Hej vänner ♥
När vi åkte upp mot Jämtlandsfjällen för ett par veckor sedan var första målet att gå Jämtlandstriangeln med en topptur upp till Storsylen. Vi hade torkat och förberett mat för tre vandringsdygn och var både spända och förväntningsfulla över detta äventyr!
Fjällstationerna STF Storulvån, STF Sylarna och STF Blåhammaren utgör kärnan i Jämtlandstriangeln, som idag är en av Sveriges populäraste vandringar. Boende och mat finns på alla fjällstationer, vilket gör att det är en vandring som går att gå med lätt packning – man behöver alltså inte dra med sig både tält och mat om man inte vill. Leden är fin och lätt att gå, vilket gör att den även passar nybörjare och barnfamiljer bra (jag var verkligen grymt imponerad över alla små barn som gick leden)!
Vi parkerade bilen vid STF Storulvån, som ligger ungefär 6 mil sydväst om Åre. Ett parkeringstillstånd behövdes (tror det kostade 89:- för en vecka), och det hämtade vi ut inne på fjällstationen. Eftersom vi åkt hela vägen från Idre fjäll hade klockan hunnit bli nästan halv fyra på fredagseftermiddagen. Etappen mellan STF Storulvån och STF Blåhammaren är dock en kort och lättvandrad tur på 12 km, så vi kände ändå att det var en sträcka vi skulle hinna med.
Luften var sval, solen strålade och vi knöt på oss kängorna, knäppte ryggsäckarna runt höfterna och traskade iväg!
Leden från Storulvån började i en lätt uppförsbacke ett par kilometer innan den planade ut. Vi lämnade då fjällbjörkskogen bakom oss och kom ut på en platå på kalfjället med otroligt fin utsikt över det vackra fjällandskapet runtomkring oss!
Aaaaah! Njutningen i att bara få finnas såna stunder ♥
Leden var fint preparerad och enkel att gå. Vid blöta områden lång spång utlagd och vi traskade därför på i ett bra tempo och njöt samtidigt av det fina vädret. Eftersom vi var så sent ute var vi nästan ensamma på leden och tystnaden var öronbedövande! Det är dessa stunder jag blir så förälskad i livet och känner enorm tacksamhet till min kropp.
TACK kroppen för att jag har möjlighet att göra dessa äventyr!
Bilderna ger som vanligt ingen rättvisa gentemot verkligheten! Utsikten vi gick med var helt fantastiskt fin! Vi gick förbi flera små tjärnar, fyllde kamelbaken med fjällvatten, korsade fjällbäckar och stannade till då och då bara för att andas in och ut, samt supa in alla vackra vyer!
Halvvägs till Blåhammaren ligger Ulvåtjärns rastskydd där vi stannade till för att käka lite mellis – nötter och torkad frukt. Vid den här tiden började jag känna i kroppen att det var länge sedan jag gått med ryggsäck (ett helt år sedan vandringen på Hornstradir på Island). Eftersom jag inte hade en aning om att vi skulle iväg och vandra förrän två veckor innan vi åkte iväg nu hade jag inte riktigt förberett mig på det. I vanliga fall brukar jag träna en del rehab + gå med ryggsäck för att vänja kroppen, men det hann jag inte med den här gången.
Ryggsäcken klämde lite här och var och de 15 kilona som den vägde kändes i benen trots att det inte hade gått mycket uppför! Den sista halvan av leden blev därför en utmaning eftersom den till stor del består av en lång uppförsbacke. Såna stunder är det bara att anta utmaningen och tänka positivt!
Vi gick och gick, gick och gick. Ena foten framför den andra i ett ganska långsamt tempo med tanke på våra tunga ryggsäckar. Frågar du mig så är det stor skillnad på att gå med eller utan ryggsäck. Utan ryggsäck känns det som att jag kan gå hur långt som helst, men med ryggsäck blir jag snabbt trött, speciellt uppför. Allteftersom vi kom högre upp mulnade det i och när vi till slut nådde platån och den sista lättvandrade biten fram till Blåhammaren var dimman tjock.
När vi slut, efter knappt fyra timmars vandring nådde fjällstationen var vi otroligt trötta. Först bil i sex timmar och sedan fyra timmars vandring tog rejält på krafterna. Snabbt satte vi upp tältet, stekte ett par kolbullar och kröp sedan ner i sovsäckarna och somnade bums.
Det var kallt den natten, endast någon få plusgrad och jag sov inte alls bra av någon anledning. Regnet smattrade rejält i omgångar och även vinden ryckte tag i tältet då och då.
När det äntligen blev morgon vaknade vi av att solen strålade och värme upp tältet på ett väldigt behagligt sätt. När jag om ut och fick se den vackra vyn vi hade framför oss tappade jag hakan. Eftersom det varit så dimmigt när vi kom dit hade vi ju ingen aning om hur det såg ut. Blåhammaren är ju känd för sina vackra vyer och nu förstår jag varför!
Bara kolla vilken fin morgon det var!
Eftersom himlen såg hotfull ut kom vi snabbt på fötter, packade ihop tältet och lagade frukost! Gröten är standard på våra vandringar. Vi kokar vanlig havregrynsgröt med rejält med jordnötssmör samt en nypa salt och serverar med torkad banan, riven kokos och mjölk (mjölkpulver + vatten). För lite extra lyx dricker vi även cappuccino till gröten!
Och alltså hönni!!!
GRÖTFRUKOST ute på fjället – det är svårslaget!
Vädret de kommande dagarna såg inte alls lovande ut. Lördagen som vi vaknade upp till var mulen, men skulle ändå bli okej. Söndag och måndag såg dock inte alls bra ut. Oväder väntade komma in med både åska, regn, snö och minusgrader i en salig blandning. Vi var otroligt kluvna till hur vi skulle göra?! Samtidigt går det inte att lita på väderleksprognoser i fjällen, det kunde lika gärna bli bra väder!
Efter frukosten satte vi oss inne på fjällstationen och funderade på om vi skulle fortsätta med triangeln eller om vi skulle gå tillbaka till Storulvån och försöka hitta någon annan tur att vandra på söndagen där det skulle bli finare väder.
Det går ju tyvärr inte att styra över vädret, och nu var det som det var. Vi bestämde till slut att vi skulle gå tillbaka till Storulvån, sova där en natt och sedan hitta en annan vandring dagen därpå, samt checka in på hotell en natt tidigare (eftersom det skulle regna bedrövligt mycket överallt runt Årefjällen natten till måndag).
Det blir inte alltid som man tänkt sig, och det är okej!
I lätt duggregn påbörjade vi därför vandringen tillbaka till Storulvån. Regnet gav dock ganska snabbt med sig och vandringen tillbaka blev en fin upplevelse, och utsikten framför oss blev ju helt annorlunda mot dagen innan eftersom vi gick åt andra hållet!
Det gick bra mycket snabbare tillbaka till Storulvån som vi anlände till efter knappt tre timmars vandring. Vid Storulvån sken solen och vi satte oss nere vid bäcken och lagade mat, som denna dag bestod av kycklinggryta med kokosmjölk och ris.
Hemma hade vi torkat hönsfärs och purjolök som vi blandat ihop med curry i en påse. Under tiden som riset kokade la vi kycklingen blöt så att det fick dra till sig vatten, och sedan rörde vi samman riset med kycklingen och tillsatte kokosmjölk. Det blev en underbar kycklinggryta som smakade mums efter dagens vandring!
Dessutom extra mycket njutning att sitta i solen och lyssna till ljudet av bäcken samtidigt som vi åt ♥
Vi satte sedan upp tältet i närheten av fjällstationen där vi hängde resten av eftermiddagen och kvällen. Vi spelade kort, fikade och hade det allmänt gött innan vi till slut däckade i tältet och sov som två stockar!
Morgonen därpå åkte vi vidare till Ottsjö för att gå Platåleden, och det äventyret berättar jag ber om i nästa inlägg!
Kram / Emma.
Otroligt fina bilder och ingenting går upp mot fjällvärlden. Måste bara upplevas.
Tack, så rolgit att du gillade bilderna 🙂 Och jag håller med – ingenting går upp mot fjällvärlden <3
Vilket äventyr. Så himla fint! Sådant minns man när det är som mörkast och kallast på vintern =)
Ja verkligen! Så otroligt fint det var där uppe 🙂 Ett väldigt bra minne att plocka fram i mörkaste vintern som du säger 🙂