Hej mina underbara vänner ♥
Att kunna vila från träningen under en längre tid har inte alltid varit en självklarhet för mig. Nu när jag varit sjuk och inte tränat har jag tänkt mycket på hur det var under den tiden när jag hade min ätstörning. Hur mycket ångest det innebar att bryta mina mat- och träningsrutiner. Jag trodde på riktigt att vila var dåligt, att jag skulle gå upp i vikt av att ligga still och att varje liten sak jag stoppade i munnen blev till fett på kroppen.
Det gör så ont i mig att tänka på hur illa jag behandlade mig själv. Hur kunde jag tro något så dumt att jag skulle bli tjock av att vila? Att jag inte behövde äta när jag inte tränade? Och kanske det konstigaste av allt – hur kunde jag tycka att utseendet på kroppen var viktigare än mitt inre välmående?
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden och ge mig själv en stor, trygg kram. Att jag kunde tala om för mig att jag aldrig skulle bli lyckligare av att svälta mig själv och träna mig till en perfekt kropp, för det funkar inte så (det vet jag nu av egen erfarenhet). Desto smalare jag blev desto olyckligare blev jag också. Jag skulle påminna mig själv om vad som är viktigt här i livet och att vi såklart behöver äta fast vi inte tränar!
För precis så är det! Kroppen behöver energi för att fungera, för att leva, och den behöver det även om vi vilar en dag, två dagar, en vecka eller en månad. Vi kommer alltid behöva mat flera gånger om dagen varje dag även om vi inte tränar. Alltid!
Att vila är aldrig ohälsosamt ♥
Nu när jag varit sjuk är det just vila min kropp behövt för att bli frisk – och då är det vilan som varit hälsosam för mig. Jag har inte varit ohälsosam för att jag legat i soffan och fortsatt äta som vanligt. Jag har heller inte varit ohälsosam, fet eller äcklig för att jag råkat äta både glass och godis när jag legat i soffan och vilat. Varken du eller jag förtjänar att må dåligt över det. Det handlar så mycket om inställning och vad vi tänker för tankar. Jag skulle aldrig trycka ner eller straffa mig själv med svält och elaka kommentarer igen för att jag råkat bli sjuk. Det tjänar ju inget till. Sjukdomar är en del av livet, både du och jag förtjänar att må bra och ha en kropp som får den energi den behöver även då. Det är faktiskt just då som kroppen behöver näringen som bäst ju. Håller ni inte med?
PÅMINNELSE till alla er som mår dåligt av att vila!
Lyckan finns i ditt hjärta, inte i ditt kroppsfett eller antal kilo! Och det är okej att vila om din kropp behöver det!
Kram / Emma.
TACK! Precis den påminnelsen jag behövde idag <3
Kram <3
Jag har hittills (och förhoppningsvis aldrig) haft en ätstörning eller på något annat sätt haft problem med maten eller träningen på det här sättet, men uppskattar att du tar upp och delar med dig! Men jag har haft problem med prestationsångest och stress över skolan (eller har fortfarande, men jobbar hårt på det). När jag blev sjuk i helgen så bestämde jag mig för att släppa allt plugg och bara låta mig själv vara sjuk i några dagar, utan att få ångest över det. Det var väldigt befriande då jag inte har kunnat vara sjuk och bara ligga i sängen på många år! 🙂
Blir glad över att det uppskattas! Skönt att du orkade släppa pressen och stressen, det gjorde du HELT RÄTT i 🙂 Hoppas att du frisknat till och njuter av veckan! Kram
Alltså inte för att vara sån men det måste vara så väldigt mycket lättare att känna och säga så när man är smal och vältränad. Jag är inte det. Eller alltså, jag kan hålla en normalvikt om jag idiottränar. Eller håller igen på vad jag äter. Jag lägger på mig allt jag tittar på och mår fruktansvärt dåligt av det.
Det är såklart inte den smala och vältränade som gjort fel, det kanske bara är en människa som tja, vars kropp fungerar så att det är okej att vila och käka glass utan att något händer och att efterrätter inte omedelbums sätter sig på rumpan. Det är ju inte så att jag missunnar smala och vältränade att vara lyckliga och trivas i sin kropp och känna inre välmående. Absolut inte.
Däremot är det sjukt frustrerande när man inte är en sån person. När man liksom känner att ja du, jag hade också varit jävligt nöjd och tillfreds om jag kunnat unna mig saker och fortfarande se ut sådär. Det är ju såklart ännu mer frustrerande eftersom jag också inser och förstår att det är ”fel” att känna så. Som sagt, det är ju inte smala människors fel att jag fungerar som jag gör. Eller inte fungerar.
Jag har haft och har igen i dagsläget en ätstörning och merparten av dom som faktiskt verkar bli riktigt friska är dom som landar på en vikt precis över vad vården anser som godkänd lägstavikt och som har fått kämpa för att ta sig dit. Jag förstår att det är lättare att bli sams med maten och kroppen om det blir så. Jag har däremot varenda gång rusat i väg i vikt och tro mig, jag har gett kroppen tid att läka och hitta balans men den gör inte det. Den stenvägrar, jag går bara upp i vikt om jag äter som en normal människa. Jag är konstant hungrig om jag inte ska gå upp i vikt och det är stört omöjligt att komma över idiottankarna när jag fungerar (ofungerar) så.
Igen, det är inte något vi själva styr över så jag vill verkligen inte skuldbelägga. Jag vill bara få skriva av mig om frustrationen jag känner och hur svårt det är när man inte faktiskt kan vara normalviktig och hitta sin inre frid och skammen och frustrationen över att jag är så äckligt avundsjuk på alla som äter som hästar, tränar normalt och har en smal vältränad kropp.
Skickar över en styrkekram! Jag förstår att du inte mår bra av det här! Kroppshetsen är det många som mår dåligt av och jag vill påminna dig om att smal och vältränad inte behöver vara det som är fint. Det är samhället som säger att vi ska se ut så och alla har tyvärr inte möjlighet att nå upp till det idealet, eller väldigt många har inte den möjligheten. Var snäll mot din kropp! Om du behandlar den väl med kärlek, bra mat och rörelse så kommer du hamna på en idealvikt just för dig. Du kommer blomstra och vara ditt vackraste och finaste jag! Ta vara på det och jämför dig inte med de personer som är smala av naturen, för ni är OLIKA. Du är du och du är fantastisk precis som du är <3 KRAM!!!
Saken är ju att jag vantrivs med att vara större. Det som är jag är att träna och röra på mig. Det har alltid varit jag och när jag blir större fungerar det inte alls på samma sätt. Jag vill inte vara överviktig. Inte för att samhället säger att smal är bättre utan för att jag vantrivs så vansinnigt.
Jag funderar, hur hade du som personlig tränare och med tidigare ätstörning reagerat om du började gå upp i vikt och landade någonstans strax över ett bmi som säger övervikt. Hade du lätt kunnat acceptera att det var vad din kropp hade velat, hade du lätt kunnat köpa lite nya kläder och sen trivas? Jag är alltså bara nyfiken på hur du hade tänkt, så det inte uppfattas som jag är vansinnigt bitter. Eller det kanske jag är men det har ju inget med dig att göra=)
Jag förstår att du inte vill vara överviktig, men kanske är det just där din idealvikt är och som är hälsosamt för dig? I min värld så har du två utvägar – antingen så vantrivs du med din kropp resten av livet, eller så försöker du att ändra ditt synsätt på din kropp och se det positiva med den istället. Den vill dig väl, ni är ett team och du borde ge den kärlek <3
Förmodligen så hade jag försökt acceptera min nya vikt. Hade jag ändå rört på mig, ätit bra och ändå gått upp så hade jag nog tänkt att det var så min kropp mådde bäst av att se ut. Kan tänka att det är lite liknande med att få barn - att gå upp massa i vikt, få en sladdrigare mage och kanske inte få samma kropp som innan graviditeten. Det skulle jag nog offra för att få egna barn i framtiden. Jag kan helt ärligt säga att hur min kropp ser ut idag är inget jag tänker så mycket på, det finns viktigare saker i livet och det hoppas jag att du också inser snart. Du är värd att må bra, din kropp är fantastisk och du är vacker, kom ihåg det!
Så rätt!
Tack för en väldigt bra blogg! 🙂
Tack själv, så fint att du säger det <3
Fina du <3
Kram <3
Jag älskar att vila. Tänkte bara säga att jag gillar din blogg:)
Bra det 🙂 Kul att du gillar bloggen 🙂
tror att alla ”myter” som finns kring motion får överdriven makt för personer med ätstörningar också. Alltså att man läser något påstående i en kvällstidning att ”du förbränner X ggr mer om du gör ditten och datten” och sen tar man det som sanning och lever efter alla dessa påståenden som cirkulerar. När jag var sjukare så trodde jag att det enda som förbrände något var rörelse, helt helt fel. Suckar över min egen okunskap. Så bra att du lyfter detta ämne <3
Ja precis så är det, och det är så synd! Vi är grymma båda två som lyfter det här ämnet <3 kram
Känner såå väl igen mig i detta. Under 2013 började jag ”äta nyttigt och träna mer” som sedan urartade och jag gick ner i vikt rätt mycket under 2014, från 52-55 till 46 kg. Jag hade jag mystiskt halsont i tre månader och kunde inte träna, vilket gjorde att jag fick för mig att jag inte kunde äta så kaloririkt. Åt gjorde jag, men fyllde ut havregrynsgröten med blomkål pga färre kalorier, var livrädd för ”onyttigt” etc. Men nu när jag mår så mycket bättre fysiskt och psykiskt kan jag äta vad som helst (är dock kvar i det där att jag tänker på det, noterar ATT jag äter det – men gör det ändå). Kunde inte träna under hela januari + februari pga VÄRLDEN LÄNGSTA FÖRKYLNING omg vad trött jag blev på det, och åt glass, bullar, godis, semlor och allt möjligt under denna tid. Resultatet? FETT MÅNGA PERSONBÄSTAN! Och nu sitter jag här och äter ”vanligt bröd” (=inte hembakat ”nyttigt” bröd) under min vilodag. SÅ skönt att jag kan detta nu utan att må dåligt.
För som du säger; det är aldrig ohälsosamt att vila. Det som är ohälsosamt är att sluta äta när du vilar.
… och sidenote, hihi. Vet du vad jag gjorde igår? Tingade en KATTUNGE! Mamman är ragdoll/birma och pappan birma. Milo ska han heta och jag får hem honom om en månad 😀 titta så fin han är min bebis https://www.instagram.com/p/BDSSt96GJ57/?taken-by=emelie_hermanssons
Men ååååh, lilla bebisen! SÅ SÖT!!! Och nu blev jag väldigt avundsjuk på dig, vill också ha en liten bebis 😀
Vad du är grym som har kämpat på Emelie! Och TACK för att du delar med dig <3