Emma Barremyr

Önskerubrik – Jag som liten

Hej vänner ♥

Några av er ville läsa ett inlägg om mig som liten och eftersom jag haft sjukt mycket att göra senaste veckan bad jag mamma skriva ihop ett inlägg till detta, min fina mamma ♥ En hel hög med text och en massa bilder har hon fixat!

Så. Nu delar jag av mig själv som liten och hur min barndom var!

Emma är första barnet och fick naturligtvis all vår uppmärksamhet helt utan konkurrens, hon var ett mycket lättsamt barn de första 1 ½ -2 åren. Hon sov otroligt mycket på dagarna som liten bebis, men att sova på nätterna tyckte hon var inte så viktigt! Visst försökte vi att få det tvärtom, men det lyckades inte så bra. Emma har aldrig varit någon som tyckt om att sova speciellt mycket, utan har alltid varit morgonpigg och sovit ganska få timmar. Men trots det, var det en mycket glad och charmig bebis vi hade hemma och hon var nästan alltid nöjd, bara hon fick vara med överallt!

IMG_4206

IMG_4211

IMG_4216

IMG_4212

När Emma var 18 mån så blev hon storasyster! Det var för henne jobbigt att från att ha fått all uppmärksamhet gå till behöva dela den med en liten bebis. Många barn som blir storasyskon går ofta tillbaka och hamnar lite i bebisstadiet igen, men Emma var en liten kavat tjej som var väldigt duktig – satte på sig kläder själv, åt själv, gjorde sig förstådd med sitt eget lilla språk och blev faktiskt torr dagtid strax efter att lillasyster kom till världen. Hon ville vara med och hjälpa mig med lillasyster, men Emma var så liten så det var väldigt passamt att se till så att hon inte lyfte upp bebisen i ett obevakat ögonblick. Tre år senare så var det dags för nästa lillasyster att komma till världen, men då var Emma så stor att hon var en god hjälpreda. Hon var väldigt villig att hjälpa till med allt från att skaka lite på vagnen till att sätta på bebisen kläder mm.

IMG_4227

IMG_4228

IMG_4248

IMG_4240

När Emma var 2 ½- 3 år så började en ganska jobbig tid som för så många andra föräldrar med barn i trotsåldern. Emma TESTADE oss varje dag fram till hon var 5-6 år. Hon var liksom tvungen att gå över gränsen fast hon visste att jag skulle bli arg och skälla på henne, tålamodet tryter ju efter ett tag fast man försöker att hålla ut. Det var många gånger både hon och jag grät, hon för att hon fått mig ledsen och jag för att jag hade skrikit och blivit arg. En gång frågade hon – ”Mamma, varför skäller du bara på mig och aldrig på Lina?” Det gjorde så ont i mig, men Lina gjorde alltid som vi sa och jag behövde aldrig höja rösten till henne utan bara titta lite strängt på henne, så slutade hon med det som hon inte skulle göra! Det var lite tufft, men mellan de här ultimata testningarna som Emma gjorde så var hon fortfarande en go, rolig och charmerande tjej med glimten i ögat och mycket spring och energi i kroppen (som hon än i dag har). När hon var 5-6 år så sa Emma en kväll – Mamma vet du, idag har inte vi varit osams en enda gång! Och det var där det började vända! Från ca 9 års ålder så har vi aldrig varit riktigt osams, inte ens under tonåren, utan vi fick en riktigt underbar nära relation som jag är väldigt glad och tacksam för.

Men åter tillbaka till Emma som barn. Vi var ganska aktiva med våra barn, gick på vandring upp på Brånberget som ligger precis i närheten där vi bor, alltid med matsäcken i högsta hugg, eller så gick vi ut i skogen på fika (matsäcken har alltid varit viktig). Vi åkte slalom på vintrarna, var i mulleskogen under vår och höst och på somrarna var vi vid mormor och morfars sommarstuga en del. I sommarstugan fanns det varken tv eller telefon och vi bara umgicks med varandra, byggde kojor, lekte i naturen, badade, spelade krocket, brännboll, kort och bara var, och barnen älskade det! Och det sitter kvar än idag, till sommarstugan åker vi för att bara vara, det är tyst lugnt, vackert och ingen stress.

IMG_4260

IMG_4261

IMG_4254

IMG_4253

IMG_4252

Vi hade också lite djur på den tiden, bl.a. lite nötkreatur, grisar, höns, katt och hund. Emma älskade att vara med och sköta om djuren och plockade bland annat ägg, som inte bara plockades in för att ätas, utan även snoddes med till sandlådan för att ”baka kaka” på. Innan vi kom på tjejerna med det trodde vi att hönorna värpte dåligt. Men det var bakgenerna som visade sig tidigt! Emma var också med och matade djuren varje dag och sen tyckte både hon och hennes syster att det var kul att springa runt bland grisarna som de blev jagade av i hagen. Emma hade också en egen kanin som hette Fläckis.

IMG_4237

IMG_4259

En annan sak med Emma var att hon var väldigt mörkrädd när hon var liten. Hon hade svårt att gå in på sitt rum om det var mörkt ute, för hon var rädd att ”rådjuren skulle ta henne”, och skickade istället in lillesyrran som fick dra ner rullgardinen! Haha vem skulle ha trott då att hon skulle ge sig ut på äventyr och resa ensam i världen och testa massa, enligt mamma farliga saker (fallskärm, raftning, bungjump och klättra i berg)?

Emma var också en bra kompis och brydde sig väldigt mycket om alla andra, kom hem och var väldigt bekymrad om någon hade blivit orättvist behandlad i skolan mm. I skolan var hon en snäll och ambitiös tjej.

Det var många aktiviteter som gällde och Emma provade på flera olika sporter: ridning, handboll, längdskidor, spelade tvärflöjt och teater, men det var till slut rytmisk gymnastik som blev det stora intresset och som i slutändan blev det enda hon ägnade sig åt och verkligen brann för. När Emma tränade som mest, så tränade hon 5 dagar i veckan plus att de ofta var tävlingar på helgerna, lov innebar oftast små miniläger med träning hela dagarna men jag såg att hon tyckte att det var kul då det gick väldigt bra och hon till slut hamnade i sverigeeliten! De var ett härligt gäng med tjejer födda 89-90 som höll ihop på gympan under många år och det var där Emma hade sina närmaste kompisar.

IMG_4262

IMG_4265 (1)

Emma är fortfarande en väldigt snäll, ambitiös, empatisk, aktiv, klok tjej. Och jag är så otroligt stolt och glad att hon efter att ha gått igenom så många tuffa år med ätstörning har blivit den hon är idag -stark, modig, glad, positiv och det allra viktigaste att hon har lärt sig att älska sig själv och ta hand om sig själv! Tack älskade Emma för att du är du <3 / Mamma Pia.

 

Det blev mycket text om endast mig och jag vet inte om ni orkade läsa allt. Det mamma har skrivit stämmer väldigt bra in på mina egna tankar och minnen om min barndom! Idag uppskattar jag verkligen att jag fick växa upp i lilla byn ute på landet. Jag är också otroligt tacksam för min familj och för att mamma och pappa gav mig en så bra uppväxt!

Hur var eran barndom? Vad minns ni mest? Skriv gärna en rad i kommentarsfältet så att jag får veta lite om er också!

 

Kram / Emma

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. C

    Intressant med gymnastik på elitnivå. Jag har också alltid tyckt om gymnastik. Kan du berätta lite mer om det? Hur länge höll du på? Varför slutade du? Kan du fortfarande göra allt det där som du kunde då som gymnast? Är du fortfarande lika vig? Vad var roligast med gymnastiken?

  2. Julia

    Åh <3 så fin text mamma!
    Jag skrattar så jag gråter när jag ser bilden på oss när vi fikar i skidbacken, så himla typiskt familjen barremyr, hahaha.

    1. Mamsen

      Glömde skriva en kommentar om bilden när du Julia får agera påskkärringar och Lina har fått sin lugg klippt för andra gången av Emma! Jag var inte så glad att Emma fixat så att Lina inte hade någon lugg kvar när vi skulle ta fina julkort! Men det blev ju fina kort ändå! Herregud vem behöver lugg liksom

  3. Madde

    Vad fint skrivet! Kul att höra om andra uppväxter tycker jag, det är spännande vad man kan ha för olika bakgrunder. Man har ju oftast bara sin egen att referera till och har kanske ibland svårt att förstå andra som har haft det annorlunda. Själv är jag uppvuxen i en liten ort och var ensambarn fram tills att jag var 8 då jag fick mitt första syskon, min lillasyster. När jag var 10 skilde sig mina föräldrar och då fick jag ett bonussyskon till som var 2 år yngre än mig. Haha, snacka omställningar!

  4. Matilda

    Vilka söta bilder! Jag är själv uppvuxen på landet, med djur i närheten, grisar hos mormor och morfar, och massa aktiviteter och lekar och bus, jämt. Som äldsta barnet skulle jag alltid styra och ställa och bestämma, men det draget visade sig bara hemma 😉 Annars var jag en bokmal, och satt alltid med näsan i en bok, varje dag. På lovet minst två böcker om dagen. Hade tiden funnits hade jag väl suttit med en bok om dagen även idag. Idag får jag vara glad om jag hinner läsa en i halvåret 😛

  5. Frida

    Vad fint skrivet av din mamma, jag blir alldeles tårögd. Jag som haft förmånen att träna med dig vet att du är en sådan fin person och du ska vara glad över din fina familj. Kram

  6. Erika

    Ååh, din mamma verkar helt underbar, och vilken fin uppväxt du verkar ha haft.
    Jag är själv uppvuxen i en liten ort på landet där alla känner alla och med djur överallt. Jättekul och fint inlägg och roligt med bilder, så himla söt du var som liten också!
    Kram 🙂

  7. Ulrika

    Vilken fantastisk mamma som skrivit och tagit fram alla bilder!!! Sååå fint!! 🙂 Helt otroligt gulligt gjort!

  8. Linn

    Jag växte upp som ”mellanbarnet” bland 2 killar. Jag blev ju rätt ”tuff” och lekte mycket med tex star wars och brottades lite, eftersom jag hade 2 bröder. En lillebror och en storebror. Jag skulle alltid vara bättre än min lillebror och så skulle jag göra precis som min storebror. Jag var väldigt envis, självständig och sprallig, vilket jag är nu också;)
    Min pappa var också som en förebild för mig och jag gjorde mycket som han gjorde och dessutom lärde han mig mycket. Sporterna jag testade var: hockey, fotboll, simning, gymnastik, friiidrott och innebandy. Men nu är det bara fotboll som gäller.

  9. Emelia

    Vilket fint inlägg! Kände igen Skogskvinnan! Har glömt hennes namn men det var historier med att hon slängde mycket skräp runt om sig och vi uppmanades att vara försiktiga ute i naturen, hihi. Härligt med minnen från barndomen! Min barndom var också rätt fylld med husdjur, uteaktiviteter, testa flera sporter och gränslös kärlek från mina föräldrar och min lillasyster 🙂

  10. Sofie

    Åh vad du är gullig på alla bilder 🙂 Låter som en helt fantastisk barndom! Själv har jag växt upp i en lägenhet i Stockholms innerstad. Ibland undrar jag hur det hade varit att växa upp ute på landet, nära naturen och med djur…

stats