir behandlad finns risken att du fastnar i ätstörningsträsket och aldrig kommer upp. För mig hjälpte samtalsterpi otroligt mycket, och jag rekommenderar det därför varmt!

Det är mina tankar kring det hela, men det är även jättebra att du reflekterar kring dessa frågor själv. Om du funderar lite så kommer du att inse att du har alla svar du behöver inom dig, och det kommer också att leda dig rätt på din väg!

Vill återigen påminna om att livet handlar om så otroligt mycket mer än bara mat! Om tankar, känslor och planering kretsar kring maten är det ett tecken på att något inte stämmer, och det finns hjälp att få. Ta den ♥

Här kan du söka hjälp:

>> Frisk och fri

>> Sjukvården

>> Ätstörningar.se

Ni som tidigare varit drabbad av bulemi eller någon annan slags ätstörning, hur gjorde ni för att bli friska? Vart och vad fick ni för hjälp? Hur mår ni idag?

Kram / Emma.