Sanna – När du var påväg ur din ätstörning och perioden efter de, hur visste du vad som var en ”normal portionmat” vad som var lagom att lägga upp på tallriken? Jag får känslan av att jag alltid äter för mycket mat, medan mina föräldrar gärna kommenterar att det är alldeles för lite.. något tips på hur man kan tänka? göra? lite små flummig fråga men hoppas du förstår! Kram!
Hej! Jag är inte säker på att jag visste det! Jag vet att jag och mamma ofta pratade om det här då jag trodde att jag åt mycket mer än vad jag faktiskt gjorde. Jag tyckte alltid att mina portioner såg så stora ut, medan andra sa att de var små. Jag kunde inte förstå att den där stora portionen pasta som såg ut som minst tre dl bara var en dl. I mina ögon såg det så mycket ut!
Som ätstörd är det ganska svårt att bedöma vad som är en normal portion, och om du tänker efter så är det nog mer troligt att dina föräldrar vet vad som är normalt än att du vet. Eftersom du är/ har varit sjuk kan det vara bra att ta hjälp från andra. Det handlar mycket om att släppa kontrollen inom dig och våga lita på att de runtomkring dig vill dig väl. Allt eftersom jag vågade släppa på kontrollen och öka på mina portioner med mer mat så insåg jag hur fel jag hade haft när det gällde portionsstorlek. Efter att ha ätit mer mat och tittat på andra (och ätit likadant) lärde jag mig att äta mer och bedöma vad som var en vanlig portion. Viktigt är att du INTE lyssnar på djävulen som sitter på axeln och garanterat talar om för dig att du äter för mycket. Be istället de runtomkring dig tala om för dig att det du äter är normalt, och intala dig även det själv.
Var rädd om dig och påminn dig om vad som är viktigt här i livet <3
En bild på en redig räkmacka som jag blev väldigt sugen på när jag kollade igenom bildarkivet! Glutenfritt bröd, ägg, en rejäl klick majonäs, gurka, tomat och mängder med räkor tillsammans med en kopp kaffe! Så gött <3
Emmy – Hej Emma! Hur länge sen är det som du var sjuk i din ätstörning och hur många år var du sjuk? Var du inlagd eller annan typ av behandling? Känner du dig helt fri idag från tankar och beteende? Vad har du kommit fram till att din ibs-mage inte tål efter du genomgick foodmap? Hur träffades du och Pelle? Kram och tack för en bra blogg <3
Hej Emmy! Tack för dina frågor! Jag var sjuk i ätstörningen under gymnasieperioden och även ett par år efter det. Enligt mig själv kände jag mig frisk efter mina resor som jag gjorde då. Men när jag ser tillbaka på den tiden så hade jag kommit långt i tillfrisknandet, men inte hela vägen. Jag hade fortfarande problem med kompensationstänk och ganska strikt träning även om jag åt bättre. Det släppte successivt desto äldre jag blev och idag anser jag mig frisk sen flera år tillbaka då jag inte har några som helst problem med något ätstörningsbeteende eller ortorektiska tankar. Jag äter vad jag vill utan att få ångest/ tänka kompensation och tränar på en hälsosam och sund nivå för att jag mår bra av det.
Jag blev aldrig inlagd eftersom mamma inte kom överens med de kliniker hon tog kontakt med. De rekommenderade henne att göra sig ovän med mig och typ ”bråka”, men det tyckte hon inte kändes rätt. Istället fick jag gå hos en dietist, kurator och psykolog och mamma var under hela perioden ett stort stöd som alltid fanns där när jag behövde. Hon lagade maten och såg till att jag åt, fanns där när jag var ledsen och hade ångest, följde med mig när jag bestämt skulle ut och gå och styrde på så sätt promenaderna så att de blev kortare än om jag gick själv. Det är svårt att veta, men hade jag inte haft mammas stöd och hon hade gjort sig ovän med mig som de sa vet jag inte hur långt det hade kunnat gå.
Vill du läsa mer om min ätstörning kan du göra det här!
Efter FODMAP-behandlingen har jag kommit fram till att jag inte tål lök, vitlök, svamp, avokado, broccoli, kål, baljväxter och sötningsmedel som slutar på ol. Sen undviker jag fortfarande gluten och laktos i och med min IBS, men det visste jag ju redan innan att de var två stora bovar.
Hur jag och Pelle träffades har jag svarat på en gång tidigare, och det kan du läsa om här!
Kram <3
Är lite seg på att svara på frågorna från frågestunden, men lovar att det kommer fler svar inom kort!
Kram / Emma.
Tack för dina svar! Vilken tillfriskningsresa du har haft, helt otrolig! Jag förstår att din mamma var ett enormt stort stöd med det hon gjorde, och att utmana dig med att åka iväg på långresor själv, så starkt gjort!! Att träffa kärleken i ditt liv efter du kommit hem från sista resan måste varit som den finaste ”belöning” 🙂 vilken fin historia!
Ha en fin helg och kurera dig väl mot influensan. Kramar
Kul att du uppskattade det! Ja det har varit kämpigt, men det går att bli frisk <3 Kram
Hej Emma! Vill börja med att säga att din blogg är helt fantastisk!! Jag har en fråga om ätstörningar… Jag hade problem med det precis som du, under gymnasiet och några år efter. Jag tog mig själv ur det och trots tankarna som jag ändå tror alltid kommer vara där till viss del, kan jag nu skita i dom och äta enligt vanligt sunt förnuft! MEN. Nu på senaste tiden har jag i stället haft problem med hetsätning och överätning… Känns som att jag skulle kunna trycka i mig hur mycket som helst. Ger sjukt mycket ångest… Har ingen aning om hur det kunde slå över såhär… Har du några erfarenheter/tips/råd om hur man ska tänka eller göra?
Åh vad glad jag blir, TACK! Först och främst, grymt av dig att kämpa dig ur den första ätstörningen, men det oroar mig att du hamnat i en annan nu. Ätstörningar grundar sig ofta i ett annat problem och det är viktigt att du söker hjälp för det här! Jag förstår att det ger dig ångest och att du mår dåligt och JUST DÄRFÖR måste du ta hjälp för att ta reda på och jobba med orsaken som ger dig ätstörningen. Du är värd att må bättre fina du <3 Här kan du få hjälp och någon att prata med --> http://www.friskfri.se/fa-hjalp/ <3
Älskar din och Pelles ”kärlekssaga”, låter så himla myys! Nykärlek deluxe <3 Hade egentligen redan läst om det(länken) men var tvungen igen hihi. Märks verkligen att ni hittat rätt då ett förhållande ska ge möjligheter och inte "hinder" som vissa känner. Ha en underbar dag! 🙂
Hihi, vad roligt att du älskar den! Det gör såklart jag också 🙂 Varje kärlekssaga är speciell och som du säger så är det rätt när möjligheterna öppnas upp! Kram
emma du är så himla bäst. Att ta sig ur skiten på egen hand är så jävla tufft. Det är inte många som klarar det.. himla ansvar på din mammi med, tur att hon ändå klarade att hantera den situationen. Du måste vara stolt varje dag att du klarat något av det svåraste i livet, och JAG ska vara stolt varje dag hur långt jag kommit. hihi. Kram!
Men TACK! Det stärker mig att höra! Är så himla glad att jag är där jag är idag och allt stöd som jag fått från familj och vänner! Stäck på dig du också, vi är sååå grymma!!! Heja oss! KRAM