Hej vänner ♥
PT-Fia skrev en text om ”träning efter utbrändhet” på sin blogg förra veckan. Jag kände så väl igen mig i det. Jag har också länge känt att det här med stress, utmattning och träning är något vi behöver prata mer om, och därför tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter kring ämnet.
Var det något som jag hade väldigt svårt för att acceptera när jag drabbades av utmattningsdepression så var att jag inte längre kunde träna på samma sätt som tidigare. Det är svårt att förklara för en som inte varit där, men för min del slutade liksom kroppen att fungera och jag varken orkade eller klarade av att träna som jag gjort tidigare. Det var så frustrerande!
Jag som i hela mitt liv alltid tränat hårt och väldigt mycket orkade helt plötsligt ingenting. Kroppen kändes svag och matt, jag fick snabbt hög puls och orkade helt plötsligt inte lyfta så tungt som tidigare. Jag fick fruktansvärt ont i kroppen av tung styrketräning och blev sjuk av konditionsträning. Självklart var det här ett sätt för kroppen att tala om för mig att jag behövde vila, och det gjorde jag också. De första månaderna när jag blev sjuk tränade jag nästan ingenting förutom promenader.
Problemet var att så snart jag fick tillbaka lite ny energi så trodde jag att jag kunde köra på som vanligt igen. Jag har alltid älskat att lyfta tungt, springa tuffa intervaller och köra svettiga spinningpass. Endorfinerna det ger alltså!!! Så när jag kände att energin var där var jag snabb att bränna av den på träning – för att jag älskar träning och för att jag trodde att det skulle vara bra för mig. Kan ni gissa vad som hände?
Efter intervallpassen och spinningklasserna fick jag ofta frossa, feber och halsont. Jag blev helt enkelt sjuk dagarna efteråt. Tyngre styrketräning gav mig värk och spänningar i kroppen som sedan satt i flera veckor. Och den här tabben gjorde jag om och om och om igen….
Träning ger egentligen ett enormt stresspåslag och bryter ner kroppen. Är man sjuk av stress förstår nog vilken människa som helst att träning kanske inte är så bra just då. Jag var så väl medveten om det, men tänkte samtidigt att jag nog var ett undantag, att jag inte var tillräckligt sjuk – för om jag var sjuk på riktigt hade jag väl aldrig orkat träna över huvud taget? Det konstiga är ändå att som personlig tränare hade jag aldrig rekommenderat någon som mådde som mig själv att träna, så varför kunde jag inte säga det till mig själv?
Det tog väldigt länge innan jag accepterade att träningen som jag utfört tidigare inte längre var bra för mig. Såhär i efterhand vet jag att det var en stor sorg att jag både förlorade något jag älskade, och att jag samtidigt tappade kontrollen över kroppen. Det var också lite skamligt eftersom jag jobbar som personlig tränare och ska föregå med gott exempel. Vilken PT är ute och går och kör lite lätt styrka som träning tänkte jag?
Det var svårt, men till slut accepterade jag att träningen inte längre kunde vara prestationsbaserad, hård och utmanande. Jag tvingades att värdera om min syn på träning. För mig hade en promenad aldrig tidigare räknats som träning (det var något jag gjorde utöver träningen), men idag kan det i vissa perioder vara det enda jag orkar. Även om det blivit mycket bättre det senaste året måste jag vara försiktig med alltför högt pulspåslag, och hela tiden vara väldigt noga med att lyssna på kroppen.
Idag värderar jag rörelsen i mitt liv som det mest värdefulla. Att vara frisk och kunna röra mig är min nya lycka. Långa promenader, lugna löppass, vandring, klättring, trädgårdsarbete, stavgång, lättare styrketräning och yoga är det som får mig att må bäst och också det jag fokuserar på. Kanske kommer jag någon gång i framtiden kunna träna hårdare igen, men idag accepterar jag min nya livsstil och den rörelse jag får ha i mitt liv. Rörelse som får mig att vara glad och tacksam.
Det jag vill säga i det här inlägget är att det är viktigt att komma ihåg att träning inte alltid behöver vara bra. Det finns många versioner av träning och det kan vara bra att fråga sig själv hur man värderar och definierar träning.
Måste träning innebära prestation, svett, pulspåslag, blodmak och mjölksyra?
Eller kan det vara så enkelt som att träning är rörelse som får oss att må bra?
Ytterligare en fråga som kan vara bra att ställa sig själv är: Ger träningen mig energi eller tar den min energi?
Träningen ska garanterat ge dig energi om du gör den på rätt sätt!
Kram / Emma.
Tack får jag också skriva. Jag har sedan första gången jag blev utmattad 2003 kämpat med det faktum att de råd jag ständigt får om fysisk träning bara får mig att må dåligt. Både av själva aktiviteten, om jag nu utför den, eller av dåligt samvete. För det ska ju vara det viktigaste redskapet för tillfrisknande!? Och inte ens den begränsade träning jag kunnat genomföra har varit lätt nog. In i ett gym och jag blir ofelbart förkyld, eller bara slut. Nu har jag blivit med utmattningssyndrom en andra gång. Och min rörelse får efter snart ett år av sniglande framåt. Det är tur att jag har ett rörligt jobb, kommer väl upp i 10 000 steg per dag, och då jobbar jag inte ens heldagar. Däremot är jag helt matt när jag lämnar jobbet … Lediga dagar ger få steg. Och det dåliga samvetet är där. Jag vill ju göra rätt för att läka, och motion … … är grunden till god hälsa. Och, varför funkar det inte då? För mig? Så tack, igen.
Kram <3
Har du fått prova B12 injektioner?
Hej igen, min läkare fick för sig att prova ge mig vitamin b12på spruta, han hade varit med om 2 andra patienter som svarat bra på dessa.
Två dagar efter första sprutan(av tio) så känner jag mig som jag igen, glad, sprallig, har energi över till annat än att bara vara… har nu fått spruta 4 och det har gått 1,5 vecka… känner verkligen att allt går åt rätt håll men är rädd för att allt det goda ska ta slut.
Har inte vågat belasta kroppen något nämnvärt förutom promenader och lite simmning men fortsätter det så här bra så är man ju sugen på att prova. Har du provat detta eller vet någon som har?
Nej det har jag inte provat! Intressant, tack för att du delar med dig 🙂 Så skönt att du känner dig piggare, hoppas att det fortsätter så!
Tack Emma!
Ligger hemma med feber & illamående idag, antagligen för att jag fick för mig att göra det jag älskar igår, som jag saknat så mycket den närmsta tiden, nämligen capoeira! Min kropp & mitt sinne har alltid älskat denna träningsform och jag har använt den för att motverka den stress som jag upplevt på olika jobb eller i hemmet. Det är otroligt frustrerande & ledsamt att jag inte ens kan hålla i ett barnträningspass utan att ”falla” dagen efter. Jag brukar fortfarande må bra av att dansa, chiballträning, medicinsk yoga men cykla å vissa andra vardagliga vanliga saker har tagit emot de senaste 3 månaderna sedan min kropp bestämde sig för att säga ifrån på skarpen. Men den lugna träningen tycker jag ibland kan bli tråkig så då vill jag ju göra lite mer upptemposaker å jag gjorde bara pyttelite å då säger kroppen till dagen efter…. jag älskar ju att ha träningsvärk, det är ju nyttigt, eller?
Din lilla story hjälpte mig att förstå lite mer varför jag känner mig som en urvriden disktrasa idag! Tack, fantastiskt svårt att acceptera men ok…. mot lugnare rörelser!
<3
Tack för att du delar med dig, jag förstår dig precis ❤️ Det är svårt att acceptera att kroppen inte klarar det den gjort förut, men så viktigt att lyssna. Ett tips från mitt hjärta – medicinsk yoga – det gjorde underverk för mig
Har fått diagnosen utmattning, kämpar fortfarande för att acceptera att den tunga styrketräning som jag så gillar gör mig sjuk. Känns som att nervsystemet totalpajjar flera dagar efter lätt träning. Blir låg och deppig. Lika ofta tvivlar jag på att det rör sig om utmattning och tror istället att det är ngt. allvarligare. När jag läser inlägget och komentarerna känner jag igen mig och tackar för era rader… detta hjälper mig att acceptera!!!
Tack för att du delade med dig! Var rädd om dig och försök att lyssna på kroppen, ger du den kärlek kommer den ge dig kärlek tillbaka!
Tänk vad kroppen är fantastisk ändå, som signalerar när den inte orkar. Förstår att det var svårt till en början att lyssna till och acceptera, men så bra att du nu lyssnar inåt. Så bra också att du delar med dig av detta då det säkert kommer till nytta för många.
Stor kram! <3
Ja kroppen är verkligen fantastisk på många sätt! Känner att det är ett viktigt ämne att prata om och hoppas att det kan hjälpa fler att verkligen lyssna på kroppen och bromsa i tid om man känner sig utmattad! Kram <3
ÅH, vilket bra inlägg! TACK! Precis såhär har jag haft det i flera år. Har lidit av stress oerhört länge och folk omkring mig har ”tjatat” på mig att jag ska börja träna. När jag väl gjort det har jag blivit sjuk direkt och som vanlig Svensson har jag inte råd att vara sjukad från jobb flera dagar i månaden varje månad så jag har skippat träningen helt och haft dåligt samvete för det. I flera år. Du är den första och enda som sagt det jag så länge misstänkt: att min kropp inte pallar både stress + träning.
Mitt mål nu är att i alla fall gå ut på promenader. Bara lugna vardagsprommisar. Det är ju bättre än absolut ingenting!
Styrkekram till dig! Du är grym som vågar lyssna på din kropp, den kommer tacka dig <3
Kände också igen mig så oerhört i hennes inlägg, och likaså i ditt…. Jag trodde och ville så skyhögt att jag hade lika mkt energi som innan, att kroppen mådde bra av fysisk aktivitet. För det SKA ju vara bra. Men fick så småningom acceptera att nej, träning var inget som funkade där och då. Sånär som på promenader, som jag som du, inte alls tog som träning innan. Men gör det idag. Jag har fått byta tankesätt helt. Och ja, jag lever och lär fortfarande, vilket jag antar att jag alltid kommer få göra. Men håller med dig, träning är inte alltid bra.
kramar fina du
Svårt att acceptera när man är där, men en väldigt viktig insikt. Som du säger krävs ett helt nytt tankesätt, men när man lär sig leva med det är det en frihet tycker jag <3
Jag har/och upplever precis det som både du och Fia gått igenom. Jag drabbades av utmattning/överträning efter ett par år i Fitnessbranschen (tyvärr), och än idag kan jag faktiskt inte träna som jag gjort innan. Om jag någonsin kommer det vet jag inte, men då ställer jag mig frågan, vill jag kunna det? Vill jag träna 10-12 pass i veckan, pressa kroppen genom smärta och utmattning och tappa livslusten helt? Nej, aldrig igen! Men den svåraste acceptansen har verkligen varit att förstå min begränsningar, förstå att kroppen inte längre är där och kan vara där. Omvärdera vad träning faktiskt innebär, och vad JAG vill, inte vad jag förväntas kunna prestera. Livsviktigt ämne som både du och Fia tar upp, och jag är glad att fler vågar prata om vad träning också kan innebära, mer än bara positiva effekter. Ha en fin dag! Kram
Tack för att du delade med dig Sarah. Precis som du säger så behöver vi verkligen prata om träningen och dess negativa effekter också, speciellt idag då mycket av träningen har kommit att handla om prestation. Jag förstår verkligen att man kan drabbas av utmattning/ överträning när man befinner sig i fitnessbranschen. Den livsstilen är så långt ifrån hållbar i mina ögon och utsätter kroppen för så mycket fruktansvärt – något det pratas alldeles för lite om, så därför är jag än mer tacksam för att du delade med dig! Hoppas att du mår bättre idag <3 Stor kram