God morgon ♥
Igår gick vi in i graviditetsvecka 38, och nu är det inte länge kvar tills vi får träffa vår lilla bebis. Graviditeten räknas nu som fullgången, och jag hoppas så att hon snart känner sig redo att komma ut till oss!
Rörelserna i magen är mycket långsammare nu än tidigare och det trycker mycket neråt. När bebis rör på sig hugger det ganska ofta till i ena skinkan (kanske någon nerv som kommer i kläm?), och ibland känns det som om någon skär med knivar mellan benen. Det är sjukt obehagligt.
Magen har sjunkit ner lite och den senaste veckan har andningen känts aningen lättare, yeeeey. Jag har dock sovit otroligt dåligt, och just nu är det sömnbrist jag lider av allra mest av tillsammans med magproblem och nästäppa. Det är fruktansvärt dränerande, men det är tur att jag har så mycket tid för vila om dagarna, och i stort sett inga måsten. Jag kan helt enkelt ta hand om mig själv och anpassa varje dag utefter dagsform!
Annars känns kroppen ganska bra och trots tröttheten är det så skönt att få komma ut på en promenad i friska luften för att rasta benen lite, alternativt köra igenom kroppen i gymmet. Jag försöker röra lite på mig varje dag och kommer att fortsätta med det så länge det känns bra. I övrigt är jag ju mest stillasittande i viloläge, och det kryper verkligen i kroppen på mig. Rörelsen blir därför extra viktig då den får mig att må bättre både fysisk och psykiskt!
Magen vecka 38 (37+0)
Jag känner mig väldigt förväntansfull inför förlossningen och tycker det känns så spännande att inte ha en endaste aning om när allt kommer dra igång. Till helgen KAN vi vara tre personer här hemma, men det kan lika gärna dröja 4 veckor till. Det är verkligen en speciell känsla att inte veta!
Min känsla är dock att det kommer dröja tills hon kommer ut, och jag har ställt in mig på att gå över tiden. När tror ni hon kikar ut?
Kram / Emma.
Åh, nu är det snart! (Håller tummarna)
Det där som känns som knivar är bebisen som stöter huvudet mot den omogna livmodertappen. Den är känslig, därför gör det ont. Men det positiva är att det är så bebisen börjar förbereda kroppen för förlossningen. Genom att stöta till livmodertappen tillräckligt många gånger så liksom mjuknar den och öppnar upp sig. När jag väntade mitt första barn blev jag så rädd när jag kände den smärtan, för jag tänkte att förlossningen skulle vara den värsta smärta jag någonsin upplevt – och de där ”knivarna” gör ju så ont att man får panik över att det skulle finnas en smärta större än den. Nu har jag fött två barn och kan säga att de där ”knivarna” gör mer ont än förlossningssmärtan. Det är olika sorters smärta. De vill gärna att man säger hur ont man har, på en skala 1-10 under förlossningen. 10 vet jag inte, men jag vet att jag sagt ”nu kan jag inte ha mer ont om inte någon skär i mig”. Muskelvärk (typ mensvärk eller träningsvärk) är ju skild från värk från exempelvis skärsår. Förlossningssmärta är muskelvärk (visserligen extrem) men det kommer ju och går. Träningen kommer att ge dig stora fördelar tror jag, så var det i alla fall för mig. Smärtan kan du hantera, oavsett vad. Bli bara inte rädd. Förbered dig på olika scenarion och sen tar du det som det kommer – men då blir du inte rädd. Det är svårt att slappna av om man är rädd <3
Framför allt – snart är hon här! Lycka till 🙂
Åh TACK för att du delar med dig! Det är så spännande när ni läsare delar med er av era erfarenheter, kommer med tips och liknande! Din kommentar ger mig så mycket pepp och det känns tryggt <3 Du gav mig självförtroende och en påminnelse om att jag kommer fixa detta - tack för det! Slappna av ska jag göra! Stor kram <3