Emma Barremyr

Hej vänner ♥

Väckarklockan ringde redan vid 05.00 på lördag morgon och vi tassade båda upp, hoppade i vandringskläder, packade ihop matsäcken och gav oss sedan iväg till busstationen i Bellagio. Bussen tog oss sedan söder över till staden Como där vi tog rälsvagnen upp till Brunate, 679 m.ö.h. och sedan påbörjade vandringen.

Det fanns många olika leder att gå där och den vi gick går över flera bergstoppar. Det som är bra är att en inte behöver gå upp för alla toppar om en inte vill. Det går alltid leder runt alla toppar! Vi bestämde oss dock för att gå upp för alla, och enligt Pelles eftersökningar skulle detta ta oss 6 timmar totalt.

Det var mycket uppför till att börja med innan leden planade ut lite. Första toppen vi besteg var Monte Uccellera 1052 m.ö.h. och sen traskade vi vidare till Monte Boletto 1237 m.ö.h, Monte Bolettone 1302 m.ö.h, Monte Palanzone 1434 m.ö.h, och slutligen Monte Croce 1352 m.ö.h.

Mellan varje topp gick leden neråt ett par hundra höjdmeter, så även om det inte ser ut som att vi gick så många höjdmeter, så gjorde vi det 🙂 Det var många långa jobbiga backar vill jag lova och det sög rejält i benen som var riktigt trötta efter dagen sen. Precis som planerat tog vandringen 6 timmar för oss inklusive lunch och korta mellanmålspauser!

Lederna var väl utmärkta, och med en beskrivning av leden mellan Brunate och Pian del Tivano som vi fick utskriven hos turistinformationen i Bellagio + en karta lyckades vi hitta rätt väg utan några problem. Vi hade även med oss telefonerna där vi kunde kolla GPS:en att vi var på rätt väg 🙂

Från Pian del Tivano gick det sedan en buss ner för berget till den lilla staden Nesso, där vi fick byta buss för att sedan ta oss tillbaka till Bellagio! Jag måste säga att det gick otroligt smidigt alltihop, och det har jag Pelle att tacka för som hade planerat och kollat upp allt så bra!

Såhär vacker är utsikten över Como när en kommer upp med Rälsvagnen till Brunate!

Utsikten från Monte Boletto var vacker, och likaså leden som fortsatte mot Monte Bolettone (bilderna nedan).

Själva leden vi gick på var väldigt fin och det var bara på vissa ställen som det var lite blött (det är tidigt på säsongen nu och maj är den månaden det regnar mest här på hela året). Vi hade dock tur med vädret – inget regn och lite lätta moln som skyddade mot den starkaste solen och alltför mycket hetta 🙂

Här kämpar vi oss upp för den branta signingen till toppen av Mount Palanzone, den högsta toppen för dagen, och självklart med den allra vackraste utsikten! Det kändes som vi såg hela världen där uppifrån! Långt borta i söder kunde vi skymta Milanos skyskrapor, och mot väster, öster och norr reste sig de vackra bergen!

Såklart så gör bilderna ingen rättvisa på hur vackert det faktiskt var. Dessa stunder när en står på toppen av ett berg och blickar ut över världen är svåra att beskriva! Världen är så vacker!!!

Sen började den långa vandringen nedåt igen mot Monte Croce och slutdestinationen Pian del Tivano!

De sista bilderna är från Nesso, dit bussen från Pian del Tivano gick! Där hoppade vi på en annan buss som tog oss tillbaka till Bellagio.

Jag har verkligen svårt att sätta ord på upplevelser likt denna! Det var en sån fantastisk dag på alla sätt och vis! Tacksamheten över att ha en frisk och stark kropp är den mest överväldigande känslan jag får när jag gör utmaningar likt denna. Sen älskar jag såklart att vara utomhus, att vara i nuet, njuta av vackra utsikter och naturen tillsammans med min älskade prins!

Vad är egentligen viktigt här i livet?

Jo, det är såklart att leva, och det här ger MIG känslan av att jag lever fullt ut!

Kram / Emma.